En tur i Påskbergsskogen i går eftermiddag och även allergin blommade ut. Kombinationen av värk och allergi blir ofta övermäktig för kroppen. Jag blir därmed också ännu tröttare. På kvällen bäddade tröttheten för filmtittande och så här i efterhand är jag glad att kroppen tvingade mig att komma till ro framför feelgoodfilmen Hemma i Hampstead på SVT Play.
Handlingen i feelgoodfilmen Hemma i Hampstead
Änkan Emily har inte riktigt levt det liv hon velat i överklass- och grönområdet Hampstead Heath i London. Hon har i stället pressat in sig i mallen och känner nu en stor frustration över tillvaron, som ändå är på väg att krackelera på grund av det skuldberg maken efterlämnat.
Hon flyr allt oftare upp till vinden. Där plockar hon fram den gamla kikaren och spanar på bohemen som bosatt sig i parken. Klart att hon blir nyfiken på honom! Emily gör själv försiktiga försök att närma sig Donald, som han heter. Det säger klick mellan dem och så tar en mysig kärleksberättelse fart.
I centrum för kärleksberättelsen står deras nya gemensamma kamp för att Donald ska få behålla sitt hem. Han har nämligen levt i parken sedan sjutton år tillbaka. Olovligen, menar många som också vill vräka honom. Men platsen där man hör hemma är väl värd att kämpa för, det tycker Emily som hjälper Donald att stå upp för sig själv och sitt hem.
Så bra är Joel Hopkins feelgood
Hemma i Hampstead, som är regisserad av Joel Hopkins, är inte den bästa filmen jag sett. Men den har något helt eget som får mig att falla pladask. Kemin mellan huvudrollsinnehavarna Diane Keaton och Donald Gleeson är superfin och väcker hopp om hur underbar kärleken kommer vara även på äldre dar. Filmen bygger dessutom på verkliga händelser i London-grönområdet Hampstead Heat. Mer än så ska jag inte avslöja!
Jag gillar att läsa böcker och titta på filmer om underdogs. Underdogs får man väl ändå betrakta Emily och Donald som när de tar sig an samhällets förväntningar och kapitalismens girighet. Lika härligt som det är med skildringar av romantik efter trettio är det roligt med en aning filosofisk feelgood. Hemma i Hampstead bjuder på finstämd kärlek, en bra story och inte minst på vackra vyer av Hampstead, som jag trots en del londonresor aldrig besökt.
