Etikettarkiv: boktips

Det räcker väl att slänga ett öga på Sandrajonsson.se för att förstå att jag älskar böcker och litteratur. Boktipsen, bokrecensionerna och listorna med litteraturtips duggar tätt här på bloggen.
Jag – Sandra Jönsson – läser mycket. Ändå känns det som om jag aldrig läser tillräckligt ofta eller mycket. Jag kan helt enkelt inte få nog av att läsa. Men det går ju inte att krypa ner i sängen eller på soffan med en god bok alltid, eller?
När jag har läst eller fått nys om en bra bok och inte orkar skriva en mastig bokrecension, skriver jag ett boktips istället, där jag har något friare händer än om jag skulle skriva en regelrätt recension.
Under taggen ”boktips” kan du ta del av dessa boktips och av listor där jag bara omnämner böcker inom ramarna för ett artikeltema. Sugen på att läsa en bok – läs mina bästa boktips i blogginläggen här nedanför!

Shades of Milk and Honey av Mary Robinette Kowal – fantasy, Jane Austen och Regency Romance i ett

Vad händer om man gör om Jane Austens värld till en fantasyvärld? Jag har länge varit nyfiken på svaret, som jag nu har funnit i Mary Robinette Kowals bok Shades of Milk and Honey i serien Glamourist Histories.

Glamourist HistoriesTitel: Shades of Milk and Honey (Glamourist Histories #1)
Författare: Mary Robinette Kowal
Förlag: Tor
Årtal: 2010
Sidantal: 306

Det är en universellt erkänd sanning att det är svårt att efterlikna Jane Austens kvickhet och stilistik. Men många försöker ändå göra det. Mary Robinette Kowal hör till dessa tappra aspiranter, och hennes litterära verk är intressantare än de flestas i skaran av Jane Austen-wannabes. Vad skiljer hennes böcker från mängden?

I bokserien Glamourist Histories, och där Shades of Milk and Honey är den första boken, har Kowal fyllt Jane Austens värld med magi och äventyr. Äventyren utspelar sig på engelska lantgods, i både tesalonger och balsalar och är kryddade med romantik, som en sann Regency Romance-bok ska vara.

Handlingen i Mary Robinette Kowals Shades of Milk and Honey

28-åriga, alldagliga Jane Ellsworth har med skönhetsidealets mått mätt en på tok för lång näsa och dålig hy – till hennes mors stora fasa. Till hennes fars stora glädje är hon dock begåvad med förnuft, intelligens, konstnärlighet, god smak och en förmåga att väva vackra illusioner. Hon behärskar, om inte bemästrar, magiformen glamour.

Trots förfiningen och begåvningen hamnar Jane alltid i skuggan av sin yngre, sötare syster Melody. Det gör ont att aldrig vara tillräckligt vacker, att den belevade grannen och gentlemannen Mr. Dunkirk tycks föredra Melody framför Jane.

Så dyker den berömde konstnären och glamouristen Mr. Vincent upp. Nu upptar inte bara den olyckliga kärleken till Mr. Dunkirk Janes tankar. Hon måste brottas med sin frustration över Mr. Vincents hopplösa och rentav oförskämda sätt.

Dessutom börjar Melody bli riktigt odräglig. Hon ljuger och bedrar bara för att få sin vilja igenom och för att få uppmärksamhet. Själviska lillasyster! När Melody hamnar i en komprometterande situation är Jane den första att skynda till hennes undsättning. Jane måste använda sina magiska krafter för att hitta en utväg. Hon får oväntad hjälp från Mr. Vincent.

Glamour – ett välgenomtänkt och unikt magisystem

Shades of Milk and Honey av Mary Robinette Kowal är överlag en välgenomtänkt bok. Den rymmer exempelvis många smarta paralleller till Jane Austens klassiker Stolthet och fördom, Förnuft och känsla, Övertalning och Emma, som alla vi som älskar Jane Austen kan relatera till. På ett språkligt plan finns det också en hel del referenser till Kowals litterära förebild, såsom i stavningen av orden.

Det är inte kopplingarna till Jane Austen som jag imponeras av, inte heller av handlingen eller romantiken. Det är det än mer välgenomtänkta magisystemet – glamour – som ger mig en wow-känsla.

Glamour är en fantasifull tolkning av de sköna konster överklasskvinnorna förväntades behärska under 1800-talets början. De skulle kunna brodera, teckna, måla, musicera och sjunga.

Med hjälp av glamour kan Shades of Milk and Honeys huvudkaraktär Jane väva konstnärliga uttryck: musiken hon spelar ackompanjeras inte bara av undersköna toner från andra instrument, utan av filmiska illusioner. Tavlorna hon målar får ett eget rörligt liv och balklänningarna hon bär ett magiskt skimmer. Glamour går ut på att försköna omgivningen.

Det fina med Kowals hantering av magisystemet är att det är närvarande i hela boken, på varje sida, att karaktärerna inte bara knäpper fram en besvärjelse hux flux ur tomma intet. Det gör magin levande, trovärdig. Glamour känns dessutom autentisk i sammanhanget, som ett magisystem som faktiskt hade kunnat finnas i det tidiga 1800-talet, där överklassens ytliga representation betydde nästan allt.

boktips, bokrecension, recension, bok, böcker, historisk roman, gotisk roman, viktorianska England

Sarah Perrys historiska roman Ormen i Essex – finns sjöormen på riktigt? Det ska en kvinnlig upptäckare ta reda på

Sarah Perrys nya historiska roman Ormen i Essex kan vara en av de böcker jag har sett allra mest fram emot att läsa 2018. Vad handlar boken om?

Sarah PerryTitel: Ormen i Essex
Originaltitel: The Essex Serpent
Författare: Sarah Perry
Översättare: Eva Johansson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Årtal: 2018
Sidantal: 429

London 1893. Cora Seaborne borde sörja. Men det gör hon inte. Innerst inne är hon lättad att den elake maken har dött. Nu slipper hon bojorna som har hållit henne tillbaka. Hon kan ägna sig åt sitt största intresse paleontologi, som tycks ha blivit en vetenskaplig modefluga i 1890-talets England. Var sjätte månad publiceras en ny artikel som visar hur utdöda djur kan ha levt vidare, och Cora är beslutsam att få visa upp ett eget exemplar av ett utdött djur på Natural History Museum i London.

Cora packar väskorna för att bege sig på en liten expedition till Colchester i Essex, Englands kanske äldsta stad. Som sällskap har hon den samlarmaniske sonen Francis och socialistiska sällskapsdamen Martha. Cora hoppas att det ska ligga något i de hemska saker som berättas om Colchester, att den uråldriga sjöorm som sägs stiga upp ur floden och smaka på stadsbefolkningen finns på riktigt.

Det som var tänkt att vara en kort resa utvecklas till en hel expedition. Snart leder spåren efter sjöormen Cora och hennes resesällskap till landsbygden i Essex, närmare bestämt till Blackwaterfloden. Tack vare hjälp från prästfamiljen Ransome kan de hyra ett hus där. Cora och pastor William Ransome finner varandra omedelbart och kastar sig in i livliga diskussioner om religion och vetenskap. De blir också försvurna i jakten på sjöormen.

Människor försvinner spårlöst, skolflickor får masshysteriska anfall och sjöormen ryktas skymtas lite här och var. Förloppet i boken Ormen i Essex av Sarah Perry blir märkligare och märkligare. Gränserna mellan tro och vetande utmynnar i slitningar mellan förnuftet och vidskepligheten och till slut kan varken karaktärerna – eller läsarna – avgöra vilka händelser som egentligen bara är fantasifoster. Perry har skrivit fram gränslandet mellan fantasi och verklighet riktigt snyggt.

Sarah Perrys Ormen i Essex är smart skriven. Den fångar en tidsanda utan att för den sakens skull kännas dammig. Mellan pärmarna ryms det viktorianska Englands idévärld, och då menar jag idévärlden i stort. På de drygt 400 sidorna lyckas Perry få med vetenskapliga upptäckter, kvinnans ställning, klasskillnader och dessutom fånga atmosfären i litterära verk av Charles Dickens, systrarna Brontë, Henry James samt Bram Stoker.

Man skulle ju kunna tro att en bok med så mycket substans utgör en trög och tung läsning. Så är inte fallet. Ormen i Essex är en bladvändare. Jag rentav älskade att äntligen, äntligen få läsa om en kvinnlig upptäckare med huvudet på skaft och föll pladask för inslagen av gotik och magisk realism. Ögonen for fram i ilfart över boksidorna.

Bild: © Broccoly / iStock

 

böcker, boktips, böcker om kärlek, gotiska romaner

Nytt ljus över mörka familjehemligheter i Eve Chases Tillbaka till Black Rabbit Hall

Under våren har jag knappt kunnat tänka mig mysrysligare läsning än historiska romaner med gotiska inslag. Tillbaka till Black Rabbit Hall av Eve Chase är just en sådan härlig mysrysroman – läs vad jag tycker om boken i mitt boktips!  

Eve ChaseTitel: Tillbaka till Black Rabbit Hall
Originaltitel: Black Rabbit Hall
Författare: Eve Chase
Översättare: Helen Ljungmark
Förlag: Printz Publishing
Årtal: 2015
Sidantal: 373

Lorna ska gifta sig men det enda hon kan tänka på är det vindpinade godset Black Rabbit Hall i Cornwall. Utan att själv förstå varför dras hon till den engelska herrgården och bara måste få ha sitt bröllop där, trots att herresätet är fallfärdigt. Fästmannen Jon är inte med på noterna och i ett sista försök att övertala honom om att de ska hålla sin vigsel och bröllopsmottagning på Black Rabbit Hall, bestämmer Lorna sig för att övernatta på godset över en helg. Jon ska minsann få se att platsen visst är rustad för bröllop.

Under besöket på Black Rabbit Hall upptäcker Lorna godsets hemligheter, en efter en. Hon får reda på hur platsen förvandlades från ett älskat och väl omhändertaget familjehem till en skugga av sitt forna jag. Hon lär också känna den unga aristokraten Amber Alton, vars historia utspelar sig på 1960-talet.

Amber brukar tillbringa loven på Black Rabbit Hall. Hela hennes familj reser dit tillsammans. De älskar att vara där. Det vill säga tills mamman omkommer i en tragisk ridolycka. Efter moderns död förändras allt. Pappan, som tidigare var så lycklig, lamslås av sorg och lämnar Amber och hennes tre syskon att ta hand om sig själva. Samtidigt som de också sörjer.

När fadern efter ett års sorgeperiod gifter om sig skulle familjemedlemmarna kunna börja läka, men äktenskapet blir en katastrof för familjedynamiken och -gemenskapen. Amber känner sig mer utsatt än någonsin och hennes berättelse blir inte hörd förrän flera decennier senare och Lornas ankomst till Black Rabbit Hall.

Helgbesöket på Black Rabbit Hall ger Lorna nya insikter. Det är inte bara godset hon har en stark dragningskraft till. Hon känner ett kusligt band till Amber Alton och hennes familj. Inom loppet av ett par dagar kommer hennes liv att vändas upp och ner…

Det här är upptakten till Eve Chases historiska roman Tillbaka till Black Rabbit Hall. Precis som andra moderna böcker med gotiska inslag – tänk dig romaner i stil med Kate Mortons Den glömda trädgården och Lucinda Rileys Midnattsrosen – pendlar handlingen i Tillbaka till Black Rabbit Hall mellan nutid och dåtid. Boken av Eve Chase innehåller en härlig mix av ödsliga gods, sorg, kärlek, mörka hemligheter och nervpirrande mysterier – och den är dessutom väldigt, om inte ovanligt, välskriven. Jag tycker att exempelvis Lucinda Rileys Midnattrosen är snäppet bättre än Tillbaka till Black Rabbit Hall, men kan ändå varmt rekommendera den här boken till dig som vill mysrysa till spännande historiska miljöer och livsöden.

Bild: © Snowshill / Adobe Stock

böcker, boktips, böcker om kärlek, Me Before You, Lou Clark, aktiv dödshjälp

Jag ville inte tycka om Livet efter dig av Jojo Moyes – men gjorde det ändå

När man som läsare blir fullständigt överraskad…

Jojo MoyesTitel: Livet efter dig
Originaltitel: Me Before You
Serie: Lou Clark
Författare: Jojo Moyes
Översättare: Emö Malmberg
Förlag: Printz Publishing
Årtal: 2013
Sidantal: 397

Jag måste vara ärlig. Min utgångspunkt när jag läste Livet efter dig av Jojo Moyes var att jag en gång för alla ville bevisa för mig själv att det här verkligen inte är min typ av litteratur. Att boken är alldeles, alldeles för mainstream för att jag ska tycka om den. Jag har demonstrativt undvikit att läsa Livet efter dig tills tidens gång har gjort att ropet kring den tystnat något.

Kanske är det just därför jag föll pladask för Moyes till skyarna höjda roman och kärleksberättelse. Jag var helt oförberedd på att jag skulle tycka om den. Faktum är att jag grät mig igenom bokens slut, vilket nästan aldrig händer mig. Jag till och med fulgrät. Brölade ut mina hjärtekval.

Livet efter dig är ingen vanlig kärleksbok. Den handlar om en romans som är dömd att dö redan från början. Man vill ju tro på det omöjliga, på att kärleken övervinner allt, men det gör den inte alltid. Framför allt inte när man helt och hållet förhindras leva det liv man vill leva.

Louisa – Lou – Clark är en 26-årig arbetarklasstjej i dagens England. När hon blir av med jobbet på det café hon älskat att arbeta på, måste hon ta anställning som personlig assistent. Det är då hon möter Will Traynor. Will är 35 år, framgångsrik, förmögen, intelligent och i synnerhet väldigt, väldigt arg. Arg på livet. Arg på att han efter en tragisk olycka måste sitta i rullstol och aldrig mer kommer kunna gå.

Före Lou träffar Will har hon inte levt på riktigt. Will har verkligen levt men känner att han inte längre gör det på grund av sin (o)hälsa. Den engelska titeln Me Before You belyser denna bokens kärnpunkt mycket bättre än vad den svenska gör och ringar perfekt in bokens handling.

När Lou och Will lär känna varandra, lär de också känna sig själva bättre. De stöttar varandra till att gå vidare i livet – och det är i detta möte som kärlekens gnista tänds. Men ett förhållande omöjliggörs av att Will har bestämt sig för att ända sitt liv med aktiv dödshjälp, så kallad eutanasi.

Om det inte hade varit för att Livet efter dig av Jojo Moyes hade belyst problematiken kring just eutanasi, hade den varit en ordinär kärlekssaga: rik man träffar fattig flicka och tar sig an henne, som i en klassisk Askungesaga. Med andra ord hade boken varit banal och inte varit särskilt minnesvärd. Eftersom Moyes inte väjer för svåra frågor får kärleksberättelsen ett nästan magiskt lyft, som om varje sida med Lou och Will är dyrbar tid. Denna komplicerade kärleksbok har helt klart skrivit in sig i mitt minne. För alltid.

Bild: © phpetrunina14 / Adobe Stock

böcker, boktips, böcker om kärlek

Lucinda Rileys episka roman Midnattsrosen mixar historia, romantik och gåtfullhet

”Den episka, historiska och romantiska berättelsen, miljöerna samt nypan av gotik, spökhistoria och gåtfullhet är precis i min smak.”

Lucinda RileyTitel: Midnattsrosen
Originaltitel: The Midnight Rose
Författare: Lucinda Riley
Översättare: Johanna Svartström
Förlag: Bazar Förlag
Årtal: 2017
Sidantal: 586

Romaner där historia, romantik och mysterier vävs samman tycks vara i ropet. Framför allt den typ av skönlitterära verk som pendlar mellan dåtid och nutid och som har gotiska inslag. Jag tänker på böcker i stil med Kate Mortons Den glömda trädgården och I det förflutna. Lucinda Riley har skrivit en roman med alla dessa ingredienser och även om den kanske inte är det bästa jag läst, tycker jag väldigt mycket om den. Boken heter Midnattsrosen och är uppkallad efter en ros på det fiktiva godset Astbury Hall.

Det är på Astbury Hall som dåtiden, nutiden och karaktärerna möts. Här förälskar sig den unga indiska kvinnan Anahita i godsets herre Donald Astbury före första världskrigets utbrott. Hit kommer hennes släkting Ari Malik 90 år senare. Han hoppas på att hitta svar. Hur såg Anahitas liv ut på Astbury Hall och vad var det som verkligen hände med hennes treårige son? Till sin hjälp har Ari Anahitas nedskrivna berättelse, som för mig som läsare fram och tillbaka mellan Indiens gamla palats och Englands aristokratiska herresäten.

Ari hamnar mitt i en filminspelning på Astbury Hall. Där träffar han den världsberömda skådespelerskan Rebecca Bradley. ”Hon har världen för sina fötter, men när hennes turbulenta förhållande med den lika välkände pojkvännen tar en oväntad vändning blir hon lättad när hon inser att hennes kommande filmroll där hon spelar debutant på 1920-talet för henne långt från offentlighetens ljus till ett avlägset hörn av den engelska landsbygden.”*

Mellan tagningarna är Ari och Rebecca bundsförvanter i sökandet efter Anahitas och Astbury Halls förflutna. Men skådespelerskan blir plötsligt sjuk. Kan insjuknandet ha något att göra med det gamla godsets historia?

Midnattrosen av Lucinda Riley… Var börjar jag? Med att säga att den episka, historiska och romantiska berättelsen, miljöerna samt nypan av gotik, spökhistoria och gåtfullhet är precis i min smak. Nu pågår ju en filminspelning i boken, men faktiskt hade Midnattsrosen gjort sig bra som film på riktigt. Den är sannerligen filmisk. Flera dagar efter att jag hade läst ut boken kunde jag inte släppa tankarna på den. Jag levde kvar i berättelsen. Det om något är väl ett mycket gott betyg?


Citatet är hämtat från förlagstexten om Midnattsrosen av Lucinda Riley.


Bild: © Kevin Eaves / Adobe Stock

jämställdhet, sexism, härskartekniker, strategier för ökad jämställdhet, lika villkor, metoo

Feminist Fight Club av Jessica Bennett är en slagkraftig bok om jämställdhetsklyftorna på arbetsmarknaden

I Feminist Fight Club slår Jessica Bennett ett slag för jämställda arbetsplatser. Läs mitt boktips!

Jessica BennettTitel: Feminist Fight Club: A Survival Manual for a Sexist Workplace
Författare: Jessica Bennett
Förlag: Penguin Books Ltd
Årtal: 2017
Sidantal: 336

Det var i samband med #metoo-uppropen som jag tipsades om Jessica Bennetts snygga och slagkraftiga bok Feminist Fight Club: A Survival Manual for a Sexist Workplace. Namnet till trots uppmanar boken ingen till att kavla upp ärmarna och slåss. Åtminstone inte i en fysisk mening. Med hjälp av forskning vill författaren påtala jämställdhetsklyftorna på arbetsmarknaden och ge oss handfasta tips för hur vi kan överbrygga ojämställdheten.

Feminist Fight Club ger humoristiska exempel på kollegor man kan råka ut för och fällor man kan hamna i på arbetsplatsen. Men det bästa med boken är att den inte stannar vid exemplen. Om du känner igen dig i bokens beskrivning av hur det är att bli nedtryckt av ”The Mansplainer”, ”The Menstruhater” eller ”The Hoverer” kan du använda Bennetts strategier för att återta kontrollen över situationen och tydligt markera att du inte tycker att deras härskartekniker och sexistiska beteende är okej.

Varje exempel är läckert presenterat och illustrerat – jag älskar verkligen utseendet på Feminist Fight Club och bokens överskådlighet. Det här är i mångt och mycket en bok om kamp. Men det är inte en arg bok. Feministboken är smart. Den är fullpackad med värdefull forskning, som sammanvävs med Bennetts personliga berättelser och perspektiv på ojämställdhet, härskartekniker och sexism.

Om du upplever att du inte blir bra bemött av din arbetsplats och känner att du måste göra något åt situationen själv, kan du säkert hämta styrka i Feminist Fight Club av Jessica Bennett. Om du är mer intresserad av att få koll på det allmänna jämställdhetsläget, råder jag dig att läsa feministisk litteratur av Rebecca Solnit och/eller Roxane Gay.

Bild: © matiasdelcarmine / Adobe Stock

Mot den glittrande snön vid världens ände av Eowyn Ivey är precis lika fantastisk som den vackert poetiska titeln lovar

Mot den glittrande snön vid världens ände av Eowyn Ivey har ett alldeles eget skimmer av äventyr, historia, romantik, längtan och sagor.

Eowyn IveyTitel: Mot den glittrande snön vid världens ände
Originaltitel: To the Bright Edge of the World
Författare: Eowyn Ivey
Översättare: Johanna Svartström
Förlag: Bazar Förlag
Årtal: 2017
Sidantal: 446

Vintern 1885 skiljer Alaskas vildmark det nygifta paret Forrester åt. Medan maken och krigshjälten Allen tillsammans med en liten grupp män kartlägger Wolverinefloden, måste gravida Sophie stanna hemma vid Vancouverkasernerna. Om hon inte vilar mister hon kanske barnet, och en expedition till det vilda Alaska är därför inget att rekommendera.

När Allen beger sig av till Alaska lägger ett ödesmättat år sig över hans och Sophies kärleksfulla vardag och världen så som de tidigare har känt den förblir inte längre densamma. Medan Allen och hans sällskap under extrema svältförhållanden traskar genom ett bitande kallt snölandskap, korsar livsfarliga forsar och besöker indianbyar förföljs dem av både en gammal man i svart skrud och en korp.

Runtom i byarna viskas det om mannen; han är en schaman, en häxdoktor. Han är ganska otäck, väcker ett obehag med alla sina spratt. Att både den gamle mannen och korpen dessutom är halta på det ena benet och tycks avlösa varandra gör inte honom mindre skrämmande och förbryllande. Men mannen är inte det enda besynnerliga Allen stöter på under färden längs Wolverinefloden.

Badande indiankvinnor flaxar iväg som en flock vilda gäss. En annan indiankvinna – Nat’aaggi – visar vägen genom vildmarken och säger sig bära utterskinnet från den make hon själv har dräpt. Ett sjöodjur bor i en flod och biter tag i en av mannarnas ben, ur jorden föds ett barn med en viktig framtid och uppe på en bergstopp suddas gränsen mellan de levandes och de dödas rike ut. Alaska är ett besjälat land.

Samtidigt vid Vancouverkasernerna: Sophie har också en tuff resa framför sig, om än en personlig sådan. Även där vägrar den halta korpen lämna henne ifred, och den för sällan något gott med sig. Efter en lång tids konvalescens drabbas hon av en svår förlust. Vägen tillbaka till livsglädjen är lång, men är hennes egen väg.

Sophie trotsar konventionerna för hur en god militärhustru bör vara och börjar ge sig hän åt sin stora passion. Hon älskar fåglar. På egen hand lär hon sig fotografera. Hennes högsta önskan är att få fånga en kolibri med sin kamera, och när väl Allen kommer tillbaka kan hon äntligen börja sitt nya liv som naturfotograf. Vad mycket fint de ska dela tillsammans!

Mot den glittrande snön vid världens ände av den hyllade författaren Eowyn Ivey är inte en historisk roman som alla andra. Mycket på grund av dess magiska realism. Den har sitt alldeles eget skimmer av äventyr, historia, romantik, längtan och sagor. Flera människoöden vävs samman av makarna Forresters brev, dagboksanteckningar, artefakter och av kommande generationers intresse för Allens och Sophies äventyr.

Eowyn Ivey har skrivit Mot den glittrande snön vid världens ände som ett slags kollage. Berättelsen kommer till liv genom brev, fyllda dagbokssidor, tidningsurklipp, bokcitat och så vidare. De många fragmenten till trots har jag sällan läst en bok med en lika drivande röd tråd och som är så tätt sammanhållen som just Mot den glittrande snön vid världens ände är. Den är ytterst välkomponerad.

Fastän Mot den glittrande snön vid världens ände innehåller många fantastiska inslag, bygger den på en faktisk Alaskaexpedition och dokumentationer från slutet på 1800-talet och början på 1900-talet. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag tycker om boken. Det är sällan jag är så här lyrisk över böcker. Jag nöjer mig med att säga: Läs Mot den glittrande snön vid världens ände av Eowyn Ivey. Och om du är i valet och kvalet – låt den vackert poetiska titeln övertyga dig om att en unik läsupplevelse väntar.

Bild: © adamfichna / Adobe Stock

böcker, boktips, böcker av Lucy Dillon, böcker om sorg, hundvakt, vakta hundar, böcker med hundar

Lucy Dillons feelgood-roman Hundar, hus och hjärtats längtan handlar om vägen tillbaka efter förlusten av en älskad

Lucy Dillon skildrar sorgens komplexitet i feelgood-romanen Hundar, hus och hjärtats längtan, en bok jag tyckte mycket om att läsa.  

Lucy DillonTitel: Hundar, hus och hjärtats längtan
Originaltitel: Walking back to happiness
Författare: Lucy Dillon
Översättare: Marianne Mattsson
Förlag: Bonnier Pocket
Årtal: 2012
Sidantal: 429

Ben finns inte kvar. Det suger. Endast strax över de trettio har Juliet blivit änka. Hon är lämnad med ett viktoriansk hus, som är i stort behov av renovering, och den lille terriern Minton. Efter åtta månaders tung sorg tycker Juliets familj att det är dags för henne att rycka upp sig och gå vidare i livet. Bli gladare igen. Men Juliet vill helst av allt sitta hemma tillsammans med Minton och titta på den brittiska versionen av Antikrundan. Hon vill sörja ifred.

Familjen ger sig inte. Utan att Juliet förstår hur – men mamma Diane har definitivt ett finger med i spelet – uppfylls hennes dagar plötsligt av husrenoveringar och hundpromenader. Till en början är det bara Juliet och Minton, men snart hjälper hon till att rasta grannskapets hundar.

Juliet behöver inte renovera huset på egen hand. ”Med hjälp av Lorcan, en god vän till den stökiga men trevliga rockmusikälskande storfamiljen i huset intill, tar Juliet tag i ett rum i sänder – något som verkar ha samma terapeutiska inverkan på hennes liv som hundpromenaderna har.”*

Livet utan Ben är fortfarande tufft och ensamt. Men Juliet inser att hon måste försöka orka livet och vardagen i alla fall. Lucy Dillons charmiga feelgood-roman Hundar, hus och hjärtats längtan är en fin skildring av att skapa sig en ny tillvaro efter en svår förlust. Den mysiga feelgood-stämningen till trots bagatelliserar Dillon inte det Juliet går igenom – tvärtom. Sorgen är närvarande i hela boken. Därmed gestaltar Dillon dess olika faser och komplexitet.

Mixen av feelgood och gripande drama, gör att många som själva har förlorat en älskad kan läsa och identifiera sig med karaktären Juliet, utan att knockas av sorgen. Jag tyckte mycket om Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon och har fått mersmak. Efter denna fina läsupplevelse kommer jag garanterat frossa i hennes andra feelgood-böcker framöver.


* Citatet är hämtat från förlagstexten om Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon.


Bild: © highwaystarz / Adobe Stock

böcker, litteratur, science fiction, android, robot, människa maskin, boktips

Blade runner av Philip K. Dick – är det rätt att döda androider när de är så förvillande lika människor?

Är skillnaderna mellan människa och robot verkligen så självklara som vi tror?   

Philip K. DickTitel: Blade runner
Originaltitel: Blade Runner; Do Androids Dream of Electric Sheep?
Författare: Philip K. Dick
Översättare: Roland Adlerberth
Förlag: Bakhåll
Årtal: 2012
Sidantal: 240

När inte ens androiderna själva förstår att de är robotar kan de vara väldigt övertygande. Det vet prisjägaren Rick Deckard, som genom San Francisco-polisen har som uppgift att spåra och likvidera androider. Ändå är människa och robot väsensskilda. Det tycker man i alla fall i den postapokalyptiska staden San Francisco, och Deckard är givetvis av samma uppfattning. Vad är det då som skiljer människa från robot? Empati.

I science fiction-klassikern Blade runner – eller Do Androids Dream of Electric Sheep?, som boken ursprungligen hette på engelska – ställer författaren Philip K. Dick karaktären Deckard inför en hopplöst söndertrasad värld. På grund av strålningen från Det sista världskriget kan djur och växter knappt leva på jorden. Men det finns några djur kvar. Dessa djur drömmer människorna om att få ha som husdjur och ta hand om. Faktiskt är att ha ett husdjur det yttersta tecknet på att man är en empatisk människa med fina moraliska värderingar. Det är bara det att de kvarlevande djuren är oöverkomligt dyra. När man, som Deckard, inte har råd att köpa ett riktigt djur får man skaffa ett elektriskt djur. Han har ett elektriskt får, men drömmer om att knäppa en handfull androider så att han kan köpa en livs levande varelse.

Kan androider drömma om elektriska får, om att ha husdjur? Det uppenbara svaret borde vara nej. Men kanske är hur androiderna är eller inte är inte så självklart som Deckard tror. I ett uppdrag där han ska oskadliggöra förrymda androider från den röda planeten Mars, vänds hans föreställningar om människa och robot uppochner. Implantat med falska minnen gör dessa androider förvillande lika människor.

Ju mer Deckard ser av androiderna, desto mer börjar han också tvivla på sin uppgift. Är det rätt att döda – kan man ens döda – androiderna? Jag ska inte spoila hur det går för Deckard. Jag är eld och lågor över det existentiella problemet i Blade runner av Philip K. Dick. Jag är dessutom galet imponerad av det snygga världsbygget. Medan jag läste boken genomkorsades huvudet av tankar som Wow! Dicks postapokalyptiska San Francisco kan vara den mest trovärdiga science fiction-världen någonsin. Om du tycker om dystopier, att grubbla över mänskligheten och får vånda av AI kommer du utan tvekan få sann läsglädje av Blade runner. Precis som jag har fått.

Bild: © Tatiana Shepeleva / Adobe Stock

böcker, feel good, feel good, skönlitteratur, kärleksböcker

Boktips: Helen Fieldings Bridget Jones dagbok skildrar en riktigt romantisk soppa till liv


Vill du veta vad jag verkligen tycker om Bridget Jones dagbok av Helen Fielding. Läs då texten ”Bridget Jones dagbok – min hjältinna har dött”. Om du vill bilda dig en egen uppfattning om boken – läs boktipset här nedanför och se om den kan vara något för dig.

Helen FieldingTitel: Bridget Jones dagbok
Originaltitel: Bridget Jones’s Diary
Författare: Helen Fielding
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: Bokförlaget Forum
Årtal: 2014 (för den nya pocketutgåvan)
Sidantal: 311 

Det kan aldrig finnas för många tolkningar av Jane Austens bok Stolthet och fördom. Tycker jag. Den är trots allt tidernas bästa kärlekshistoria. I slutet på 1990-talet skrev Helen Fielding en modern tolkning av klassikern: Bridget Jones dagbok. Jag har både läst boken och sett filmen med samma namn, och gillar filmen tusen gånger mer än boken.

I Bridgets dagbok framgår det tydligt: det är inte lätt att vara Bridget Jones. Nej, det är verkligen inte enkelt att ha passerat 30-årsstrecket, vara ensam singel i vänkretsen, ha en mamma som har fler älskare än dig själv, väga – ve och fasa (!) – runt 60 kilo och hata karriären. Det är inte heller särskilt lätt, nu är jag fullt uppriktig, att vara kär i chefen, som är en douche, eller att tvingas utstå Mark Darcys kyliga bemötande. Hela världen är emot Bridget.

Men Bridget har sin dagbok. I den ventilerar hon sina dagliga vedermödor och berättar om sin strävan efter att bli en bättre version av sig själv. Varje dag kretsar kring hur mycket hon väger – jag har själv levt med en orimlig vikthets, så jag förstår vad hon går igenom – och allt det både hon och andra gör fel:

Varför måste Mark Darcy vara en sådan idiot, VARFÖR älskar chefen Daniel Cleaver inte henne och varför måste mamma vara så pinsamt självförverkligande? Varför – VARFÖR (!) – kan Bridget inte få vara modellsmal och ha låååånga ben?

Precis som Jane Austens hjältinna Elizabeth Bennet låter Bridget sig styras av fördomar, och hon fattar oräkneligt många ”dåliga” beslut, som gör hennes liv till en enda soppa. För att vara en feelgoodroman med romantiska inslag är Bridget Jones dagbok av Helen Fielding väldigt händelserik. Tempot i boken är snabbt, lite för snabbt, enligt min mening.

Genom de drygt 300 boksidorna är det Bridgets röst som hörs. Vi läser hennes hafsigt skrivna dagbok, dag för dag under ett helt år. Bridget må tycka att hennes liv är händelselöst, men så är inte fallet. Framför allt inte på kärleksplanet:

”Det varje kvinna djupt inom sig vet är att hon aldrig vet sitt eget bästa när det gäller män. Bridget har gått i fällan många gånger, men nu MÅSTE hon bara hitta den rätte, innan det är dags för pensionen. Bridgets snygge, något sliskige, men ändå attraktive chef visar sig plötsligt intresserad och Bridget vädrar morgonluft. Samtidigt slänger tråkmånsen Mr Darcy trånande blickar efter henne.”*

Ska Bridget lyckas reda upp soppan?


* Citatet är hämtat från förlagstexten om Bridget Jones dagbok av Helen Fielding.


Bild: © Rostislav Sedlacek / Adobe Stock