Vardag

”Jag har ett jack i själen…”

Under min och Christoffers kvällspromenad stukar jag foten lite lätt och utbrister ”Jag har ett jack i själen!”
hjärndimma
Bild: © Sandra Jönsson / Sandrajonsson.se
En liten liten del av promenadstråket i Påskbergsskogen där jag brukar gå.

Nu är det inte ett jack i själen jag menar, nejdå, utan ett jack i hälen. Men så fungerar värkhjärnan att den ofta blandar ihop orden, de självklaraste orden, faktiskt. Det kan bli riktigt tokigt ibland. När jag var yngre och befann mig i högpresterande miljöer skämdes jag för det, för hur jag som egentligen är vältalig inte fixar det mest grundläggande snacket. I dag väljer jag att skratta, för att plötsligt utbrista ”Jag har ett jack i själen” är ju ganska roligt och jag vet att Christoffer skrattar med mig, aldrig åt mig. Det är alltså på grund av detta jack, ett djupt skoskav som jag från början trampar snett.

Fibrodimma, hjärntrötthet, samma, samma men rörigt blir det

Hjärntrötthet, hjärndimma och fibrodimma. Många av oss använder olika ord för att beskriva en liknande situation. Jag använder ordet hjärntrötthet ofta, har jag märkt. Det är det ord som beskriver den enorma utmattning jag känner ända in i skallen och som är en följd av nervskador och kronisk smärta. Men den här utmattningen kan ofta kännas som dimma i hjärnan och därför är hjärndimma ett väldigt träffande ord för den. Orden, allt finns liksom där men ändå så långt borta och jag måste försöka ta mig igenom ett tjockt tjockt töcken. Det är inte bara ord som blandas samman, rörs ihop. Saker, självklara saker, glöms bort och det gör ganska ont inombords att veta att jag innerst inne vet, men att inte hitta fram till det.

Så ett litet jack i själen har jag kanske i alla fall.

5 kommentarer

  1. Så lessamt att du ska behöva lida utav fibromyalgi o annat slitsamt, det känns nog helt säkert som ett jack i själen…samtidigt bra att du kan skämta om det. Livet är så allvarligt överlag så om man inte tog det med en nypa salt och mycket humor tror jag inte man skulle orka med allt. Kram 🤗

    1. Jag håller med och ibland är det bara som det är. Skönt att ha nära och kära som visar förståelse och som älskar mig hur jag är som person, inte för mina prestationer eller hur jag pratar. Det gör det lättare – och ibland svårare om förståelsen mot förmodan inte skulle finnas. Viktigt att vara väldigt förlåtande mot sig själv – läs mot mig själv – dagarna när jag inte fungerar som jag vill och det är en övningssak. 😅❤️

      1. Ja det är viktigt att få bli älskad för just den man är, som person, speciellt av nära o kära. Andra får tycka o tänka vad dom vill, man kan ju inte kräva att alla ska förstå en, och viktigaste av allt, att man själv förstår sej själv och tillåter sej själv att vara den man är och inget annat

  2. Det var väl ett bra och poetiskt uttryck. Kanske gör ett litet jack i hälen mer ont på oss som har värken med oss varje dag, skavsår i själen. Hjärndimman och utmattningen är enerverande och svår att tampas med, jag vänjer mig aldrig.

    1. Jag förstår vad du menar. Med hjärndimman är det som att en viktig bit av personligheten försvinner, jag har nog inte känt det så starkt när jag mest ”bara” hade värk. Den extrema tröttheten och dimman tar verkligen ut sin rätt på tankeförmågan. Skickar över styrkekramar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.