Coronatiden har ritat om förutsättningarna för mitt skapande, alltså för skapandet som ett levebröd. Det och så det faktum att jag hållit på ganska länge nu och blivit tröttare med åren.
Förra året kände jag jätte-jättestarkt att det måste vara slut med pressandet och stressandet framför skärmandet. Med beslutet föddes en helt annan bloggapproach.
Numera skapar jag ALLT själv från grunden. Och det känner jag en enorm tacksamhet för. Dagarna blir mycket, mycket bättre så. Roligare, mindre kämpiga. Konstigt nog. Det är trots allt ganska krävande att skapa på varje dag.
Jag lyckades till och med genomföra ett litet projekt med julgodis liksom med julmålarbilder som jag gjort i Adobe Illustrator.
Den här bilden hör till ett recept på marknadsnougat som jag lagt upp på Sandras dagar. Kul att använda makroobjektivet till julgodisbaket!
För en som aldrig jobbat med Adobe-programmen förut är det ganska stort att plötsligt utmana sig själv på det sättet. Jag är trots allt nybörjare på Adobe, på design. Lär upp mig själv.
Samma med fotot. Jag har inte gått någon fotokurs, vet knappt vilka funktionerna på systemkameran är. Ändå fotar jag för fullt och lär mig efter hand.
Jag har experimenterat runt ett tag nu, Sandras dagar är vad jag till slut landade i. Den bloggen är min dagbok och portfolio.
Jag tycker den avspeglar såväl min skaparglädje som kreatörsstolthet mycket bättre än någon av mina andra bloggar.
Här ser du brända mandlar – ta en titt på receptet jag skrivit ihop!
Äntligen!
Det är ganska svårt att hitta en plattform för snart ett decenniums utveckling, vad skulle liksom kunna avspegla allt det man lärt sig inom skrivande, fotande och designande?
Med Sandrasdagar.se närmar jag mig något i alla fall. Och det bästa av allt är att jag återgått till det personliga skrivandet, även när jag skriver mina ganska så regelrätta artiklar.
Vill inte vara neutral eller ”professionell” längre, vill bara vara mig själv och prova så mycket nytt jag bara kan under tiden.