Det är något visst med ringar, dessa slutna cirklar som symboliserar evigheten. Människor i historien har trott att ringar haft magiska egenskaper, men magin har inte bara funnits i cirkelformen.
Även stenarna på ringarna har haft särskilda betydelser för bärarna.
Den här aftonen har jag varit på Livrustkammarens digitala föredrag om magiska stenar i gamla ringar. Det var konsthistorikern Pia Bengtsson Melin som föreläste om allt från safirer till paddostenar och om vilken betydelse de tillmätts i historien.
Förr i tiden trodde man att safiren skyddar mot gift och därför har den varit så vanlig i kungaringar. Rubinen ansågs vara ett skydd mot lustar och diamanten ett slags garanti för ett livslångt äktenskap.
Under föreläsningen visade Bengtsson Melin många fina exempel på ringar ur Statens historiska museers samlingar och hon illustrerade även med utdrag ur historiska skrifter. Häftigt att det finns så många vinklar på ett ändå ganska snävt tema, tycker jag.
Jag har såklart lärt mig nya saker i kväll, skriver direkt efteråt och har inte riktigt hunnit smälta alla roliga fakta jag tagit del av. Djurstenar är något helt nytt för mig, som ett exempel på vad jag nu försöker lägga på minnet.
Visste du att man trodde att lodjuret kissade lodjursstenar eller att paddorna bar på paddostenar i sina huvuden? Kanske var just denna typ av stenar allra mest magiska eftersom de var så sägenomspunna.
Jag älskar denna form av kunskap, historia och folklore i ett. Visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig av föreläsningen och så blev den så himla givande.
Hoppas på mer föredrag av det här slaget, då folktro är något av det roligaste jag vet och jag detta till trots inte vet så mycket om det. Ännu.
Jag såg att flera av exemplen från föredraget finns i en artikel om kungliga smycken på Livrustkammarens webbplats, ifall du också blir pepp på ämnet.
Nu ska jag kasta mig in i planerandet av en kommande helgutflykt till Malmö.
