Etikettarkiv: feelgood

böcker, boktips, böcker om kärlek, Me Before You, Lou Clark, aktiv dödshjälp

Jag ville inte tycka om Livet efter dig av Jojo Moyes – men gjorde det ändå

Kommentera

När man som läsare blir fullständigt överraskad…

Jojo MoyesTitel: Livet efter dig
Originaltitel: Me Before You
Serie: Lou Clark
Författare: Jojo Moyes
Översättare: Emö Malmberg
Förlag: Printz Publishing
Årtal: 2013
Sidantal: 397

Jag måste vara ärlig. Min utgångspunkt när jag läste Livet efter dig av Jojo Moyes var att jag en gång för alla ville bevisa för mig själv att det här verkligen inte är min typ av litteratur. Att boken är alldeles, alldeles för mainstream för att jag ska tycka om den. Jag har demonstrativt undvikit att läsa Livet efter dig tills tidens gång har gjort att ropet kring den tystnat något.

Kanske är det just därför jag föll pladask för Moyes till skyarna höjda roman och kärleksberättelse. Jag var helt oförberedd på att jag skulle tycka om den. Faktum är att jag grät mig igenom bokens slut, vilket nästan aldrig händer mig. Jag till och med fulgrät. Brölade ut mina hjärtekval.

Livet efter dig är ingen vanlig kärleksbok. Den handlar om en romans som är dömd att dö redan från början. Man vill ju tro på det omöjliga, på att kärleken övervinner allt, men det gör den inte alltid. Framför allt inte när man helt och hållet förhindras leva det liv man vill leva.

Louisa – Lou – Clark är en 26-årig arbetarklasstjej i dagens England. När hon blir av med jobbet på det café hon älskat att arbeta på, måste hon ta anställning som personlig assistent. Det är då hon möter Will Traynor. Will är 35 år, framgångsrik, förmögen, intelligent och i synnerhet väldigt, väldigt arg. Arg på livet. Arg på att han efter en tragisk olycka måste sitta i rullstol och aldrig mer kommer kunna gå.

Före Lou träffar Will har hon inte levt på riktigt. Will har verkligen levt men känner att han inte längre gör det på grund av sin (o)hälsa. Den engelska titeln Me Before You belyser denna bokens kärnpunkt mycket bättre än vad den svenska gör och ringar perfekt in bokens handling.

När Lou och Will lär känna varandra, lär de också känna sig själva bättre. De stöttar varandra till att gå vidare i livet – och det är i detta möte som kärlekens gnista tänds. Men ett förhållande omöjliggörs av att Will har bestämt sig för att ända sitt liv med aktiv dödshjälp, så kallad eutanasi.

Om det inte hade varit för att Livet efter dig av Jojo Moyes hade belyst problematiken kring just eutanasi, hade den varit en ordinär kärlekssaga: rik man träffar fattig flicka och tar sig an henne, som i en klassisk Askungesaga. Med andra ord hade boken varit banal och inte varit särskilt minnesvärd. Eftersom Moyes inte väjer för svåra frågor får kärleksberättelsen ett nästan magiskt lyft, som om varje sida med Lou och Will är dyrbar tid. Denna komplicerade kärleksbok har helt klart skrivit in sig i mitt minne. För alltid.

Bild: © phpetrunina14 / Adobe Stock

Bridget Jones, vikthets, Helen Fielding

Bridget Jones dagbok – min hjältinna har dött

6 svar

Farväl, Bridget Jones. Om du inte vill läsa om mitt avsked till Bridget, utan vill veta mer om boken – klicka här för att komma till boktipset! 

Min hjältinna har dött. Efter att i helgen ha läst klart Bridget Jones dagbok av Helen Fielding bär jag på en känsla av förlust: Bridget Jones och hennes dagbok var inte så kul. Jag har älskat Bridget ända sedan jag första gången såg filmen 2001. Kärleken har följt mig genom tonåren och in i vuxenlivet. Så förlusten känns tung.

Filmtolkningen av Bridget Jones – rollen spelas av Renée Zellweger – har helt klart sina brister. Men i filmen har Bridget försonande drag och jag tycker rentav hon är charmig. Charmig på ett klumpigt och självmedvetet sätt, som det är svårt att inte tjusas av. Och hon är varm. Oväntad. En bakvänd hjältinna – antagonist – som utmanar synen på hur en kvinnlig protagonist ska vara.

Om Bridget Jones representerar en sorglig vikthets i filmen är det inget mot hur kvinnors vikt porträtteras i boken. Nu förstår jag vad till exempel Bad Feminist-författaren Roxane Gay menar när hon skriver om fatshaming i kulturen. Så som Bridget Jones dagbok är skriven är jag övertygad om att Fielding tycker att kvinnor som väger 60 kilo är tjocka. Det är i sig skäl nog att stanna upp och tänka Vad fasen pågår här? och att bli skeptisk till boken.

Kan inte en bok vara bra även om den förmedlar en rutten syn på vissa saker? Jo, absolut (men boken är inte särskilt välskriven). Det som gör mig så besviken är att jag under alla dessa år har identifierat mig med Bridget. Oändligt många jobbiga situationer, det är trots allt inte alltid så lätt att ”mogna” och passera 30-årsstrecket, har fått mig att skratta högt av igenkänning. Det är precis det här Bridget Jones går igenom när…

I boken Bridget Jones dagbok finns det inget med Bridget jag kan identifiera mig med. Förutom åldern. Där tar igenkänningen slut. Det finns inget jag kan tycka om med hennes ytlighet och snäva syn på sig själv och sin omgivning. Tvärtom blir jag ledsen av dem och känner starkt att jag inte vill att kvinnliga bok- och filmkaraktärer ska reduceras till personer vars enda strävan är att verka snygg, perfekt och älskvärd med samhällets mått mätt.

Så farväl, Bridget Jones.

Bild: © Rostislav Sedlacek / Adobe Stock

böcker, feel good, feel good, skönlitteratur, kärleksböcker

Boktips: Helen Fieldings Bridget Jones dagbok skildrar en riktigt romantisk soppa till liv

Kommentera


Vill du veta vad jag verkligen tycker om Bridget Jones dagbok av Helen Fielding. Läs då texten ”Bridget Jones dagbok – min hjältinna har dött”. Om du vill bilda dig en egen uppfattning om boken – läs boktipset här nedanför och se om den kan vara något för dig.

Helen FieldingTitel: Bridget Jones dagbok
Originaltitel: Bridget Jones’s Diary
Författare: Helen Fielding
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: Bokförlaget Forum
Årtal: 2014 (för den nya pocketutgåvan)
Sidantal: 311 

Det kan aldrig finnas för många tolkningar av Jane Austens bok Stolthet och fördom. Tycker jag. Den är trots allt tidernas bästa kärlekshistoria. I slutet på 1990-talet skrev Helen Fielding en modern tolkning av klassikern: Bridget Jones dagbok. Jag har både läst boken och sett filmen med samma namn, och gillar filmen tusen gånger mer än boken.

I Bridgets dagbok framgår det tydligt: det är inte lätt att vara Bridget Jones. Nej, det är verkligen inte enkelt att ha passerat 30-årsstrecket, vara ensam singel i vänkretsen, ha en mamma som har fler älskare än dig själv, väga – ve och fasa (!) – runt 60 kilo och hata karriären. Det är inte heller särskilt lätt, nu är jag fullt uppriktig, att vara kär i chefen, som är en douche, eller att tvingas utstå Mark Darcys kyliga bemötande. Hela världen är emot Bridget.

Men Bridget har sin dagbok. I den ventilerar hon sina dagliga vedermödor och berättar om sin strävan efter att bli en bättre version av sig själv. Varje dag kretsar kring hur mycket hon väger – jag har själv levt med en orimlig vikthets, så jag förstår vad hon går igenom – och allt det både hon och andra gör fel:

Varför måste Mark Darcy vara en sådan idiot, VARFÖR älskar chefen Daniel Cleaver inte henne och varför måste mamma vara så pinsamt självförverkligande? Varför – VARFÖR (!) – kan Bridget inte få vara modellsmal och ha låååånga ben?

Precis som Jane Austens hjältinna Elizabeth Bennet låter Bridget sig styras av fördomar, och hon fattar oräkneligt många ”dåliga” beslut, som gör hennes liv till en enda soppa. För att vara en feelgoodroman med romantiska inslag är Bridget Jones dagbok av Helen Fielding väldigt händelserik. Tempot i boken är snabbt, lite för snabbt, enligt min mening.

Genom de drygt 300 boksidorna är det Bridgets röst som hörs. Vi läser hennes hafsigt skrivna dagbok, dag för dag under ett helt år. Bridget må tycka att hennes liv är händelselöst, men så är inte fallet. Framför allt inte på kärleksplanet:

”Det varje kvinna djupt inom sig vet är att hon aldrig vet sitt eget bästa när det gäller män. Bridget har gått i fällan många gånger, men nu MÅSTE hon bara hitta den rätte, innan det är dags för pensionen. Bridgets snygge, något sliskige, men ändå attraktive chef visar sig plötsligt intresserad och Bridget vädrar morgonluft. Samtidigt slänger tråkmånsen Mr Darcy trånande blickar efter henne.”*

Ska Bridget lyckas reda upp soppan?

* Citatet är hämtat från förlagstexten om Bridget Jones dagbok av Helen Fielding.

Bild: © Rostislav Sedlacek / Adobe Stock