Jag har gett upp tanken på att vara den där balla Indiana Jones-figuren. Är för mycket tönt för att lyckas. Men kulturtant, det är en roll jag axlar bra. Och faktiskt är kulturtanter coola som in i bomben. Det tycker i alla fall jag och tänker på mina supersmarta väninnor, som jag vanligen är kulturtant tillsammans med. Jag tänker också på de otroliga damer jag under icke-coronatider möter på kulturhusens bokcirklar eller föreläsningar. Vad mycket de kan om mycket och vad nyfikna de är på omgivningen! Om inte det är coolt så vet jag inte vad som är det.
Men nu är det ju trots allt coronatider och jag har varit på väldigt få kulturevenemang under året, med undantag för några korta utflykter i somras. Jag känner att delar av mig vissnar, mycket på grund av att jag redan distansjobbat framför datorn sedan länge. Jag är helt enkelt less på skärmar och tar därför inte för mig av alla de digitala kulturevenemang jag hade kunnat njuta av. Har under året blankt tackat nej till allt som bjuds digitalt. Förra veckan gick det dock upp för mig att jag borde ändra inställning.
Kulturtantslivet kommer inte kunna åtnjutas som vanligt på länge och jag kan ju omöjligt tycka synd om mig förrän jag gett de nya tiderna en ärlig chans. Jag har redan en digital teckningskurs på g – mitt och Christoffers gemensamma projekt – men jag ska successivt börja planera in ännu flera digitala aktiviteter. Bokcirklar, kurser, föreläsningar, konserter, museivisningar och teaterföreställningar, allt detta finns online. Om du har bra tips vad kulturtanter kan ta sig för så här i coronatider får du gärna dela med dig i kommentarerna.
Jag uppskattar alla idéer å det varmaste.