Jag har fått mina första gråa hårstrån – och ännu inte rest Kina runt eller paddlat på Amazonfloden

Det är verkligen inte lätt att bli äldre och inse att man liksom inte hunnit med sig själv…

Chockartat, det är vad det är. Plötsligt är jag på fullaste allvar en trettioplussare med mina första gråa hårstrån. Det värsta av allt är att jag inte har levt ut min ungdom på riktigt. Jag menar, jag har varken rest Kina runt eller paddlat på Amazonfloden (det sistnämnda tror jag inte ens att jag skulle våga göra). Jag har inte varit så äventyrlig som jag trodde att jag skulle vara före trettioårsstrecket, och nu måste jag kvadrupla träningsinsatserna för att orka gå genom oländig terräng mitt ute i ingenstans.

Jag har dock hunnit med att  vara en jävligt bra ”armchair adventurer”*. Suttit på min kammare, där jag har drömt mig bort, läst på om avlägsna platser, drömt ännu mera – och skapat en hyllning till mitt önskeliv. Vår fantastiska planet*, heter hyllningen, som ju osökt för tankarna till maniskt tittande på Discovery Channel och National Geographic. Efter massa velande kände jag att jag måste göra något – bara något – av mina över 25 års förberedelser till att bli en coolare äventyrare än Indiana Jones.

Mina fem drömäventyr

  1. Resa Kina runt (helst börja äventyret med att åka Transsibiriska järnvägen)
  2. Paddla och vandra genom Amazonas i Brasilien och Peru
  3. Delta i en arkeologisk utgrävning vid Mykene i Grekland
  4. Ta hand om schimpanser på ett apcenter, alternativt se bergsgorillorna i Uganda
  5. Resa till Galapagosöarna. Bara för att.

Bild: © Cmon / Adobe Stock


* ”Armchair adventurer”= ett ord som är lånat från de något nedsättande orden ”armchair anthropologist” och ”armchair archaeologist” och som avser en antropolog eller arkeolog som inte gör ett ”riktigt jobb”, ute i fält. Ja, eller som här då, en person som inte äventyrar på riktigt.

3 böcker för oss som allvarligt funderar på att lämna civilisationen bakom oss och att skapa ett nytt, bättre liv i skogen

Ska vi göra som Henry David Thoreau och säga hejdå till civilisationen för att skapa ett nytt, bättre liv i skogen? Om du vacklar i ditt beslut kan de här tre litterära verken kanske stärka (eller avskräcka) dig i din övertygelse. Artikeln innehåller annonslänkar till Bokus. 

1. Walden av Henry David Thoreau

På 1800-talet lämnar författaren och tänkaren Henry David Thoreau stadslivet för att under cirka två års tid leva i en stuga nära skogstjärnen Walden i staden Concord, Massachusetts. Han bygger stugan med sina bara händer, som man romantiserar det hela, och tillägnar sig självhushållning. (Men det sägs att mamsen tvättar hans kläder lite då och då.) Under den här tiden begrundar Thoreau sitt samtida samhälle, och det är kombinationen av livet vid Walden och tankarna det ger upphov till som är kärnan i essäboken med samma namn som tjärnen: Walden. I Walden poängterar Thoreau det genuina värdet i självförsörjning, närhet till naturen och att inte låta sig dras med i det rådande konsumtionssamhället. Visst låter tankegodset modernt? Walden utkom 1854, så denna bok är något av en föregångare till den ekokritik som är så vanlig idag. Även om det är svårt att leva ett eremitliv – vilket Thoreau inte gjorde under sin vistelse i skogen – visar Thoreau att det till viss del är möjligt att bryta sig loss från samhället och lunka fram längs sin egen rofulla väg.

2. Doppler av Erlend Loe

Efter en vurpa med sin cykel hamnar Andreas Doppler på rygg i en skogsglänta. Det är i det ögonblicket han börjar dissekera sin livsstil. Det är inte alltid så trivsamt att vara ansvarstagande ekonom, familjefar och fast i konsumtionshysterins ekorrhjul. Så han halvtomhalvt lämnar allt, flyttar ut i skogen och tror att han ska få ett lugnare och meningsfullare liv. Livet blir inte så lugnt. Han är trots allt make och pappa – familjen kommer han helt enkelt inte från. (Och det vill han väl egentligen inte heller.) Och han får en livskamrat i form av en älg. Dessutom är det massa människor som stör… Precis som för Thoreau i Walden går det visserligen att leva ett liv i skogen för Erlend Loes karaktär Andreas Doppler, men inte ett liv helt bortom civilisationen. Boken Doppler är en komisk och modern tolkning av Walden, det är därför böckerna påminner om varandra.

3. In i vildmarken av Jon Krakauer

Into the WildI historien har det funnits människor som verkligen har försökt kapa alla band till sitt tidigare liv genom att bege sig ut i skogen och vildmarken. Christopher McCandless är en av dessa människor. Han skänker bort sina besparingar, bränner sin bil, överger sin familj och startar ett nytt liv i Alaskas vildmark. Han hittar en övergiven buss i närheten av Denali National Park, och bussen blir hans nya hem. Härifrån utgår han när han letar efter mat och andra förnödenheter. McCandless stannar vid sitt nya hem i flera månader. Men sedan vill han tillbaka till civilisationen. Det är under vandringen hem som han förolyckas. Hur kan vi veta allt detta? McCandless skrev dagbok. Författaren Jon Krakauer bygger sin bok In i vildmarken på McCandless dagboksanteckningar. Livsödet han skriver om i boken är så gripande att det har inspirerat Sean Penn till att göra filmen Into the Wild (filmen har samma namn som den engelska boktiteln). Trots sitt tragiska öde är det många som beundrar McCandless envisa strävan efter att få leva sitt liv i det vilda.

Bild: © Dmitriy Sladkov / Adobe Stock. 

Boktips: Alla som gillar steampunk och starka kvinnliga karaktärer borde läsa de fyra böckerna i Shelley Adinas kvartett Magnificent Devices

Jag har redan berättat hur mycket jag tycker om Shelley Adinas steampunkkvartett Magnificent Devices i mitt förra blogginlägg. Jag ska med andra ord inte sväva ut så mycket här. Vad jag däremot ska göra är att visa omslagen på och skriva om var och en av böckerna – så fortsätt läsa om du vill veta mer om dem!

Bokomslagen – visst är de snygga!?

bok, böcker, boktips, fantasy, science fiction, steampunk, historia, starka kvinnliga karaktärer

bok, böcker, boktips, fantasy, science fiction, steampunk, historia, starka kvinnliga karaktärer

Bok 1: Lady of Devices

Magnificent DevicesTitel: Lady of Devices (Magnificent Devices #1)
Författare: Shelley Adina
Förlag: Moonshell Books
Årtal: 2011
Sidantal: 258

Låt mig få presentera Lady Claire Trevelyan. Hon är adlig, sjutton år och måste gå i skola för att lära sig att föra sig i sällskapslivet och bli den perfekta hustrun. Det är bara det att Claire inte vill gifta sig och ta klivet in i societetslivet, som hon och alla andra adliga unga kvinnor förväntas göra i det viktorianska samhället*. Hon vill mycket hellre utbilda sig till ingenjör. Claire må briljera med sina matte- och språkkunskaper – men annat är det på lektionerna som förbereder henne inför hustrulivet. Där tenderar hon att spränga köket i luften med sina experiment. När hon så utexamineras och introduceras i balsalarna, drabbas hennes familj av en skandal. Pappan, en populär lord, har satsat familjeförmögenheten på dåliga affärer och begår självmord eftersom skammen och Londons påtryck är så stora. Utblottad måste Claire nu leva på Londons gator och söka jobb. Så smart som hon är lyckas hon få arbete som forskningsassistent till den lysande ingenjören Andrew Malvern och imponera på ett gäng kriminella ynglingar med sin genialitet. Vem hade kunnat ana att den unga ladyn skulle bli gängledare? Men det blir hon, och i stället för att segla in som en drottning i balsalarna tar hon såväl Londons undre värld som Andrew Malvern med storm. Det nya livet Claire håller på att skapa sig är inte så dumt… Om det bara inte hade varit så att en viss Lord James Selwyn hade fått för sig att han vill gifta sig med henne.

Bok 2: Her Own Devices

Magnificent DevicesTitel: Her Own Devices (Magnificent Devices #2)
Författare: Shelley Adina
Förlag: Moonshell Books
Årtal: 2011
Sidantal: 291

Om Shelley Adina gav oss en lättsmält introduktion till Magnificent Devices-världen i Lady of Devices, tar steampunkäventyret ordentlig fart i den andra boken Her Own Devices. Tillsammans med ingenjören Andrew håller Claire och hennes gäng på att utveckla en mackapär som kommer revolutionera sättet att färdas på i den viktorianska eran. När de kör fast i sina forskningsförsök, inser Claire att det krävs extrema åtgärder för att styra experimenten i rätt riktning. Hon måste söka hjälp hos en kvinnlig forskare och ingenjör, som har klassats som en galning och som därför är inspärrad på Bedlam*. Claire planerar ett räddningsförsök. Kommer hon lyckas frita forskaren och att få den sista pusselbiten på plats, så att uppfinningen blir färdig någon gång? Samtidigt komplicerar Lord Selwyn Claires liv något förfärligt, framför allt eftersom hon börjar få känslor för Andrew.

Bok 3: Magnificent Devices

Titel: Magnificent Devices (Magnificent Devices #3)
Författare: Shelley Adina
Förlag: Moonshell Books
Årtal: 2012
Sidantal: 323

Den tredje boken, Magnificent Devices, för oss rakt in i ett luftslag. Claire väljer att tillsammans med nyfunna vänner – hur hon lär känna dem får du ta reda på själv – korsa Atlanten i ett luftskepp. Allt för att slippa Lord Selwyns alltmer påträngande uppmärksamhet och tuffa krav. Med luftpirater hack i häl måste Claire fly genom ett ogästvänligt och okänt landskap i nybyggarnas USA. Vad hon inte vet är att Lord Selwyn också befinner sig i USA – och att Andrew av någon anledning har följt efter honom dit.

Bok 4: Brilliant Devices

Magnificent DevicesTitel: Magnificent Devices (Magnificent Devices #4)
Författare: Shelley Adina
Förlag: Moonshell Books
Årtal: 2013
Sidantal: 328

Brilliant Devices är den fjärde och avslutande boken i Shelley Adinas Magnificent Devices-kvartett. Claire fortsätter färden till Kanada. Hon tror att hon äntligen ska få lite lugn och ro, men plötsligt ställs hon inför det faktum att både kollegan Andrew och en luftskeppskapten får hennes hjärta att hoppa över flera slag. Som om det inte vore nog pågår en komplott i en kanadensisk gruva, och en man har blivit oskyldigt anklagad för att ligga bakom den. Kommer sanningen segra till slut och vilka är det som försöker mörda Claires nya vän, greve Ferdinand von Zeppelin*? Finns det – månntro – ett samband mellan händelserna?


* Med det viktorianska samhället menar jag egentligen den viktorianska tiden i England. Denna tid har fått sitt namn efter drottning Viktoria (Victoria på engelska), som satt på den brittiska tronen mellan åren 1837 och 1901. Många alternativhistoriska och steampunkböcker utspelar sig under just denna tid.

* Bedlam är det folkliga namnet på det i alla fall litterärt ökända mentalsjukhuset Bethlem Royal Hospital.

* Greve Ferdinand von Zeppelin (1838 till 1917) har bland annat namngett luftskeppen zeppelinare. Från och med 1890 arbetade han flitigt med att bygga och utveckla styrbara luftskepp. Då luftskepp är populära inslag i steampunkgenren är det kanske inte så märkligt att han dyker upp i Shelley Adinas Magnificent Devices-kvartett.

steampunk, fantasy, fantastik, science fiction, Magnificent Devices, bok, böcker

Jag har tagit ett kliv rakt in i en fantastisk steampunkvärld

”Jag har varit med om något helt fantastiskt. I över en vecka har jag läst och levt mig in i Shelley Adinas steampunkkvartett Magnificent Devices.” Ångmaskiner, luftskepp och vetenskapskvinnor ftw!

Jag har varit med om något helt fantastiskt. I över en vecka har jag läst och levt mig in i Shelley Adinas steampunkkvartett Magnificent Devices (bokomslaget till vänster hör till den första boken i serien). Tack vare starka kvinnliga karaktärer och en lekfull tolkning av det viktorianska England har jag inte alls haft svårt att dagdrömma om vetenskapsgenier, ångmaskiner, luftskeppsturer över Atlanten, kvicka samtal över en kopp te, vackra klänningar med meterlånga släp och hisnande äventyr värdiga en fantasyserie. Denna inlevelse hör dessvärre inte längre till vanligheterna.

Ibland kan jag gripas av en rädsla: har jag glömt bort hur man gör? Före 25-årsåldern hade jag inga som helst problem med att lägga mig tillrätta med en bok, öppna pärmarna och försvinna in i världen som orden målade upp för mig. Sedan blev jag för akademisk, för upptagen. Eskapismen blev inte min första prioritet, som jag alltid har lovat mig själv att den ska vara. Därmed gick något dyrbart förlorat. Jag försöker hitta tillbaka till verklighetsflykten, till den där känslan av att det finns inget bättre än världarna som ryms mellan pärmarna.

Det krävdes en otrolig historia innehållande historia, fantasy, geniala kvinnor, romantik, vänskap, England och massa, massa drama för att jag skulle kunna säga hejdå till vardagen. Jag hade gärna stannat i Adinas Magnificent Devices-värld längre. Men att läsa fyra böcker på raken av samma författare är lite för troget för mig. Nu vänder jag min eskapistiska längtan mot Regency-världar och romantik. Håll ögonen öppna efter en presentation av var och en av böckerna i Magnificent Devices-kvartetten.

Bild: © okalinichenko / Adobe Stock. 

Michelle Pavers spökhistorier Dark Matter och Thin Air utspelar sig i snöhöljda, ogästvänliga och isolerande miljöer

Jag har läst min beskärda del av skräckböcker och spökhistorier. Michelle Pavers böcker Dark Matter och Thin Air – i synnerhet den sistnämnda boken – hör till de bästa spökhistorierna jag läst. Artikeln innehåller annonslänkar till Bokus. 

Med både halloween och allhelgonahelgen som har varit framför oss, har jag laddat hela oktober. I år ska jag minsann skriva feta blogginlägg om skräckböcker (det blir aldrig lika storslaget som de bilder jag målar upp för mig själv). Det finns inget som lockar mig så mycket som det paranormala gör. Jag är till och med mer fascinerad av ”den andra sidan” än vad jag är av arkeologi och historia. Dessvärre kunde jag inte utbilda mig till spökjägare.

Från blodsplatter till demoner – skräckgenren kan innebära mycket. Efter att ha läst Stephen King-boken The Shining, på svenska kallad Varsel, har ingen läsupplevelse riktigt levererat såsom jag vill. Men ibland har jag närmat mig den där gastkramande känslan som får hela mig att vakna till liv.

Tidigare i år låg jag sjuk i ett x antal virusinfektioner. Då passade jag på att läsa massa fantastik. Jag kom i kontakt med Michelle Pavers helt lysande skräckböcker Dark Matter och Thin Air, som påminner mycket om klassiska spökhistorier. Fastän Thin Air och Dark Matter är två skilda verk har de en del gemensamma nämnare.

Båda böckerna utspelar sig i snöhöljda landskap, handlar om vetenskapliga expeditioner och spelar på den utsatthet man kan känna när en ogästvänlig miljö helt och hållet avskärmar en från omvärlden. Just när man känner sig som mest ensam och trött på eländet börjar man se och höra kusligheter.

Vem som helst som befinner sig i situationen skulle tro att det ständiga snöandet och isolationen har drivet en från vettet. Det fina med Pavers spökhistorier är att läsaren aldrig riktigt vet vad som är vad; är det gastar som visar sig eller psyket som har drivits för långt? Fortsätt läsa om var och en av skräckböckerna här nedanför:

Dark Matter av Michelle Paver

skräck, skräckbok, spökhistoria, spökhistorierTitel: Dark Matter
Författare: Michelle Paver
Förlag: Orion
Årtal: 2011
Sidantal: 288

London, 1937. 28-årige Jack är en utblottad och ensam akademiker som är på väg att ge upp. Livet blev inte alls som han tänkt sig. När han får en chans att följa med på en polarexpedition till vad som skulle kunna kallas världens ände, säger han ja. Expeditionen för honom över haven till Gruhuken, en plats belägen nordöst om Svalbard i Norge. Expeditionsmedlemmarna måste en efter en lämna platsen och till slut blir Jack den som får driva expeditionen vidare i all ensamhet. I takt med att snön tätnar, havet fryser till is och det blir helt omöjligt att lämna Gruhuken smyger sig skräcken på. Hur ska Jack orka fortsätta expeditionen när någon – eller något, något som inte borde finnas på Gruhuken – gång på gång visar sig för och vill göra honom illa?

Thin Air av Michelle Paver

skräck, skräckbok, spökhistoria, spökhistorierTitel: Thin Air
Författare: Michelle Paver
Förlag: Orion
Årtal: 2016
Sidantal: 240

Himalaya, 1935. Fem vänner ska bestiga det tredje högsta berget i världen. Kanchenjunga. Ingen har någonsin lyckats med företaget. Tvärtom har de som försökt ta sig till bergets topp råkat ut för hiskeliga olyckor. Faktiskt har så många äventyrare mist sina liv där att Kanchenjunga anses vara hemsökt. Läkaren Stephen och hans storebror Kit brukade bestiga berg tillsammans när de var yngre, och nu ska de ge sig på det största äventyret av dem alla. Men redan tidigt under Expedition Kanchenjunga uppstår slitningar i gruppen och Stephen och Kit är allt annat än broderliga med varandra. Mycket kan gå fel när man bestiger världens tredje högsta berg. Vädrets makter, fallolyckor och höjdsjuka – men Stephen har inte räknat med att bergets förflutna ska följa honom hela vägen uppför berget. Vad är det för en spöklik figur han tycks se i den virvlande snön och som kommer allt närmare?

Både Dark Matter och Thin Air finns i svensk översättning

Både Dark Matter och Thin Air finns i svensk översättning. Dark Matter heter Evig natt och Thin Air Expedition Kanchenjunga. Jag har inte läst Michelle Pavers skräckböcker på svenska, så jag kan inte uttala mig om huruvida översättningarna är bra eller inte. Jag gillar dem dock i engelsk tappning och tycker att framför allt Thin Air är en av de bästa spökhistorierna jag läst (vilket säger ganska mycket om kvaliteten på boken).

Bild: © ABIR / Adobe Stock. 

Boktips: Pernilla Stalfelts Bajsboken är skapad för barn (och vuxna) som tycker att bajs är något av det roligaste som finns

Jag och min treåriga brorsdotter Leia har läst Pernilla Stalfelts Bajsboken många, många gånger och den är lika rolig varje gång. Artikeln innehåller annonslänkar till Bokus. 

Pernilla StalfeltTitel: Bajsboken
Författare: Pernilla Stalfelt
Illustratör: Pernilla Stalfelt
Förlag: Rabén & Sjögren
Årtal: 2015
Sidantal: 32

Min treåriga brorsdotter Leia tycker att bajs är det roligaste som finns. Fastän jag numera är en trettioplussare tycker jag också att bajs är ganska kul, så jag förstår varför hon önskar sig ett paket med bajs i födelsedagspresent, vill baka bajsmuffins och pekar på vuxna i hennes närhet och med ett fniss säger ”Du är en bajskorv!”. Som den fantastiska faster jag är vill jag såklart uppmuntra hennes intressen. Leia, jag och hennes farmor har faktiskt bakat bajsmuffins tillsammans. När Leia kallar någon för bajskorv brukar jag – till hennes stora förtjusning – peka på henne och säga ”Du är en bajskorv”. Än så länge har hon inte fått bajs i present av mig, men jag har sett till att skaffa Pernilla Stalfelts Bajsboken.

Barnboksförfattaren Pernilla Stalfelt skriver om känsliga, pinsamma och svåra ämnen, som man som vuxen ibland kan tycka är jobbiga att prata om med barn. Du vet ju hur det är: ibland kan man bli helt ställd när de nyfikna småttingarna ställer frågor om döden, kärlek, mänskliga rättigheter – och om bajs, kiss och pruttar. Stalfelt tar upp dessa ämnen på ett skojfriskt och pedagogiskt sätt (utan att för den sakens skull överpedagogisera dem). Att läsa en bok är en bra utgångpunkt för givande samtal mellan barn och vuxna och kan sätta ord på det som man annars har svårt att beskriva. Så om du inte vet var du ska börja, börja med en bok.

”Ska vi läsa Bajsboken?” frågar jag Leia och hon kryper upp i mitt knä eller intill mig. Hon vill bläddra i boken själv. Är ivrig. Stundom så ivrig att sidorna susar förbi. Det finns många saker att titta på och läsa om i boken. Hon får reda på varför vissa vuxna kan tycka att det är äckligt när man pratar om bajs, hur en toalettstol fungerar, varför man inte kan se pruttar, vilken spillning som kommer från vilket djur, varför blommor äter bajs, varför många stänger dörren om sig när de går på toaletten, vad som skulle hända om bebisar inte bär blöjor och hur ett höghus av bajs skulle se ut. Både Leia och jag har ett favoritavsnitt i Bajsboken:

Stalfelt skriver och tecknar upp bilder av ett utedass. Hon har till och med hittat på en dassbil och dassbilsgubbe som hämtar upp spännerna med skit från utedassen. Vad händer om dassbilsgubben kör för fort? Bajset skulle skvätta ner de förbipasserande, skojar Stalfelt om. Den här humorn går definitivt hem hos Leia som formar munnen till ett runt O av förvåning och som sedan börjar skratta ända upp till ögonen när hon ser de förfärade, bajsindränkta människorna på ett av uppslagen.

Bonus: Så här fina är bajsmuffinsen…
baka muffins som ser ut som bajs

… och jo, det finns något som bajsmuffins. Du kan enkelt fixa dem genom att slänga ihop en vanlig chokladmuffinssmet, chokladfrosting och detaljer av sugarpaste. (Observera att jag är för lat för att ta egna snygga foton och därför har köpt en bildlicens för att kunna visa dig hur läckra bajsmuffinsen är.)

Bilder: © adrenalinapura / Adobe Stock; azurita / Adobe Stock.

Sun-Mi Hwang, Hunden som vågade drömma, Kerstin Ekman, Hunden, böcker om hundar, skönlitteratur, böcker, bok, boktips

Älskar du hundar? Här kommer två skönlitterära böcker som är skrivna helt från hundens perspektiv

Älskar du både hundar och böcker? Missa då inte dessa två skönlitterära verk som är skrivna helt från hundens perspektiv och som är fina och sorliga på en och samma gång. Artikeln innehåller annonslänkar till Nextory och Storytel. 

Hunden som vågade drömma av Sun-Mi Hwang

Sun-Mi HwangHunden Tufsen känner sig utanför. Hon ser inte ut som de andra hundarna på gården. Det är hennes speciella utseende som gör att husse väljer att behålla henne när de andra valparna säljs. Precis som vilken människa som helst har Tufsen drömmar och ambitioner. Hon vill både ha äventyr och gemenskap och bestämmer sig därför för att utforska platser bortanför gården där hon bor. Medan hon går dit hennes hjärta leder henne får hon erfara vänskap, moderskap, lycka och svåra förluster. Sun-Mi Hwang har skrivit en söt fabel där hunden – såsom alla djuren i Hunden som vågade drömma (The Dog Who Dared to Dream) – konsekvent gestaltas som en människa. Om du vill läsa en skönlitterär bok helt utifrån en hunds perspektiv kan jag varmt rekommendera Hunden som vågade drömma.

Hunden av Kerstin Ekman

Kerstin EkmanEtt stycke text på den första sidan i Kerstin Ekmans skönlitterära alster Hunden sätter stämningen med en gång, en stämning som får mig att känna hjälplöshet:

Var börjar en berättelse?

Under en granrot kanske. Ja, under en granrot. Där låg en liten grå en. Han låg hopkrupen med nosen under svansen. En hund. Men det visste han inte. Han kunde inte minnas. Det var bara ett stort hål inuti honom, ett gnag, en hunger efter värmen och efter det starka ljumma som fyllde munnen och efter tikens bett i nackskinnet och slicken i mungipan när hon kom utifrån med främmande lukter i pälsen. Hur hade han kommit att hamna under granen? Det mindes han inte och inte hade han kunnat berätta.

Även Ekman skriver utifrån hundens perspektiv. En dag följer en liten valp efter sin mamma till skogen. Där irrar han bort sig i en snöstorm och måste försöka klara sig genom stormen helt på egen hand. Det är verkligen ingen lätt kamp, i synnerhet inte för en valp som just har börjat lära sig om världen. Ska han överleva norrlandsskogarnas bistra vinterkyla? Hunden har länge rosats på grund av Ekmans finurliga perspektiv och vackra språk, så här får du inte bara spännande läsning om ett hundliv utan likaså ta del av språklig skönhet.

Bild: © dannywilde / Adobe Stock.