Etikettarkiv: Frankrike

Londonmusikaler, musikaler i London, musikaler på West End, The Phantom of the Opera, Les Misérables, klassisk litteratur, boktips, musikaltips

Två musikaler i London som bygger på klassiska böcker

Jag älskar böcker och jag älskar musikaler – så varför inte kombinera mina intressen i ett blogginlägg? Här kommer två musikaler i London som bygger på klassiska litterära verk!

Det händer att jag reser till London i England bara för att gå på musikaler. Sist jag var där gick jag på The Book of Mormon, The Lion King samt på Aladdin. Både The Lion King och Aladdin hade jag sett tidigare, men vad gjorde det? De är lika bra varje gång. Nu ska jag dock inte berätta om alla musikaler jag har varit på och tycker om, jag ska skriva om två Londonmusikaler vilkas berättelser och temata är inspirerade av stora verk i den klassiska litteraturen (och som jag tokgillar): Les Misérables och The Phantom of the Opera.

Les Misérables

Victor Hugo, Samhällets olycksbarnMusikalen Les Misérables tar avstamp i den franska författaren Victor Hugos klassiker Les Misérables eller Samhällets olycksbarn, som boken heter på svenska. Den pampiga musikalen har spelats på West End i London sedan 1985, vilket gör den till en riktig långkörare. Faktiskt till den musikal i London som har spelats under längst tid någonsin.

Med tanke på hur magnifik musiken, texterna och berättelsen är – Les Misérables är ett mäktigt epos med alla mått mätt – är det inte så märkligt att musikalen fyller teatern år efter år. Så vad handlar Londonmusikalen Les Misérables om? Under tidigt 1800-tal kämpar den före detta fången Jean Veljean för att få en rättvis chans i samhället. Han har suttit fängslad i nitton år, och detta för att han stal en bit bröd till sin svältande brorsdotter.

Det är svårt att bli förlåten för gamla synder, hur oskyldiga de än är. Veljean gör sitt bästa för att leva ett generöst och värdigt liv. Fastän han blir en klippa för människorna där han bor, lämnar poliskonstapeln Javert honom inte ifred. Samtidigt som Veljean brottas med Javerts misstro drabbas Frankrike av ännu en revolution, som ska skaka om såväl Veljean som människorna i hans närhet.

Les Misérables

The official website for the stage production of Les Miserables. Click the link for more information on the show, to buy tickets and much much more!

Mina favoritsånger i musikalen Les Misérables: ”I dreamed a dream” och ”On my own”.

The Phantom of the Opera

Gaston Leroux, Fantomen på operanAndrew Lloyd Webbers världsberömda musikal The Phantom of the Opera har spelats för fulla hus i London sedan 1986. Musikalen är Gaston Lerouxs franska boklassiker Le Fantôme de l’Opéra Fantomen på operan i svensk översättning – trogen. Till praktfulla musikaltoner spelas berättelsen upp:

Fantomen är i själva verket en dödlig man. Hans ansikte är så vanställt att de som ser honom fasar. Men hans änglaröst och musikaliska genialitet har ingen något emot. Så blir han fantomen på L’Opéra Garnier i Paris, under vilken han har sin hemliga boning, och där han kan styra och ställa i sin spöklika skepnad.

Fantomen på L’Opéra Garnier terroriserar producenterna, stjärnorna, musikerna och dansarna – men inte den unga vackra operasångerskan Christine Daaé. Henne är han våldsamt förälskad i. Han undanröjer operans största stjärnskott för att ge Christine en chans att bli förstasångerskan där. Kärleken till den unga skönheten övergår i besatthet och han förföljer henne med sin uppvaktning. Ska Christine lyckas fly från fantomen?

The Phantom of the Opera in London

Recent theatre credits include: Frank Butler in Annie Get Your Gun (Crucible Theatre – Sheffield), Love Me Tender (Original UK Cast), Forbidden Broadway (Menier Chocolate Factory and West End), Candide (Menier Chocolate Factory), and Therese Raquin (Finborough Theatre). Ben played The Phantom in the original Australian production of Andrew Lloyd Webber’s, Love Never Dies (The Really Useful Company).

Mina favoritsånger i musikalen The Phantom of the Opera: ”Think of me”, ”Music of the night”, ”All I ask of you” och ”The point of no return”.

Bild: © Francesco Italia / Adobe Stock

boktips, Andra världskriget, Saint-Malo, Anthony Doerr, Ljuset vi inte ser, All the Light We Cannot See, krigsskildringar, böcker, litteratur

Boktips: I Ljuset vi inte ser illustrerar Anthony Doerr att förövare också kan vara offer

Jag gillar när författare problematiserar vår syn på ljus och mörker, godhet och ondska. I sin historiska roman Ljuset vi inte ser lyckas Anthony Doerr särskilt väl med denna problematisering, en av många anledningar till varför jag tycker mycket boken.

Anthony DoerrTitel: Ljuset vi inte ser
Originaltitel: All the Light We Cannot See
Författare: Anthony Doerr
Översättare: Thomas Andersson
Förlag: Bookmark Förlag
Årtal: 2014 (pocketutgåvan utkom först 2016)
Sidantal: 598

Det föräldralösa underbarnet Werner har ingen framtid. Hur begåvad han än är på teknik kommer han på grund av den tyska regeringens beslut tvingas ner i kolgruvorna, samma öde som drabbar alla fattiga pojkar när de väl når tonåren. Han och den älskade lillasystern Jutta bor på ett barnhem. Där tillåter de sig drömma om en annan tillvaro medan de lyssnar på en mystisk radiopratare. Werner tycker om radioapparater. Framför allt att laga dem. Tack vare hans tekniska talang får han sitt livs chans.

1939 träffar Werner av en händelse en tysk officer. Officeraren anar sig till Werners tekniska talang och låter honom på prov laga radion hemma hos ett förmöget, inflytelserikt par. Werner lyckas mycket bra. Officeraren bestämmer sig för att rädda underbarnet undan ödet i kolgruvorna. Detta innebär att Werner sätts i en elitnazistskola, där personalen mäter nyanserna på hans ljust, ljust blonda hår och oändligt blåa ögon. De drillar honom även till att anamma det nazistiska gruppbeteendet.

Samtidigt i den franska kuststaden Saint-Malo: Marie-Laure väntar på att hennes pappa ska komma tillbaka. Han är försvunnen. Under tiden bor hon tillsammans med sin pappas farbror och hans hushållerska. De är alla rädda för nazisterna som har ockuperat staden. Marie-Laure stannar mest inomhus, förutom när hon följer med hushållerskan till stranden för att samla snäckor eller hälsa på väninnorna. Hon är blind. Hemma i Paris hittade hon bra. Pappan, som är låssmed på det nationalhistoriska museet, byggde henne en gång i tiden en miniatyr av hemmakvarteren. På så sätt lärde hon sig att hitta. Nu sitter hon vid sin miniatyr och väntar… det vill säga när hon och gammelfarbrorn inte läser ur Jules Vernes En världsomsegling under haven.

Man skulle ju kunna tro att Werners och Marie-Laures liv är varandra för fjärran för att de överhuvudtaget skulle kunna mötas. I Anthony Doerrs Ljuset vi inte ser (på engelska Allt the Light We Cannot See) leder dock varje ord fram till deras korta men betydelsefulla möte i Saint-Malo. Vad Doerr så skickligt illustrerar i sin skildring av Andra världskriget är att också en förövare – i det här fallet nazisterna – kan vara offer för ett grymt samhällspåtryck och att vi alla har både ljus och mörker inom oss. Om du läser boken kommer du märka hur. Ljuset vi inte ser är en såväl tjock som komplex roman, uppbyggd med hjälp av en otroligt vacker prosa. Då kapitlen är korta, och då menar jag mycket korta, flyter läsningen på bra. Ett för vackert språk och långtgående djup kan ha en avskräckande inverkan på många läsare, men jag kunde inte lägga boken ifrån mig. Många som har läst Ljuset vi inte ser vittnar om samma läsglädje.

Bild: © Florence Piot / Adobe Stock