Etikettarkiv: historiska romaner

bokrecension, The Nightingale

Kristin Hannahs roman Näktergalen skildrar kvinnornas kamp under Andra världskriget

Mod och styrka kan ta sig många olika uttryck… 

Kristin HannahTitel: Näktergalen
Originaltitel: The Nightingale
Författare: Kristin Hannah
Översättare: Micka Andersson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Årtal: 2016
Sidantal: 525

”I kärlek upptäcker vi vilka vi vill vara. I krig upptäcker vi vilka vi är.”

Så inleder Kristin Hannah sin prisade roman Näktergalen, på originalspråket engelska kallad The Nightingale. Boken är en krigsskildring. Den utspelar sig under den tyska ockupationen av Frankrike, under det Andra världskriget från 1939 till 1945. Männen i byn Carreveau i Loiredalen har tvingats ut i krig och kvinnorna måste kämpa för familjernas överlevnad på hemmaplan.

Krig drabbar alla. Varför hör vi så sällan kvinnornas, barnens eller åldringarnas upplevelser av krigstiderna? De personer som lämnas kvar att hålla vardagen samman under krisen – varför är deras perspektiv mindre viktiga? Det är de inte, och Hannah har gett de tystade rösterna åter.

Systrarna Rossignol – efternamnet betyder näktergal – lämnas kvar på den gamla släktgården Le Jardin. Vianne försöker skydda de hon älskar och Isabelle hela Frankrike. De utkämpar kriget på två olika sätt och kan inte enas om hur de ska hantera tyskarnas förtryck. Isabelle tycker att Vianne är för kuvad, för tyst. Stå upp mot tyskarna, syster!

Näktergalens sång

Det finns en vacker antik berättelse om näktergalen. En metamorfos som nedtecknades av bland andra den romerske författaren Ovidius. Den grekiska prinsessan Filomela blir våldtagen av sin svåger Tereus. För att hon inte ska kunna berätta om våldtäkten för någon skär Tereus av hennes tunga.

Med eller utan tunga, Filomela låter sig inte tystas. Hon hittar andra sätt att berätta. Hon väver in tecken i en duk. Systern Prokne kan tyda tecknen och blir rasande på maken. Tillsammans dödar systrarna Proknes och Tereus son och serverar fadern en brakmåltid. Han äter de tillagade resterna av hans mördade barn.

Utom sig jagar Tereus systrarna – som lyckas fly. Gudarna räddar dem nämligen undan Tereus vrede genom att förvandla Prokne till en svala och Filomela till en näktergal. Äntligen har Filomela fått en röst! Näktergalen sjunger ut sin sorg – eller är det glädje? För om man lyssnar riktigt, riktigt noga kan man höra hennes glada segertoner i sorgesången…

Rösterna höjs

Dagarna, månaderna och åren går. Nästan allt har tagits ifrån Vianne och Isabelle. När en tysk kapten inkvarteras på Le Jardin orkar Isabelle inte mer. Hon lämnar Le Jardin för att ansluta sig till motståndsrörelsen i Paris. Vianne stannar. Hon har barn och vänner att tänka på. Allteftersom tvingas hon uppoffra mer och mer av sig själv. Hon uthärdar. Kärleken till nära och kära är trots allt viktigare än allt annat – och vad kommer väl annars finnas kvar när kriget är över?

Mångfacetterat motstånd

Näktergalen av Kristin Hannah är en hyllning till de som utkämpar krig i vardagen, till de tysta soldaterna som gör motstånd på sina egna sätt. Jag hade väntat mig en romans, en gotisk roman i stil med Kate Mortons böcker.

Jag fann i stället ett mäktigt krigsepos, där tid och rum, Viannes och Isabelles perspektiv skickligt vävs samman till en stärkande skildring av kvinnors mod. Som jag har känt för systrarna Rossignol! Känt för dem när de har genomlevt hatet, förnedringen, förföljelserna och svälten.

Jag har även jublat med dem när de har sjungit ut upprättelsen.

Bild: © Victor Tyakht / Adobe Stock

3 skönlitterära verk för oss som älskar Kate Mortons böcker

Den glömda trädgården, Dimmornas lek och Huset vid sjön. Oavsett vilken av Kate Mortons böcker du läser försvinner du in i en litterär värld där dåtid och nutid smälter samman till drama, romantik och gotik. Jag älskar hur Mortons verk innehåller allt. Spänning, mystik, historia, glädje och sorg. Det blir alltid lite tomt efter att jag har läst ut en av hennes böcker, så jag letar med ljus och lykta efter skönlitterära verk som påminner om Kate Morton-böcker. Nedanför följer några av mina bokskatter:

1. Midnattsrosen av Lucinda Riley

Lucinda RileyAri beger sig till England för att uppfylla sin gamla släkting Anahitas sista önskan. Han hamnar mitt i en filmspelning på godset Astbury Hall, en plats Anahita har en koppling till.

Hur var hennes liv där och vad hände med hennes treårige son, som försvann? Ari läser Anahitas nedskrivna berättelse för att hitta en lösning på gåtan.

Den världsberömda skådespelerskan Rebecca Bradley fascineras av såväl Ari som Anahita. Mellan filmtagningarna hjälper hon Ari i sökandet efter Anahitas förflutna. Under tiden blir hon plötsligt sjuk. Kan insjuknandet ha något att göra med det gamla herresätets historia?

Midnattsrosen av Lucinda Riley tar dig med på en resa mellan Indiens uråldriga palats och Englands aristokratiska gods.

Läs mitt utförligare boktips om Midnattsrosen här.

2. Näktergalen av Kristin Hannah

Kristin HannahÅret är 1995, platsen en vind i Oregon. En gammal kvinna förbereder sin död genom att titta på och städa undan sina gamla saker. Det är som bäddat för att minnas. Och minns gör hon. Minnena för henne till 1939 och det naziockuperade Frankrike, närmare bestämt till byn Carreveau i Loiredalen.

Systrarna Vianne och Isabelle väljer att hantera ockupationen på två olika sätt. Vianne, som måste sätta dottern Sophie i främsta rummet, öppnar motvilligt sitt hem för en naziofficer. Han inkvarteras i hennes hus.

Isabelle kan inte passivt se på när allt tas ifrån henne och de människor hon älskar far illa. Hon blir en rebell i motståndsrörelsen.

Genom den gamla kvinnans minnen vävs systrarnas öden samman till en stark berättelse om hur det är att varje dag leva med – och frukta – nazisternas förföljelser och förtryck. Näktergalen av Kristin Hannah är en skildring av hur kvinnorna drabbades av och överlevde Andra världskriget.

Läs min recension av Näktergalen här.

3. Tillbaka till Black Rabbit Hall av Eve Chase

Eve ChaseLorna ska gifta sig men hennes tankar upptag helt och hållet av det nästan förfallna godset Black Rabbit Hall i Cornwall, England. Hon förstår själv inte varför platsen har en så stark dragningskraft för henne. Hon bara måste få ha sitt bröllop där.

Fästmannen Jon är inte överförtjust. I ett sista försök att övertala honom att de ska hålla sin vigsel och bröllopsmottagning på Black Rabbit Hall bestämmer Lorna sig för att övernatta på godset över en weekend.

Under besöket på Black Rabbit Hall upptäcker Lorna godsets hemligheter, en efter en. Hon bekantar sig med den sextonåriga Amber, vars historia utspelar sig på 1960-talet. När Ambers mamma förolyckas rivs tillvaron i spillror. Pappan försvinner in i sin sorg och Amber måste ta hand om sina syskon.

När fadern efter ett års sorgeperiod gifter om sig känner Amber sig mer utsatt än någonsin.  Hennes berättelse blir inte hörd förrän flera decennier senare och Lornas ankomst till Black Rabbit Hall. Tillbaka till Black Rabbit Hall av Eve Chase är ett gripande familjedrama över tid och rum.

Läs mitt utförligare boktips om Tillbaka till Black Rabbit Hall här.

Shades of Milk and Honey av Mary Robinette Kowal – fantasy, Jane Austen och Regency Romance i ett

Vad händer om man gör om Jane Austens värld till en fantasyvärld? Jag har länge varit nyfiken på svaret, som jag nu har funnit i Mary Robinette Kowals bok Shades of Milk and Honey i serien Glamourist Histories.

Glamourist HistoriesTitel: Shades of Milk and Honey (Glamourist Histories #1)
Författare: Mary Robinette Kowal
Förlag: Tor
Årtal: 2010
Sidantal: 306

Det är en universellt erkänd sanning att det är svårt att efterlikna Jane Austens kvickhet och stilistik. Men många försöker ändå göra det. Mary Robinette Kowal hör till dessa tappra aspiranter, och hennes litterära verk är intressantare än de flestas i skaran av Jane Austen-wannabes. Vad skiljer hennes böcker från mängden?

I bokserien Glamourist Histories, och där Shades of Milk and Honey är den första boken, har Kowal fyllt Jane Austens värld med magi och äventyr. Äventyren utspelar sig på engelska lantgods, i både tesalonger och balsalar och är kryddade med romantik, som en sann Regency Romance-bok ska vara.

Handlingen i Mary Robinette Kowals Shades of Milk and Honey

28-åriga, alldagliga Jane Ellsworth har med skönhetsidealets mått mätt en på tok för lång näsa och dålig hy – till hennes mors stora fasa. Till hennes fars stora glädje är hon dock begåvad med förnuft, intelligens, konstnärlighet, god smak och en förmåga att väva vackra illusioner. Hon behärskar, om inte bemästrar, magiformen glamour.

Trots förfiningen och begåvningen hamnar Jane alltid i skuggan av sin yngre, sötare syster Melody. Det gör ont att aldrig vara tillräckligt vacker, att den belevade grannen och gentlemannen Mr. Dunkirk tycks föredra Melody framför Jane.

Så dyker den berömde konstnären och glamouristen Mr. Vincent upp. Nu upptar inte bara den olyckliga kärleken till Mr. Dunkirk Janes tankar. Hon måste brottas med sin frustration över Mr. Vincents hopplösa och rentav oförskämda sätt.

Dessutom börjar Melody bli riktigt odräglig. Hon ljuger och bedrar bara för att få sin vilja igenom och för att få uppmärksamhet. Själviska lillasyster! När Melody hamnar i en komprometterande situation är Jane den första att skynda till hennes undsättning. Jane måste använda sina magiska krafter för att hitta en utväg. Hon får oväntad hjälp från Mr. Vincent.

Glamour – ett välgenomtänkt och unikt magisystem

Shades of Milk and Honey av Mary Robinette Kowal är överlag en välgenomtänkt bok. Den rymmer exempelvis många smarta paralleller till Jane Austens klassiker Stolthet och fördom, Förnuft och känsla, Övertalning och Emma, som alla vi som älskar Jane Austen kan relatera till. På ett språkligt plan finns det också en hel del referenser till Kowals litterära förebild, såsom i stavningen av orden.

Det är inte kopplingarna till Jane Austen som jag imponeras av, inte heller av handlingen eller romantiken. Det är det än mer välgenomtänkta magisystemet – glamour – som ger mig en wow-känsla.

Glamour är en fantasifull tolkning av de sköna konster överklasskvinnorna förväntades behärska under 1800-talets början. De skulle kunna brodera, teckna, måla, musicera och sjunga.

Med hjälp av glamour kan Shades of Milk and Honeys huvudkaraktär Jane väva konstnärliga uttryck: musiken hon spelar ackompanjeras inte bara av undersköna toner från andra instrument, utan av filmiska illusioner. Tavlorna hon målar får ett eget rörligt liv och balklänningarna hon bär ett magiskt skimmer. Glamour går ut på att försköna omgivningen.

Det fina med Kowals hantering av magisystemet är att det är närvarande i hela boken, på varje sida, att karaktärerna inte bara knäpper fram en besvärjelse hux flux ur tomma intet. Det gör magin levande, trovärdig. Glamour känns dessutom autentisk i sammanhanget, som ett magisystem som faktiskt hade kunnat finnas i det tidiga 1800-talet, där överklassens ytliga representation betydde nästan allt.

boktips, bokrecension, recension, bok, böcker, historisk roman, gotisk roman, viktorianska England

Sarah Perrys historiska roman Ormen i Essex – finns sjöormen på riktigt? Det ska en kvinnlig upptäckare ta reda på

Sarah Perrys nya historiska roman Ormen i Essex kan vara en av de böcker jag har sett allra mest fram emot att läsa 2018. Vad handlar boken om?

Sarah PerryTitel: Ormen i Essex
Originaltitel: The Essex Serpent
Författare: Sarah Perry
Översättare: Eva Johansson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Årtal: 2018
Sidantal: 429

London 1893. Cora Seaborne borde sörja. Men det gör hon inte. Innerst inne är hon lättad att den elake maken har dött. Nu slipper hon bojorna som har hållit henne tillbaka. Hon kan ägna sig åt sitt största intresse paleontologi, som tycks ha blivit en vetenskaplig modefluga i 1890-talets England. Var sjätte månad publiceras en ny artikel som visar hur utdöda djur kan ha levt vidare, och Cora är beslutsam att få visa upp ett eget exemplar av ett utdött djur på Natural History Museum i London.

Cora packar väskorna för att bege sig på en liten expedition till Colchester i Essex, Englands kanske äldsta stad. Som sällskap har hon den samlarmaniske sonen Francis och socialistiska sällskapsdamen Martha. Cora hoppas att det ska ligga något i de hemska saker som berättas om Colchester, att den uråldriga sjöorm som sägs stiga upp ur floden och smaka på stadsbefolkningen finns på riktigt.

Det som var tänkt att vara en kort resa utvecklas till en hel expedition. Snart leder spåren efter sjöormen Cora och hennes resesällskap till landsbygden i Essex, närmare bestämt till Blackwaterfloden. Tack vare hjälp från prästfamiljen Ransome kan de hyra ett hus där. Cora och pastor William Ransome finner varandra omedelbart och kastar sig in i livliga diskussioner om religion och vetenskap. De blir också försvurna i jakten på sjöormen.

Människor försvinner spårlöst, skolflickor får masshysteriska anfall och sjöormen ryktas skymtas lite här och var. Förloppet i boken Ormen i Essex av Sarah Perry blir märkligare och märkligare. Gränserna mellan tro och vetande utmynnar i slitningar mellan förnuftet och vidskepligheten och till slut kan varken karaktärerna – eller läsarna – avgöra vilka händelser som egentligen bara är fantasifoster. Perry har skrivit fram gränslandet mellan fantasi och verklighet riktigt snyggt.

Sarah Perrys Ormen i Essex är smart skriven. Den fångar en tidsanda utan att för den sakens skull kännas dammig. Mellan pärmarna ryms det viktorianska Englands idévärld, och då menar jag idévärlden i stort. På de drygt 400 sidorna lyckas Perry få med vetenskapliga upptäckter, kvinnans ställning, klasskillnader och dessutom fånga atmosfären i litterära verk av Charles Dickens, systrarna Brontë, Henry James samt Bram Stoker.

Man skulle ju kunna tro att en bok med så mycket substans utgör en trög och tung läsning. Så är inte fallet. Ormen i Essex är en bladvändare. Jag rentav älskade att äntligen, äntligen få läsa om en kvinnlig upptäckare med huvudet på skaft och föll pladask för inslagen av gotik och magisk realism. Ögonen for fram i ilfart över boksidorna.

Bild: © Broccoly / iStock

 

böcker, boktips, böcker om kärlek, gotiska romaner

Nytt ljus över mörka familjehemligheter i Eve Chases Tillbaka till Black Rabbit Hall

Under våren har jag knappt kunnat tänka mig mysrysligare läsning än historiska romaner med gotiska inslag. Tillbaka till Black Rabbit Hall av Eve Chase är just en sådan härlig mysrysroman – läs vad jag tycker om boken i mitt boktips!  

Eve ChaseTitel: Tillbaka till Black Rabbit Hall
Originaltitel: Black Rabbit Hall
Författare: Eve Chase
Översättare: Helen Ljungmark
Förlag: Printz Publishing
Årtal: 2015
Sidantal: 373

Lorna ska gifta sig men det enda hon kan tänka på är det vindpinade godset Black Rabbit Hall i Cornwall. Utan att själv förstå varför dras hon till den engelska herrgården och bara måste få ha sitt bröllop där, trots att herresätet är fallfärdigt. Fästmannen Jon är inte med på noterna och i ett sista försök att övertala honom om att de ska hålla sin vigsel och bröllopsmottagning på Black Rabbit Hall, bestämmer Lorna sig för att övernatta på godset över en helg. Jon ska minsann få se att platsen visst är rustad för bröllop.

Under besöket på Black Rabbit Hall upptäcker Lorna godsets hemligheter, en efter en. Hon får reda på hur platsen förvandlades från ett älskat och väl omhändertaget familjehem till en skugga av sitt forna jag. Hon lär också känna den unga aristokraten Amber Alton, vars historia utspelar sig på 1960-talet.

Amber brukar tillbringa loven på Black Rabbit Hall. Hela hennes familj reser dit tillsammans. De älskar att vara där. Det vill säga tills mamman omkommer i en tragisk ridolycka. Efter moderns död förändras allt. Pappan, som tidigare var så lycklig, lamslås av sorg och lämnar Amber och hennes tre syskon att ta hand om sig själva. Samtidigt som de också sörjer.

När fadern efter ett års sorgeperiod gifter om sig skulle familjemedlemmarna kunna börja läka, men äktenskapet blir en katastrof för familjedynamiken och -gemenskapen. Amber känner sig mer utsatt än någonsin och hennes berättelse blir inte hörd förrän flera decennier senare och Lornas ankomst till Black Rabbit Hall.

Helgbesöket på Black Rabbit Hall ger Lorna nya insikter. Det är inte bara godset hon har en stark dragningskraft till. Hon känner ett kusligt band till Amber Alton och hennes familj. Inom loppet av ett par dagar kommer hennes liv att vändas upp och ner…

Det här är upptakten till Eve Chases historiska roman Tillbaka till Black Rabbit Hall. Precis som andra moderna böcker med gotiska inslag – tänk dig romaner i stil med Kate Mortons Den glömda trädgården och Lucinda Rileys Midnattsrosen – pendlar handlingen i Tillbaka till Black Rabbit Hall mellan nutid och dåtid. Boken av Eve Chase innehåller en härlig mix av ödsliga gods, sorg, kärlek, mörka hemligheter och nervpirrande mysterier – och den är dessutom väldigt, om inte ovanligt, välskriven. Jag tycker att exempelvis Lucinda Rileys Midnattrosen är snäppet bättre än Tillbaka till Black Rabbit Hall, men kan ändå varmt rekommendera den här boken till dig som vill mysrysa till spännande historiska miljöer och livsöden.

Bild: © Snowshill / Adobe Stock

böcker, boktips, böcker om kärlek

Lucinda Rileys episka roman Midnattsrosen mixar historia, romantik och gåtfullhet

”Den episka, historiska och romantiska berättelsen, miljöerna samt nypan av gotik, spökhistoria och gåtfullhet är precis i min smak.”

Lucinda RileyTitel: Midnattsrosen
Originaltitel: The Midnight Rose
Författare: Lucinda Riley
Översättare: Johanna Svartström
Förlag: Bazar Förlag
Årtal: 2017
Sidantal: 586

Romaner där historia, romantik och mysterier vävs samman tycks vara i ropet. Framför allt den typ av skönlitterära verk som pendlar mellan dåtid och nutid och som har gotiska inslag. Jag tänker på böcker i stil med Kate Mortons Den glömda trädgården och I det förflutna. Lucinda Riley har skrivit en roman med alla dessa ingredienser och även om den kanske inte är det bästa jag läst, tycker jag väldigt mycket om den. Boken heter Midnattsrosen och är uppkallad efter en ros på det fiktiva godset Astbury Hall.

Det är på Astbury Hall som dåtiden, nutiden och karaktärerna möts. Här förälskar sig den unga indiska kvinnan Anahita i godsets herre Donald Astbury före första världskrigets utbrott. Hit kommer hennes släkting Ari Malik 90 år senare. Han hoppas på att hitta svar. Hur såg Anahitas liv ut på Astbury Hall och vad var det som verkligen hände med hennes treårige son? Till sin hjälp har Ari Anahitas nedskrivna berättelse, som för mig som läsare fram och tillbaka mellan Indiens gamla palats och Englands aristokratiska herresäten.

Ari hamnar mitt i en filminspelning på Astbury Hall. Där träffar han den världsberömda skådespelerskan Rebecca Bradley. ”Hon har världen för sina fötter, men när hennes turbulenta förhållande med den lika välkände pojkvännen tar en oväntad vändning blir hon lättad när hon inser att hennes kommande filmroll där hon spelar debutant på 1920-talet för henne långt från offentlighetens ljus till ett avlägset hörn av den engelska landsbygden.”*

Mellan tagningarna är Ari och Rebecca bundsförvanter i sökandet efter Anahitas och Astbury Halls förflutna. Men skådespelerskan blir plötsligt sjuk. Kan insjuknandet ha något att göra med det gamla godsets historia?

Midnattrosen av Lucinda Riley… Var börjar jag? Med att säga att den episka, historiska och romantiska berättelsen, miljöerna samt nypan av gotik, spökhistoria och gåtfullhet är precis i min smak. Nu pågår ju en filminspelning i boken, men faktiskt hade Midnattsrosen gjort sig bra som film på riktigt. Den är sannerligen filmisk. Flera dagar efter att jag hade läst ut boken kunde jag inte släppa tankarna på den. Jag levde kvar i berättelsen. Det om något är väl ett mycket gott betyg?


Citatet är hämtat från förlagstexten om Midnattsrosen av Lucinda Riley.


Bild: © Kevin Eaves / Adobe Stock

Mot den glittrande snön vid världens ände av Eowyn Ivey är precis lika fantastisk som den vackert poetiska titeln lovar

Mot den glittrande snön vid världens ände av Eowyn Ivey har ett alldeles eget skimmer av äventyr, historia, romantik, längtan och sagor.

Eowyn IveyTitel: Mot den glittrande snön vid världens ände
Originaltitel: To the Bright Edge of the World
Författare: Eowyn Ivey
Översättare: Johanna Svartström
Förlag: Bazar Förlag
Årtal: 2017
Sidantal: 446

Vintern 1885 skiljer Alaskas vildmark det nygifta paret Forrester åt. Medan maken och krigshjälten Allen tillsammans med en liten grupp män kartlägger Wolverinefloden, måste gravida Sophie stanna hemma vid Vancouverkasernerna. Om hon inte vilar mister hon kanske barnet, och en expedition till det vilda Alaska är därför inget att rekommendera.

När Allen beger sig av till Alaska lägger ett ödesmättat år sig över hans och Sophies kärleksfulla vardag och världen så som de tidigare har känt den förblir inte längre densamma. Medan Allen och hans sällskap under extrema svältförhållanden traskar genom ett bitande kallt snölandskap, korsar livsfarliga forsar och besöker indianbyar förföljs dem av både en gammal man i svart skrud och en korp.

Runtom i byarna viskas det om mannen; han är en schaman, en häxdoktor. Han är ganska otäck, väcker ett obehag med alla sina spratt. Att både den gamle mannen och korpen dessutom är halta på det ena benet och tycks avlösa varandra gör inte honom mindre skrämmande och förbryllande. Men mannen är inte det enda besynnerliga Allen stöter på under färden längs Wolverinefloden.

Badande indiankvinnor flaxar iväg som en flock vilda gäss. En annan indiankvinna – Nat’aaggi – visar vägen genom vildmarken och säger sig bära utterskinnet från den make hon själv har dräpt. Ett sjöodjur bor i en flod och biter tag i en av mannarnas ben, ur jorden föds ett barn med en viktig framtid och uppe på en bergstopp suddas gränsen mellan de levandes och de dödas rike ut. Alaska är ett besjälat land.

Samtidigt vid Vancouverkasernerna: Sophie har också en tuff resa framför sig, om än en personlig sådan. Även där vägrar den halta korpen lämna henne ifred, och den för sällan något gott med sig. Efter en lång tids konvalescens drabbas hon av en svår förlust. Vägen tillbaka till livsglädjen är lång, men är hennes egen väg.

Sophie trotsar konventionerna för hur en god militärhustru bör vara och börjar ge sig hän åt sin stora passion. Hon älskar fåglar. På egen hand lär hon sig fotografera. Hennes högsta önskan är att få fånga en kolibri med sin kamera, och när väl Allen kommer tillbaka kan hon äntligen börja sitt nya liv som naturfotograf. Vad mycket fint de ska dela tillsammans!

Mot den glittrande snön vid världens ände av den hyllade författaren Eowyn Ivey är inte en historisk roman som alla andra. Mycket på grund av dess magiska realism. Den har sitt alldeles eget skimmer av äventyr, historia, romantik, längtan och sagor. Flera människoöden vävs samman av makarna Forresters brev, dagboksanteckningar, artefakter och av kommande generationers intresse för Allens och Sophies äventyr.

Eowyn Ivey har skrivit Mot den glittrande snön vid världens ände som ett slags kollage. Berättelsen kommer till liv genom brev, fyllda dagbokssidor, tidningsurklipp, bokcitat och så vidare. De många fragmenten till trots har jag sällan läst en bok med en lika drivande röd tråd och som är så tätt sammanhållen som just Mot den glittrande snön vid världens ände är. Den är ytterst välkomponerad.

Fastän Mot den glittrande snön vid världens ände innehåller många fantastiska inslag, bygger den på en faktisk Alaskaexpedition och dokumentationer från slutet på 1800-talet och början på 1900-talet. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag tycker om boken. Det är sällan jag är så här lyrisk över böcker. Jag nöjer mig med att säga: Läs Mot den glittrande snön vid världens ände av Eowyn Ivey. Och om du är i valet och kvalet – låt den vackert poetiska titeln övertyga dig om att en unik läsupplevelse väntar.

Bild: © adamfichna / Adobe Stock

boktips, litteratur, historisk roman, The Tea Planter's Wife, Teodlarens hustru, Dinah Jefferies, Sri Lanka, Ceylon

Boktips: Dinah Jefferies historiska roman Teodlarens hustru utspelar sig på en teplantage i det koloniala Ceylon

Den historiska romanen Teodlarens hustru av Dinah Jefferies bjuder på en ganska så otrolig och romantisk berättelse att drömma sig bort i.   

Dinah JefferiesTitel: Teodlarens hustru
Originaltitel: The Tea Planter’s Wife
Författare: Dina Jefferies
Översättare: Ann-Christine Relander
Förlag: Lind & Co
Årtal: 2016
Sidantal: 430

Dinah Jefferies historiska roman Teodlarens hustru – på engelska The Tea Planter’s Wife – är inte den bästa bok jag läst. Tvärtom tycker jag att boken är ännu ett verk med en exotiserande och romantiserande bild av fjärran länder och kolonialismen. Jag tycker hjälplöst mycket om boken i alla fall. Mycket på grund av de drömska miljöskildringarna av kolonialtidens Ceylon*, det land vi idag kallar Sri Lanka. Jag ville ha eskapism. Teodlarens hustru gav mig efterlängtad verklighetsflykt. Det är en ganska så otrolig och romantisk berättelse att försvinna i:

Det är 1920-tal. Den nittonåriga Gwendolyn Hooper reser på egen hand från den trygga tillvaron i England till det nya livet i Ceylon. Där väntar hennes nyblivna make Laurence. Han driver flera teplantager och tillhör eliten i Ceylon. Redan när Gwendolyn stiger av ångbåten möts hon av en främmande värld. Den doftar mustigt, en blandning av starka kryddor, salt fisk och gammalt damm. Så spännande! Det här är hennes stora äventyr. Kärleksäventyr.

Men väl kommen till teplantagen, som ska bli Gwendolyns nya hem, blir hon genast besviken. Varför är Laurent så distanserad, svår att nå fram till? Han verkar inte vara det minsta intresserad av att tillbringa tid med henne. Hon tänker inte låta äventyret vänta på Laurence och ger sig av på egna upptäcktsfärder på teplantagen.

Gwendolyn förälskar sig i den storslagna naturen: den varma fylliga luften, de dimhöljda vattendragen, frodiga skogarna och blomsterprakten som följer henne överallt. Hon behöver bara blicka ut från sovrumsfönstret för att uppleva den vackra grönskan. Upptäcktsfärderna väcker också hennes nyfikenhet. Hon vill veta mer om kvinnorna i de färgglada sarierna, det vill säga arbetarna som plockar teblad. Gwendolyn börjar engagera sig i arbetarna på teplantagen, vilket inte alla tycker om. Många av de priviligierade vill inte röra om i grytan, för missnöjet på plantagen sjuder redan. Vad händer om det kokar över?

Samtidigt som Gwendolyn försöker finna sig tillrätta på teplantagen i Ceylon och navigera sig fram i ett tufft socialt landskap, med en förlegad och orättvis syn på urinvånarna, ställs hon inför gamla hemligheter och svåra förluster: Teplantagen är en ”plats fylld av mystiska ledtrådar till det förflutna låsta dörrar, en gulnad bröllopsklänning i en koffert och en överväxt grav som är undangömd på ägorna. Snart blir Gwendolyn gravid, men lyckan över det nya livet blir inte långvarig och i förlossningsrummet tvingas hon ta ett beslut som kommer att påverka hennes liv för all framtid.”*


* Under den brittiska kolonialtiden kallades ön och landet Sri Lanka för Ceylon. Man använder sällan det gamla namnet idag, även om benämningen fortfarande kan förekomma. Ceylon var en brittisk koloni mellan åren 1796 och 1948. Landet blev en republik 1972 och fick då namnet Sri Lanka. Läs mer om Ceylon och Sri Lanka på Wikipedia.

* Citatet är hämtat från förlagstexten om Teodlarens hustru av Dinah Jefferies.


Bild: © Goinyk / Adobe Stock

böcker, boktips, Kazuo Ishiguro, nobelpriset i litteratur, butler

Boktips: Kazuo Ishiguros Återstoden av dagen växer, växer och växer

Vad var det som fick mig att fortsätta läsa nobelpristagaren Kazuo Ishiguros Återstoden av dagen?  

Kazuo IshiguroTitel: Återstoden av dagen
Originaltitel: The Remains of the Day
Författare: Kazuo Ishiguro
Översättare: Annika Preiss
Förlag: Wahlström & Widstrand
Årtal: 2017
Sidantal: 297

Händelsen i Återstoden av dagen av nobelpristagaren Kazuo Ishiguro är egentligen ganska alldaglig; mönsterbutlern Stevens åker på sitt livs första semester i sin husbondes bil. Som läsare får vi följa med honom på en roadtrip genom England. Är boken kanske för alldaglig för mig? tänkte jag mellan de första femtio hundra sidorna i boken. Jag övervägde att lägga ner den, att rikta blicken mot intressantare läsning. Men jag var inte redo att ge upp ännu. Jag hade nämligen hört att Återstoden av dagen växer, växer och växer, att man bara måste ge den ärlig chans. Så jag gjorde det. Blev jag besviken. Nej, tvärtom. Jag blev överväldigad av kraften i Ishiguros visserligen vardagliga men mäktiga roman.

Året är 1956 och Stevens befinner sig vid den historiska brytpunkten mellan den gamla och den nya tiden. De gamla värdena han håller så högt är på väg att ersättas av nya ideal, och få lever det liv han levt som butler i det aristokratiska hemmet Darlington Hall. Medan Stevens stannar i staden Salisbury, vid Mortimer’s Pond i Dorset, Taunton i Somerset och så vidare, tänker han tillbaka på det han varit med om i livet och begrundar vilka värden man fortfarande borde kämpa för. Frågan om vad som är en bra butler är ett återkommande tema i Stevens funderingar.

Stevens roadtrip är som en fantastisk madeleinekaka. Den öppnar dörrarna till en hel värld. Som Butler på Darlington Hall har Stevens varit med om ögonblick som har format världshistorien. Till synes oskyldiga salongsdiskussioner har lett till pogromer och andra världskriget. Det ”lilla” kan vara avgörande, vara stort. På grund av att Stevens värdesätter sina butlerideal högre än allt annat går han miste om saker, som djupa relationer. Relationen till pappan, som också var butler, är distanserat respektfull, nästan kylig. Han är så inne i sig själv och det han gör, att han inte inser att hushållerskan och vännen miss Kenton älskar honom hjärtskärande mycket. Det är sorgligt att läsa hur Stevens försakar relation efter relation, bara för att vara en så bra butler som möjligt på Darlington Hall.

Kazuo Ishiguros Återstoden av dagen som jag alltså först tyckte var alldaglig – kanske rentav liten – växer sida för sida till en skildring av de stora frågorna om livet, döden, kärleken samt människans roll i samhället och tiden. Vad händer när vi är så halsstarriga att vi inte tar de finaste ögonblicken tillvara?

Bild: © BillionPhotos.com / Adobe Stock

boktips, Andra världskriget, Saint-Malo, Anthony Doerr, Ljuset vi inte ser, All the Light We Cannot See, krigsskildringar, böcker, litteratur

Boktips: I Ljuset vi inte ser illustrerar Anthony Doerr att förövare också kan vara offer

Jag gillar när författare problematiserar vår syn på ljus och mörker, godhet och ondska. I sin historiska roman Ljuset vi inte ser lyckas Anthony Doerr särskilt väl med denna problematisering, en av många anledningar till varför jag tycker mycket boken.

Anthony DoerrTitel: Ljuset vi inte ser
Originaltitel: All the Light We Cannot See
Författare: Anthony Doerr
Översättare: Thomas Andersson
Förlag: Bookmark Förlag
Årtal: 2014 (pocketutgåvan utkom först 2016)
Sidantal: 598

Det föräldralösa underbarnet Werner har ingen framtid. Hur begåvad han än är på teknik kommer han på grund av den tyska regeringens beslut tvingas ner i kolgruvorna, samma öde som drabbar alla fattiga pojkar när de väl når tonåren. Han och den älskade lillasystern Jutta bor på ett barnhem. Där tillåter de sig drömma om en annan tillvaro medan de lyssnar på en mystisk radiopratare. Werner tycker om radioapparater. Framför allt att laga dem. Tack vare hans tekniska talang får han sitt livs chans.

1939 träffar Werner av en händelse en tysk officer. Officeraren anar sig till Werners tekniska talang och låter honom på prov laga radion hemma hos ett förmöget, inflytelserikt par. Werner lyckas mycket bra. Officeraren bestämmer sig för att rädda underbarnet undan ödet i kolgruvorna. Detta innebär att Werner sätts i en elitnazistskola, där personalen mäter nyanserna på hans ljust, ljust blonda hår och oändligt blåa ögon. De drillar honom även till att anamma det nazistiska gruppbeteendet.

Samtidigt i den franska kuststaden Saint-Malo: Marie-Laure väntar på att hennes pappa ska komma tillbaka. Han är försvunnen. Under tiden bor hon tillsammans med sin pappas farbror och hans hushållerska. De är alla rädda för nazisterna som har ockuperat staden. Marie-Laure stannar mest inomhus, förutom när hon följer med hushållerskan till stranden för att samla snäckor eller hälsa på väninnorna. Hon är blind. Hemma i Paris hittade hon bra. Pappan, som är låssmed på det nationalhistoriska museet, byggde henne en gång i tiden en miniatyr av hemmakvarteren. På så sätt lärde hon sig att hitta. Nu sitter hon vid sin miniatyr och väntar… det vill säga när hon och gammelfarbrorn inte läser ur Jules Vernes En världsomsegling under haven.

Man skulle ju kunna tro att Werners och Marie-Laures liv är varandra för fjärran för att de överhuvudtaget skulle kunna mötas. I Anthony Doerrs Ljuset vi inte ser (på engelska Allt the Light We Cannot See) leder dock varje ord fram till deras korta men betydelsefulla möte i Saint-Malo. Vad Doerr så skickligt illustrerar i sin skildring av Andra världskriget är att också en förövare – i det här fallet nazisterna – kan vara offer för ett grymt samhällspåtryck och att vi alla har både ljus och mörker inom oss. Om du läser boken kommer du märka hur. Ljuset vi inte ser är en såväl tjock som komplex roman, uppbyggd med hjälp av en otroligt vacker prosa. Då kapitlen är korta, och då menar jag mycket korta, flyter läsningen på bra. Ett för vackert språk och långtgående djup kan ha en avskräckande inverkan på många läsare, men jag kunde inte lägga boken ifrån mig. Många som har läst Ljuset vi inte ser vittnar om samma läsglädje.

Bild: © Florence Piot / Adobe Stock