Coronatiden har inneburit ganska stora livsstilsförändringar för mig, både till det bättre och till det sämre. Men allra mest till det bättre, faktiskt. Åren i isolering har gjort att jag tänkt mycket och framför allt på hur jag vill leva mitt liv.
När jag inte kunde umgås med vänner som förut började jag i stället tillbringa ännu mer tid utomhus. Det var i samma veva som jag tog ett ordentligt tag i mitt fotograferande. Därmed började jag också känna mig något mindre stressad och hjärntrött, och det är egentligen helt fantastiskt.
Jag har insett att ju mindre tid jag tillbringar framför datorskärmen och sociala medier, desto bättre mår jag generellt. Det blir mindre belastning på såväl kroppen som knoppen, och detta tycker jag är värt att kämpa för.
Under många år har sociala medier orsakat mig huvudbry. Ändå har det varit svårt att stänga ner dem på grund av att de typ är mitt levebröd. Det är bara det att det har blivit för mycket av dem när jag både jobbat med dem och sedan umgåtts med vänner över dem.
Egentligen är det inte alls så jag vill umgås. Jag vill att mina vänner ska ringa till mig och fråga hur jag mår, i stället för att skriva lite oengagerat till mig. Och jag vill vara lika engagerad i dem tillbaka! Ibland kan det kännas som att man har så bra koll på vad den andra gör att man slutar ställa frågor till personen. Jag kan sakna nyfikenheten.
Mina 5 skäl till minskad användning av sociala medier
Så många tankar om skälen till att jag vill använda sociala medier mindre – här sammanfattar jag mina huvudsakliga anledningar:
- Jag upplever att mina relationer urvattnas i de sociala medierna, särskilt mina nära relationer hemmavid och som jag hade kunnat sköta på andra sätt. Med detta skrivet har jag en del distansvänner som jag kan hålla kontakten med tack vare exempelvis Facebook. Det är jag tacksam för. Många gånger kan jag också uppleva det som att det är viktigare för somliga att närvara i flödet än att närvara i oss här och nu. Jag har också gjort mig skyldig till detta, men jobbar på att bli en mer närvarande vän. Hur störigt och sårande är det inte när man har ett öga-mot-öga-samtal och den andra personen plötsligt börjar skriva med någon annan?
- Jag upplever att det massiva flödet gör mig (hjärn)tröttare. Måste jag verkligen skrolla mig igenom så mycket information varje dag?
- Jag kan inte välja vad jag vill lägga fokus på, algoritmerna gör det åt mig. När jag gör något fokuserat, som att läsa en faktabok, blir jag visserligen trött men jag mår samtidigt bättre av det än av de splittrade intrycken i sociala medier.
- Jag tycker att jag själv fastnar i flödet och ofta tänker att å, jag borde gå ut och titta på blommor eller å, jag borde läsa den där boken i stället för att faktiskt göra det. Med andra ord tittar jag på och tar del av någon annans aktiviteter när jag i själva verket hade kunnat skrida till handling. Över lag upplever jag att sociala medier försegar mig och tar tid från det jag verkligen vill göra.
- Jag tycker det känns fysiskt tärande att hänga med i flödet, och definitivt att fastna i det. Jag får ännu ondare i kroppen när jag tillbringar tid vid skärmarna, klickar och knappar. Shet, vad tumlederna värker! Lemmarna blir också stela av all skärmtid. Så mycket bättre att vara i rörelse!
Det här var högst personliga reflektioner om varför jag börjat känna njaej inför sociala medier. Vilken relation har du till de sociala plattformarna?