Tupp, höna eller kyckling? Varje gång jag går förbi det höga gräset dras smilbanden uppåt som av sig själva och jag kan inte låta bli att plocka ett strå, dra med fingrarna längs det för att se vad jag får. Blir det en tupp, månne?
Barnaåren var fantastiska, jag kommer på mig själv att försöka återvinna lite av det som gått förlorat i vuxenstressen. Hur fantastiskt är det inte att se lekmöjligheter i fröställningen på ett grässtrå? Jag tycker det är storartat.
Så leker du Tupp, höna eller kyckling?
”Tupp, höna eller kyckling?”, så har jag lärt mig att man ska börja leken. I en gammal lekbok för scouter läser jag att man i stället säger ”Tupp, tupp, men ingen höna…” Bägge är säkert rätt.
När jag var barn lekte vi som så att en plockade ett grässtrå – det ska alltså vara högt ängsgräs med fröställning – och ställde den inledande frågan. Därefter fick en annan gissa vad gräset kommer visa.
Sedan var det dags att dra grässtrået mellan tummen och pekfingret och att därpå inspektera vilken form gräset antagit mellan fingrarna. En hög, ståtlig form var en tupp, en rund, samlad form en höna och en kort, tanig form en liten liten kyckling.
Så här tror jag leken leks än i dag – eller har du andra regler för den? Berätta gärna i kommentarerna. Jag tycker sån’t här är superspännande och vill höra mera.
