Jag är känslomässigt omskakad. Sträcktittade på Netflix The Haunting of Bly Manor tillsammans med Christoffer i helgen och wow, vilken serie! Det här är en skräckserie bestående av nio avsnitt och som bygger på Henry James klassiska spökroman När skruven dras åt. I likhet med den förra säsongen – The Haunting of Hill House – följer The Haunting of Bly Manor inspirationskällans ramverk, men är samtidigt en egensinnig tolkning av ursprungsberättelsen.
Handlingen i Netflix The Haunting of Bly Manor
Boken När skruven dras åt utspelar sig någon gång i slutet på 1800-talet. Den publicerades för övrigt 1898 och då med namnet The Turn of the Screw. Netflix adaption av skräckklassikern pendlar däremot mellan 1980-talet och nutid.
Inför ett bröllop samlas släkt och vänner runt brasan. Där berättar en av gästerna en spökhistoria, som för dem alla tillbaka i tiden till godset Bly i England. En ung amerikansk lärarinna lyckas få tjänst som guvernant åt två föräldralösa barn på den engelska herrgården. Över Bly vilar en tryckt stämning, både en spöklik och sorglig sådan.
Barnen Flora och Miles har varit med om fruktansvärda saker, förluster som inget barn borde uppleva. Guvernanten kan inte göra annat än att ta barnen till hjärtat. Men som med herrgården är det något som inte stämmer med Flora och Miles.
Må så vara att barnen är något excentriska, inget snack om saken. De är ändå charmerande, för det mesta. För det mesta, ja… Ibland är de som helt förbytta och deras kusliga uppträdande skrämmer slag på guvernanten. Ju längre berättelsen i The Haunting of Bly Manor fortgår, desto tydligare framgår att såväl Flora och Miles som huset Bly ruvar på hemligheter.
Så bra är Netflix serie om godset Bly
Jag har bara skisserat berättelsen lite löst, den är avsevärt fylligare än hur jag beskriver handlingen här ovanför. The Haunting of Bly Manor är både en spökhistoria och en kärleksberättelse. På ytan skräck, så fort du börjar skrapa upptäcker du en intrikat historie- och relationsväv och jag tycker alltihop är så himla vackert. Det är inte ofta jag gråter framför teven, under helgen gjorde jag dock det. Flera gånger, dessutom.
För att vara ärlig känner jag mig ganska kluven inför När skruven dras åt, men inför Netflix-serien känner jag inte minsta tvekan. Jag fullkomligen älskar serien och tiden regissören Mike Flanagan tar på sig att bygga upp en den kusliga stämningen, utan alltför många så kallade jump scares. Jag välkomnar skräck och drama i ett, tycker att berättelsen får ett oändligt djupare djup. Hur snyggt gjort är det inte när du så totalt lever dig in i karaktärernas själsliv och sinnesstämningar, att du till slut inte vet vad som är vad?
Saknad, spöke eller något mittemellan?
Jag har precis nyligen skaffat Netflix, och syftet var att titta på julfilmer. Men eftersom jag även älskar kusliga spökfilmer fastnade vi omgående i denna serie. Det gick inte att låta bli att sträcktitta på avsnitten. Så himla bra serie!
Det gör mig glad att du också hittat till The Haunting of Bly Manor. Har du även sett The Haunting of Hill House? Jag älskar julfilmerna på Netflix, men har inte riktigt kommit igång med de nya i år, inte ännu. Vilken av filmerna tycker du är extra sevärd?