Min sambo Christoffer sneglar på rubriken till detta inlägg: Att läsa är att resa. Han höjer retsamt på ögonbrynen. Verkligen? Jag brister ut i ett långt försvarstal och Ja, verkligen, verkligen.
Egentligen tycker jag ganska synd om mig själv. Jag har återigen på grund av sjukdomar och olyckor behövt ställa in mina planer. I år rök sommarens resplaner åt fanders, inspirationsresor jag skulle gjort inför roliga blogginlägg.
Till slut kunde jag ändå landa i att jag får uppleva på hemmaplan – igen. Jadå, lite snyft, snyft. Men i stället för att fastna i min självömkan bestämde jag mig för att läsa böcker, MASSOR av böcker. Den senaste veckan har jag kastat mig in i fantastiska platser.
Vilken resa kan toppa ett kliv in i Shakespeares Stratford-upon-Avon eller 1700-talets London?
Att läsa har dessutom visat sig vara det säkraste sättet att resa i dessa coronatider. Utan böckerna hade jag ju lätt kunnat glömma England just nu. Ja, bara en sådan sak, att kunna vistas i favoritlandets kulturmiljö när den är stängd.
Jag tror att de allra flesta läslöss kan skriva under på att böcker öppnar världar och ger nya perspektiv – du med? Precis som efter en fysisk resa kan man efter en lässtund återvända till vardagen i ett helt omtumlat skick.
Läsa och resa, jag gör det av samma skäl. För att jag är nyfiken och vill lära mig nya saker. Oavsett en boks eller resas karaktär, får jag åtminstone med mig detta. Därför känner jag mig just nu ganska rik på upplevelser, trots att jag knappt lämnat soffan (eller åtminstone Varberg).