Vad gör jag när jag måste vila? Jag kollar på skräckfilmer och skräckserier i stil med Ondskans inflytande på Netflix. Det är det första steget för att slappna av. Därefter följer att grotta ner mig i romantik – men kan omöjligt ha det för sockersött innan jag fått smaka på det otäcka. Med en kropp som bultar och bränner av smärta och utmattning var det så dags att inta sängläge i dag. Egentligen är jag väldigt fokuserad på de tre återstående sponsrade inläggen jag ska skriva för mina sajter, men just i dag blev alltså värken övermäktig och jag måste försöka vila bort den genom att titta på skräckfilmen Ondskans inflytande eller La influencia, som filmen heter på originalspråket spanska.
Handlingen i skräckfilmen Ondskans inflytande
Ondskans inflytande från 2019 är regisserad av Denis Rovira van Boekholt och utspelar sig i ett vackert hus med ett mörkt förflutet. Alicia växte själv upp i huset, tillsammans med mamman och systern. Nu för tiden ligger modern i koma och systern orkar inte sköta henne ensam. Hon behöver Alicias hjälp och stöd. Alicia återvänder motvilligt till barndomshemmet hon inte sett på många, många år och hon har sin lilla familj med sig. Genast framgår det att varken Alicia eller systern tycker om mamman. Deras mamma utsatte dem nämligen för ondskefulla häx- och djävulsritualer när de var barn. Trots att modern ligger i koma känns hennes ondska närvarande i hela huset, i hela tillvaron. När Alicias egen dotter börjar bete sig märkligt befarar hon och systern att modern hittat ett sätt att kontrollera den unga från dödsbädden.
Så bra är den spanska filmen La influencia
Ett stämningsfullt hus, djävulsritualer och ett besatt barn – vad mer kan jag önska av en skräckfilm? Ganska mycket mer, inser jag besviket. Ondskans inflytande saknar subtiliteten och psykologin som jag uppskattar med The Conjuring-filmen och i viss mån även med den spanska succéfilmen Verónica. Efter ett tag urartar Ondskans inflytande i mera blodiga scener. Jag tycker man kan skildra besatthet utan lemlästning och inslagna skallar. Den bästa skräcken smyger sig på tittaren – eller läsaren för den delen – och för det krävs helt klart en bättre gestaltning än i Denis Rovira van Boekholts La influencia. Synd! Jag tycker ändå att atmosfären i huset är fantastisk och att grundstoryn är bra. Så är det ju det här med skräckfilmer: jag känner mig inte direkt bortskämd med filmer där exakt allt klaffar och Ondskans inflytande är långt från det sämsta jag sett i skräckväg.