Coronalunken ger mig väldigt lite input. Definitivt för lite input i förhållande till den output jag har varje dag, som jag rent av måste ha för att kunna bedriva en verksamhet. Jag märker att jag återigen allt oftare vänder mig till litteraturen för att få inspiration och på sistone har jag främst läst två böcker. Böckerna i fråga är Allt jag fått lära mig av Tara Westover och Små eldar överallt av Celeste Ng.
Varför bunta samman två så olika böcker i samma inlägg?
Det är en trött skribent som skriver boktipsen i detta nu och jag orkar helt enkelt inte skriva separata bokrecensioner för Allt jag fått lära mig respektive för Små eldar överallt. Samtidigt vill jag inte låta tillfället glida mig ur händerna, för det här är trots allt två läsvärda böcker jag gärna berättar mera om. Jag har knappt lämnat hemmet – förutom de dagliga promenaderna i naturområdena häromkring – sedan i början på augusti och känner en oändlig tacksamhet för alla de världar litteraturen öppnar för mig.
Allt jag fått lära mig av Tara Westover
Allt jag fått lära mig är Tara Westovers självbiografi om den från omvärlden avskärmade uppväxten vid en bergsfot i Idaho. Hennes pappa är mormon, survivalist och misstror samhället så till den grad att han förvägrar familjen livsnödvändig sjukvård. Inte ens när de är med om trafikolyckor får läkarhjälp vara ett alternativ till moderns dekokter. Varken Tara eller hennes syskon får en vanlig skolgång och hon hinner bli 17 år när hon för första gången ställs inför det faktum att Förintelsen har ägt rum i historien.
Bokens titel beskriver handlingen i boken riktigt bra, för i mångt och mycket behandlar den olika former av indoktrinering. Från faderns egen religiösa doktrin som pådyvlas familjen Westover till doktrinen vid universiteten. Boken lyfter även hur viktig utbildning är för att kunna ifrågasätta ”sanningar”. Jag läste Allt jag fått lära mig på helspänn. Det är fruktansvärt otroligt att en person i min egen generation har vuxit upp i en sådan misär av fanatism, makt och våld – och hur det undgått myndigheterna.
Små eldar överallt av Celeste Ng
Jag förstår varför Celeste Ngs roman Små eldar överallt är så omtalad som den är. Den är en bok med många bottnar, vilket jag älskar med all form av litteratur. Berättelsen tar sin början under en husbrand. Familjen Richardsons lyxvilla är på väg att brinna ner till grunden. En olycka, skulle vissa mena, men Richardsons misstänker den egna dottern Izzy. Boken går till botten med händelserna som leder till branden. En berättelse om klass och relationer tar form.
Små eldar överallt har länge funnits på min att läsa-lista, så som den hyllas från alla håll. Jag vet inte om den är en typisk sandrabok. I efterhand är jag dock glad att jag läst den. Boken överraskade mig helt enkelt positivt med hur engagerad jag blev i själva handlingen och karaktärerna. På många sätt kan jag tycka att den här boken är obehagligare än exempelvis Allt jag fått lära mig, om jag nu över huvud taget kan jämföra berättelserna (?). Obehagligheten ligger i hur bland annat förakt, rasism och privilegium göms bakom en trevlig fasad. Berättelsen ligger lite för nära svenssonvardagen för att den inte ska skava…
