Häromdagen hade jag ett perfekt naturögonblick bland björnbärssnåren. Det var jag i skogen, bara jag. Och alla björnbär. Okej, kanske inte överdrivet många bär. Men definitivt tillräckligt mycket för att jag skulle få med mig en liten skörd hem.
Jag älskar att plocka och samla, det känns som att jag är ute på en skattjakt i naturen. Vad jag kände i skogsgläntan var dock något annat. En förhöjd upplevelse, kanske? En upplevelse av att uppslukas av skogen, av ljuset genom lövverken och ljuden i buskagen.
Ensamheten utan att vara ensam, det är stort för mig. Engelska poeter använder ordet solitude för att beskriva det. Det är detta som driver mig ut igen och igen.
Plocka björnbär i snåren en bit från hemmet
Jag bor i ett typiskt miljonprogramsområde, betongblock så långt ögat kan nå. Det är inte riktigt sant, för betongblocken ligger i vackra naturområden. Havet åt ena hållet, skogen åt andra. Under våren, sommaren och hösten har jag börjat upptäcka områdena.
Under mina vandringar har jag hittat mängder av ätbara växter att plocka. Så även björnbär. Det är så att jag kan ta med mig en skål ut, gå i fem minuter och sedan befinna mig där. Vid snåren, alltså.
Medan björnbärsbuskarna har blommat och mognat har jag kunnat lokalisera dem. Nu är det slutet på augusti och bären är redo att plockas. Blomningen sker vanligen mellan juni och augusti, men bären mognar ganska sent.
Björnbärsplockning en engagerande skattjakt
Personligen föredrar jag att plocka själv, min uppskattade ensamhet som jag skrev om här ovanför. Men jag ser framför mig hur roligt det kan vara att plocka björnbär tillsammans. Det här är ju faktiskt en naturaktivitet man kan engagera barnen, barnbarnen eller syskonbarnen i. Gå helt enkelt ut på skattjakt. Det kommer bli kul, jag lovar.
Se däremot upp för taggarna på björnbärsbuskarna, de kan sticka till ordentligt.