Solnedgång runt halv åtta-åtta-tiden. Plötsligt har dagarna blivit längre och det känns underbart.
Härliga vårfärger vid Kåsas strand och Subbe fyr.
Jag har längtat efter den här tiden på året. Hela jag vaknar och tillvaron blir liksom lite mindre stressig när jag kan gå ut i kvällsljuset. Nu hinner jag med att fota solnedgångarna! Och i sin tur blir jag både gladare och lugnare.
Att bevittna solnedgången är faktiskt en ganska viktig sak för mig, har jag upptäckt det senaste året. För mig är det ett ögonblick av förundran, när bekymmersknutarna löses upp eftersom jag inser att det jag oroat mig över kanske inte är så viktigt trots allt. Jag tror det har att göra med hur hela jag uppslukas av färgprakten.
Så uppslukad blir jag att jag närmar mig mindfulness.
Lila himmel över Kusthotellet. #nofilter
Och sedan har vi särskilt vackra solnedgångar just nu. Jag vet inte om färgspelet har att göra med de frekventare norrskenen, den ökade solaktiviteten. För nog känns en så blålila himmel som fotot här i inlägget visar lite norrskensaktig?
På sistone har den verkliga färgprakten kommit tio-femton minuter efter solnedgången. Vissa dagar har himlen varit knallröd. Magiskt.
När solnedgången äger rum är för övrigt en av de saker jag håller koll på typ varje dag. Jag söker på ”solnedgång varberg” och kommer till Vackertvader.se.
