Etikettarkiv: Frankrike

bokrecension, The Nightingale

Kristin Hannahs roman Näktergalen skildrar kvinnornas kamp under Andra världskriget

Mod och styrka kan ta sig många olika uttryck… 

Kristin HannahTitel: Näktergalen
Originaltitel: The Nightingale
Författare: Kristin Hannah
Översättare: Micka Andersson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Årtal: 2016
Sidantal: 525

”I kärlek upptäcker vi vilka vi vill vara. I krig upptäcker vi vilka vi är.”

Så inleder Kristin Hannah sin prisade roman Näktergalen, på originalspråket engelska kallad The Nightingale. Boken är en krigsskildring. Den utspelar sig under den tyska ockupationen av Frankrike, under det Andra världskriget från 1939 till 1945. Männen i byn Carreveau i Loiredalen har tvingats ut i krig och kvinnorna måste kämpa för familjernas överlevnad på hemmaplan.

Krig drabbar alla. Varför hör vi så sällan kvinnornas, barnens eller åldringarnas upplevelser av krigstiderna? De personer som lämnas kvar att hålla vardagen samman under krisen – varför är deras perspektiv mindre viktiga? Det är de inte, och Hannah har gett de tystade rösterna åter.

Systrarna Rossignol – efternamnet betyder näktergal – lämnas kvar på den gamla släktgården Le Jardin. Vianne försöker skydda de hon älskar och Isabelle hela Frankrike. De utkämpar kriget på två olika sätt och kan inte enas om hur de ska hantera tyskarnas förtryck. Isabelle tycker att Vianne är för kuvad, för tyst. Stå upp mot tyskarna, syster!

Näktergalens sång

Det finns en vacker antik berättelse om näktergalen. En metamorfos som nedtecknades av bland andra den romerske författaren Ovidius. Den grekiska prinsessan Filomela blir våldtagen av sin svåger Tereus. För att hon inte ska kunna berätta om våldtäkten för någon skär Tereus av hennes tunga.

Med eller utan tunga, Filomela låter sig inte tystas. Hon hittar andra sätt att berätta. Hon väver in tecken i en duk. Systern Prokne kan tyda tecknen och blir rasande på maken. Tillsammans dödar systrarna Proknes och Tereus son och serverar fadern en brakmåltid. Han äter de tillagade resterna av hans mördade barn.

Utom sig jagar Tereus systrarna – som lyckas fly. Gudarna räddar dem nämligen undan Tereus vrede genom att förvandla Prokne till en svala och Filomela till en näktergal. Äntligen har Filomela fått en röst! Näktergalen sjunger ut sin sorg – eller är det glädje? För om man lyssnar riktigt, riktigt noga kan man höra hennes glada segertoner i sorgesången…

Rösterna höjs

Dagarna, månaderna och åren går. Nästan allt har tagits ifrån Vianne och Isabelle. När en tysk kapten inkvarteras på Le Jardin orkar Isabelle inte mer. Hon lämnar Le Jardin för att ansluta sig till motståndsrörelsen i Paris. Vianne stannar. Hon har barn och vänner att tänka på. Allteftersom tvingas hon uppoffra mer och mer av sig själv. Hon uthärdar. Kärleken till nära och kära är trots allt viktigare än allt annat – och vad kommer väl annars finnas kvar när kriget är över?

Mångfacetterat motstånd

Näktergalen av Kristin Hannah är en hyllning till de som utkämpar krig i vardagen, till de tysta soldaterna som gör motstånd på sina egna sätt. Jag hade väntat mig en romans, en gotisk roman i stil med Kate Mortons böcker.

Jag fann i stället ett mäktigt krigsepos, där tid och rum, Viannes och Isabelles perspektiv skickligt vävs samman till en stärkande skildring av kvinnors mod. Som jag har känt för systrarna Rossignol! Känt för dem när de har genomlevt hatet, förnedringen, förföljelserna och svälten.

Jag har även jublat med dem när de har sjungit ut upprättelsen.

Bild: © Victor Tyakht / Adobe Stock

3 skönlitterära verk för oss som älskar Kate Mortons böcker

Den glömda trädgården, Dimmornas lek och Huset vid sjön. Oavsett vilken av Kate Mortons böcker du läser försvinner du in i en litterär värld där dåtid och nutid smälter samman till drama, romantik och gotik. Jag älskar hur Mortons verk innehåller allt. Spänning, mystik, historia, glädje och sorg. Det blir alltid lite tomt efter att jag har läst ut en av hennes böcker, så jag letar med ljus och lykta efter skönlitterära verk som påminner om Kate Morton-böcker. Nedanför följer några av mina bokskatter:

1. Midnattsrosen av Lucinda Riley

Lucinda RileyAri beger sig till England för att uppfylla sin gamla släkting Anahitas sista önskan. Han hamnar mitt i en filmspelning på godset Astbury Hall, en plats Anahita har en koppling till.

Hur var hennes liv där och vad hände med hennes treårige son, som försvann? Ari läser Anahitas nedskrivna berättelse för att hitta en lösning på gåtan.

Den världsberömda skådespelerskan Rebecca Bradley fascineras av såväl Ari som Anahita. Mellan filmtagningarna hjälper hon Ari i sökandet efter Anahitas förflutna. Under tiden blir hon plötsligt sjuk. Kan insjuknandet ha något att göra med det gamla herresätets historia?

Midnattsrosen av Lucinda Riley tar dig med på en resa mellan Indiens uråldriga palats och Englands aristokratiska gods.

Läs mitt utförligare boktips om Midnattsrosen här.

2. Näktergalen av Kristin Hannah

Kristin HannahÅret är 1995, platsen en vind i Oregon. En gammal kvinna förbereder sin död genom att titta på och städa undan sina gamla saker. Det är som bäddat för att minnas. Och minns gör hon. Minnena för henne till 1939 och det naziockuperade Frankrike, närmare bestämt till byn Carreveau i Loiredalen.

Systrarna Vianne och Isabelle väljer att hantera ockupationen på två olika sätt. Vianne, som måste sätta dottern Sophie i främsta rummet, öppnar motvilligt sitt hem för en naziofficer. Han inkvarteras i hennes hus.

Isabelle kan inte passivt se på när allt tas ifrån henne och de människor hon älskar far illa. Hon blir en rebell i motståndsrörelsen.

Genom den gamla kvinnans minnen vävs systrarnas öden samman till en stark berättelse om hur det är att varje dag leva med – och frukta – nazisternas förföljelser och förtryck. Näktergalen av Kristin Hannah är en skildring av hur kvinnorna drabbades av och överlevde Andra världskriget.

Läs min recension av Näktergalen här.

3. Tillbaka till Black Rabbit Hall av Eve Chase

Eve ChaseLorna ska gifta sig men hennes tankar upptag helt och hållet av det nästan förfallna godset Black Rabbit Hall i Cornwall, England. Hon förstår själv inte varför platsen har en så stark dragningskraft för henne. Hon bara måste få ha sitt bröllop där.

Fästmannen Jon är inte överförtjust. I ett sista försök att övertala honom att de ska hålla sin vigsel och bröllopsmottagning på Black Rabbit Hall bestämmer Lorna sig för att övernatta på godset över en weekend.

Under besöket på Black Rabbit Hall upptäcker Lorna godsets hemligheter, en efter en. Hon bekantar sig med den sextonåriga Amber, vars historia utspelar sig på 1960-talet. När Ambers mamma förolyckas rivs tillvaron i spillror. Pappan försvinner in i sin sorg och Amber måste ta hand om sina syskon.

När fadern efter ett års sorgeperiod gifter om sig känner Amber sig mer utsatt än någonsin.  Hennes berättelse blir inte hörd förrän flera decennier senare och Lornas ankomst till Black Rabbit Hall. Tillbaka till Black Rabbit Hall av Eve Chase är ett gripande familjedrama över tid och rum.

Läs mitt utförligare boktips om Tillbaka till Black Rabbit Hall här.

Londonmusikaler, musikaler i London, musikaler på West End, The Phantom of the Opera, Les Misérables, klassisk litteratur, boktips, musikaltips

Två musikaler i London som bygger på klassiska böcker

Jag älskar böcker och jag älskar musikaler – så varför inte kombinera mina intressen i ett blogginlägg? Här kommer två musikaler i London som bygger på klassiska litterära verk!

Det händer att jag reser till London i England bara för att gå på musikaler. Sist jag var där gick jag på The Book of Mormon, The Lion King samt på Aladdin. Både The Lion King och Aladdin hade jag sett tidigare, men vad gjorde det? De är lika bra varje gång. Nu ska jag dock inte berätta om alla musikaler jag har varit på och tycker om, jag ska skriva om två Londonmusikaler vilkas berättelser och temata är inspirerade av stora verk i den klassiska litteraturen (och som jag tokgillar): Les Misérables och The Phantom of the Opera.

Les Misérables

Victor Hugo, Samhällets olycksbarnMusikalen Les Misérables tar avstamp i den franska författaren Victor Hugos klassiker Les Misérables eller Samhällets olycksbarn, som boken heter på svenska. Den pampiga musikalen har spelats på West End i London sedan 1985, vilket gör den till en riktig långkörare. Faktiskt till den musikal i London som har spelats under längst tid någonsin.

Med tanke på hur magnifik musiken, texterna och berättelsen är – Les Misérables är ett mäktigt epos med alla mått mätt – är det inte så märkligt att musikalen fyller teatern år efter år. Så vad handlar Londonmusikalen Les Misérables om? Under tidigt 1800-tal kämpar den före detta fången Jean Veljean för att få en rättvis chans i samhället. Han har suttit fängslad i nitton år, och detta för att han stal en bit bröd till sin svältande brorsdotter.

Det är svårt att bli förlåten för gamla synder, hur oskyldiga de än är. Veljean gör sitt bästa för att leva ett generöst och värdigt liv. Fastän han blir en klippa för människorna där han bor, lämnar poliskonstapeln Javert honom inte ifred. Samtidigt som Veljean brottas med Javerts misstro drabbas Frankrike av ännu en revolution, som ska skaka om såväl Veljean som människorna i hans närhet.

Les Misérables

The official website for the stage production of Les Miserables. Click the link for more information on the show, to buy tickets and much much more!

Mina favoritsånger i musikalen Les Misérables: ”I dreamed a dream” och ”On my own”.

The Phantom of the Opera

Gaston Leroux, Fantomen på operanAndrew Lloyd Webbers världsberömda musikal The Phantom of the Opera har spelats för fulla hus i London sedan 1986. Musikalen är Gaston Lerouxs franska boklassiker Le Fantôme de l’Opéra Fantomen på operan i svensk översättning – trogen. Till praktfulla musikaltoner spelas berättelsen upp:

Fantomen är i själva verket en dödlig man. Hans ansikte är så vanställt att de som ser honom fasar. Men hans änglaröst och musikaliska genialitet har ingen något emot. Så blir han fantomen på L’Opéra Garnier i Paris, under vilken han har sin hemliga boning, och där han kan styra och ställa i sin spöklika skepnad.

Fantomen på L’Opéra Garnier terroriserar producenterna, stjärnorna, musikerna och dansarna – men inte den unga vackra operasångerskan Christine Daaé. Henne är han våldsamt förälskad i. Han undanröjer operans största stjärnskott för att ge Christine en chans att bli förstasångerskan där. Kärleken till den unga skönheten övergår i besatthet och han förföljer henne med sin uppvaktning. Ska Christine lyckas fly från fantomen?

The Phantom of the Opera in London

Recent theatre credits include: Frank Butler in Annie Get Your Gun (Crucible Theatre – Sheffield), Love Me Tender (Original UK Cast), Forbidden Broadway (Menier Chocolate Factory and West End), Candide (Menier Chocolate Factory), and Therese Raquin (Finborough Theatre). Ben played The Phantom in the original Australian production of Andrew Lloyd Webber’s, Love Never Dies (The Really Useful Company).

Mina favoritsånger i musikalen The Phantom of the Opera: ”Think of me”, ”Music of the night”, ”All I ask of you” och ”The point of no return”.

Bild: © Francesco Italia / Adobe Stock

boktips, Andra världskriget, Saint-Malo, Anthony Doerr, Ljuset vi inte ser, All the Light We Cannot See, krigsskildringar, böcker, litteratur

Boktips: I Ljuset vi inte ser illustrerar Anthony Doerr att förövare också kan vara offer

Jag gillar när författare problematiserar vår syn på ljus och mörker, godhet och ondska. I sin historiska roman Ljuset vi inte ser lyckas Anthony Doerr särskilt väl med denna problematisering, en av många anledningar till varför jag tycker mycket boken.

Anthony DoerrTitel: Ljuset vi inte ser
Originaltitel: All the Light We Cannot See
Författare: Anthony Doerr
Översättare: Thomas Andersson
Förlag: Bookmark Förlag
Årtal: 2014 (pocketutgåvan utkom först 2016)
Sidantal: 598

Det föräldralösa underbarnet Werner har ingen framtid. Hur begåvad han än är på teknik kommer han på grund av den tyska regeringens beslut tvingas ner i kolgruvorna, samma öde som drabbar alla fattiga pojkar när de väl når tonåren. Han och den älskade lillasystern Jutta bor på ett barnhem. Där tillåter de sig drömma om en annan tillvaro medan de lyssnar på en mystisk radiopratare. Werner tycker om radioapparater. Framför allt att laga dem. Tack vare hans tekniska talang får han sitt livs chans.

1939 träffar Werner av en händelse en tysk officer. Officeraren anar sig till Werners tekniska talang och låter honom på prov laga radion hemma hos ett förmöget, inflytelserikt par. Werner lyckas mycket bra. Officeraren bestämmer sig för att rädda underbarnet undan ödet i kolgruvorna. Detta innebär att Werner sätts i en elitnazistskola, där personalen mäter nyanserna på hans ljust, ljust blonda hår och oändligt blåa ögon. De drillar honom även till att anamma det nazistiska gruppbeteendet.

Samtidigt i den franska kuststaden Saint-Malo: Marie-Laure väntar på att hennes pappa ska komma tillbaka. Han är försvunnen. Under tiden bor hon tillsammans med sin pappas farbror och hans hushållerska. De är alla rädda för nazisterna som har ockuperat staden. Marie-Laure stannar mest inomhus, förutom när hon följer med hushållerskan till stranden för att samla snäckor eller hälsa på väninnorna. Hon är blind. Hemma i Paris hittade hon bra. Pappan, som är låssmed på det nationalhistoriska museet, byggde henne en gång i tiden en miniatyr av hemmakvarteren. På så sätt lärde hon sig att hitta. Nu sitter hon vid sin miniatyr och väntar… det vill säga när hon och gammelfarbrorn inte läser ur Jules Vernes En världsomsegling under haven.

Man skulle ju kunna tro att Werners och Marie-Laures liv är varandra för fjärran för att de överhuvudtaget skulle kunna mötas. I Anthony Doerrs Ljuset vi inte ser (på engelska Allt the Light We Cannot See) leder dock varje ord fram till deras korta men betydelsefulla möte i Saint-Malo. Vad Doerr så skickligt illustrerar i sin skildring av Andra världskriget är att också en förövare – i det här fallet nazisterna – kan vara offer för ett grymt samhällspåtryck och att vi alla har både ljus och mörker inom oss. Om du läser boken kommer du märka hur. Ljuset vi inte ser är en såväl tjock som komplex roman, uppbyggd med hjälp av en otroligt vacker prosa. Då kapitlen är korta, och då menar jag mycket korta, flyter läsningen på bra. Ett för vackert språk och långtgående djup kan ha en avskräckande inverkan på många läsare, men jag kunde inte lägga boken ifrån mig. Många som har läst Ljuset vi inte ser vittnar om samma läsglädje.

Bild: © Florence Piot / Adobe Stock