Juletid och jag dammar av antropologiklassikern Gåvan. Marcel Mauss skrift om gåvogivande har snart hundra år på nacken, men som i fallet med så många klassiker läser vi den fortfarande för att den säger oss något viktigt även i dag.
I Gåvan, eller Essai sur le don, skisserar Mauss ett ramverk för gåvogivandets princip. Du ska ge, ta emot och återgälda, så kan gåvoprincipen sammanfattas i tre enkla regler. Men givetvis är reglerna inte så enkla när det kommer till kritan. Nej, tvärtom.
Marcel Mauss Gåvan innehåller etnografiska referenser
Förr i världen seglades det mellan Trobriandöarna för att utbyta snäckskal.
Franska 1900-talstänkare har en fäbless för att teoretisera om allmänna strukturer utifrån ett brett material. Det kommer du märka när du läser deras skrifter. Mauss är inget undantag från detta. Gåvan innehåller nämligen etnografi från flera av världens kontinenter och levererar en sjuhelsikes resa både genom tid och rum. Du läser om potlatch* i nordvästra USA, kula* på Trobriandöarna i Papua Nya Guinea och om kapitalismen i Europa. Du läser också om gåvans ande – hau* – bland maorierna på Nya Zeeland, och hau vill jag lägga extra mycket vikt vid här.
Ordlista för viktiga begrepp i Gåvan
potlatch är en traditionell offerfest under vilken deltagarna vinner makt och ära genom att ge bort dyrbara gåvor. Ju värdefullare gåvor, desto mer makt och ära får givaren. Under potlatch omfördelas resurserna i ett samhälle, men eftersom festen är närmast en ekonomisk institution får givaren tillbaka gåvor när någon annan bjuder in till fest. Potlatch härrör från nordvästra USA och Kanada.
kula är ett ceremoniellt och ekonomiskt system som binder samman de olika folken på Trobriandöarna i melanesiska Papua Nya Guinea. Ärofulla trobriandhövdingar seglar runt i ett slags ring för att utbyta snäckskalsföremål med andra mäktiga hövdingar. Föremålen används sedan som statussymboler i olika ceremonier. Det finns inget pris på snäckskalen. De är helt enkelt ovärderliga då de ingår i ett ekonomiskt system, som när Gåvan skrivs på 1920-talet är oberoende av kapitalismen.
hau är mycket enkelt förklarat namnet på gåvans inneboende kraft, dess ande. Enligt Mauss finns det hos maorierna i Nya Zeeland en tro om att gåvan lever ett eget liv och att den därför måste hanteras varsamt. Om den inte tas emot eller återgäldas på rätt sätt kan gåvan nästan bli som en förbannelse.
En gåva är aldrig bara en gåva – den är laddad med mening
En gåva är aldrig bara gåva, aldrig bara en sak man ger bort. Marcel Mauss använder maoriernas hau för att illustrera hur laddad gåvan är med mening. Den kan vara en demonstration av makt och ära, som i fallen med såväl potlatch som kula. Ju mer man ger, desto mäktigare och ärofullare blir man. Men den kan även rymma känslor av egenvärde, liksom omsorger och förhoppningar.
Gåvan ställer grav på mottagaren
Eftersom gåvan är så meningsladdad ställer den krav på mottagaren. Inom potlatch och kula är mottagandet ett måste, men när man väl tagit emot gåvan måste man återgälda den med till och med något ännu större och bättre för att man inte ska tappa ansiktet. Vad Mauss beskriver är arkaiska ekonomier – observera att det är hans ord och inte mina – där pengatransaktioner inte finns med i bilden. Men kanske att man kan känna igen denna nästan tvångsmässiga tävlan även i dagens umgängesformer? Det är lite av ett socialt tabu att alltid vara den som ger minst. Vem vill få snålhetsstämpeln på sig?
Lägger ner hela själen i att hitta rätt present
Juletid, som skrivet. Julklappar hör julen till och jag får upp en bild av mina föräldrar som alltid är på jakt efter de rätta presenterna till mig och min bror, eller numera till mina två brorsdöttrar. Mammas och pappas vision är att barnen i familjen ska få en riktig Disneyjul med massor av paket under granen. Under flera månaders tid – faktiskt under hela hösten – köper de julklappar till barnen och bygger upp förhoppningar om hur glada de små kommer bli när de ser presenthögen och sedan öppnar paketen ett efter ett. Många av samtalen under denna tid kretsar kring valet av presenter. Glädjen är nog allra störst hos mina föräldrar medan de lägger ner själen i klapparna. Jag rycks också med i förväntan, blir glad.
Mottagarens oförställda glädje gör det värt att ge gåvor igen och igen.
Varför detta hopp från så kallade arkaiska ekonomier till julkonsumtion anno 2020? För att jag vill använda ett vardagsexempel på hur relevant gåvans ande är än i dag. Jag vill helt enkelt ge exempel på i vilka avseenden Marcel Mauss gamla gåvoprincip kanske fortfarande håller. När det kommer till att ge julklappar till barnen i min familj handlar det knappast om en ovilja att tappa ansiktet. Men det handlar definitivt om belöningen att få se barnens ögon tindra mot paketen och att få höra deras förtjusta tjut när de upptäcker innehållen. Utan att veta om det återgäldar barnen givandet genom upprymdheten de oförställt uttrycker. Situationen är ganska känslig, för ett svalt intresse för julklapparna skulle kunna såra.
Att få utan att ge tillbaka – vad säger gåvoprincipen?
Gåvoprincipen Marcel Mauss skisserar i Gåvan tåls att upprepas: du ska ge, ta emot och återgälda. Med detta som bakgrund skulle jag vilja lyfta ett annat julklappsscenario, som jag tänker mig är vanligt i hemmen. Vad händer om man får en julklapp och inte har tagit med sig en att ge tillbaka? I en sådan situation kan genans uppstå och man kan rent av känna att man hamnar i ett underläge, att man tappar ansiktet. Jag tror att många av oss vuxna kan relatera till scenariot. Det har i alla fall hänt mig en eller två eller tre gånger och jag vill aldrig, aldrig hamna där igen, jobbig känsla som det är.
Marcel Mauss antropologiklassiker är fortfarande relevant
Antropologiklassiker som Gåvan är inte en helt oproblematisk läsning. Verket är skrivet i ett tidevarv som präglas av rasism och grova generaliseringar. Därför tycker jag det är så förvånande hur ofta jag och andra skribenter dammar av klassikern och refererar till den. Att vi fortfarande gör det säger väl en del om dess fortsatta relevans (minus rasismen och de grova generaliseringarna). Du kan exempelvis läsa artiklar om skriften i flera av Sveriges största tidningar.
Nu har du förhoppningsvis lärt dig lite mer om gåvosystem i olika delar av världen och historien, bland annat genom ord som potlatch, kula och hau. Men mest av allt har du förhoppningsvis fått nya insikter om vad en julklapp kan innebära i konsumtionssverige på 2020-talet. Jag kan inte heller annat än att hysa förhoppningar om att du blivit nyfiken på Marcel Mauss Gåvan och härmed bestämmer dig för att läsa skriften.
