Etikettarkiv: böcker om klasskillnader

böcker, boktips, böcker om kärlek, Me Before You, Lou Clark, aktiv dödshjälp

Jag ville inte tycka om Livet efter dig av Jojo Moyes – men gjorde det ändå

När man som läsare blir fullständigt överraskad…

Jojo MoyesTitel: Livet efter dig
Originaltitel: Me Before You
Serie: Lou Clark
Författare: Jojo Moyes
Översättare: Emö Malmberg
Förlag: Printz Publishing
Årtal: 2013
Sidantal: 397

Jag måste vara ärlig. Min utgångspunkt när jag läste Livet efter dig av Jojo Moyes var att jag en gång för alla ville bevisa för mig själv att det här verkligen inte är min typ av litteratur. Att boken är alldeles, alldeles för mainstream för att jag ska tycka om den. Jag har demonstrativt undvikit att läsa Livet efter dig tills tidens gång har gjort att ropet kring den tystnat något.

Kanske är det just därför jag föll pladask för Moyes till skyarna höjda roman och kärleksberättelse. Jag var helt oförberedd på att jag skulle tycka om den. Faktum är att jag grät mig igenom bokens slut, vilket nästan aldrig händer mig. Jag till och med fulgrät. Brölade ut mina hjärtekval.

Livet efter dig är ingen vanlig kärleksbok. Den handlar om en romans som är dömd att dö redan från början. Man vill ju tro på det omöjliga, på att kärleken övervinner allt, men det gör den inte alltid. Framför allt inte när man helt och hållet förhindras leva det liv man vill leva.

Louisa – Lou – Clark är en 26-årig arbetarklasstjej i dagens England. När hon blir av med jobbet på det café hon älskat att arbeta på, måste hon ta anställning som personlig assistent. Det är då hon möter Will Traynor. Will är 35 år, framgångsrik, förmögen, intelligent och i synnerhet väldigt, väldigt arg. Arg på livet. Arg på att han efter en tragisk olycka måste sitta i rullstol och aldrig mer kommer kunna gå.

Före Lou träffar Will har hon inte levt på riktigt. Will har verkligen levt men känner att han inte längre gör det på grund av sin (o)hälsa. Den engelska titeln Me Before You belyser denna bokens kärnpunkt mycket bättre än vad den svenska gör och ringar perfekt in bokens handling.

När Lou och Will lär känna varandra, lär de också känna sig själva bättre. De stöttar varandra till att gå vidare i livet – och det är i detta möte som kärlekens gnista tänds. Men ett förhållande omöjliggörs av att Will har bestämt sig för att ända sitt liv med aktiv dödshjälp, så kallad eutanasi.

Om det inte hade varit för att Livet efter dig av Jojo Moyes hade belyst problematiken kring just eutanasi, hade den varit en ordinär kärlekssaga: rik man träffar fattig flicka och tar sig an henne, som i en klassisk Askungesaga. Med andra ord hade boken varit banal och inte varit särskilt minnesvärd. Eftersom Moyes inte väjer för svåra frågor får kärleksberättelsen ett nästan magiskt lyft, som om varje sida med Lou och Will är dyrbar tid. Denna komplicerade kärleksbok har helt klart skrivit in sig i mitt minne. För alltid.

Bild: © phpetrunina14 / Adobe Stock

böcker, boktips, böcker om kärlek

Lucinda Rileys episka roman Midnattsrosen mixar historia, romantik och gåtfullhet

”Den episka, historiska och romantiska berättelsen, miljöerna samt nypan av gotik, spökhistoria och gåtfullhet är precis i min smak.”

Lucinda RileyTitel: Midnattsrosen
Originaltitel: The Midnight Rose
Författare: Lucinda Riley
Översättare: Johanna Svartström
Förlag: Bazar Förlag
Årtal: 2017
Sidantal: 586

Romaner där historia, romantik och mysterier vävs samman tycks vara i ropet. Framför allt den typ av skönlitterära verk som pendlar mellan dåtid och nutid och som har gotiska inslag. Jag tänker på böcker i stil med Kate Mortons Den glömda trädgården och I det förflutna. Lucinda Riley har skrivit en roman med alla dessa ingredienser och även om den kanske inte är det bästa jag läst, tycker jag väldigt mycket om den. Boken heter Midnattsrosen och är uppkallad efter en ros på det fiktiva godset Astbury Hall.

Det är på Astbury Hall som dåtiden, nutiden och karaktärerna möts. Här förälskar sig den unga indiska kvinnan Anahita i godsets herre Donald Astbury före första världskrigets utbrott. Hit kommer hennes släkting Ari Malik 90 år senare. Han hoppas på att hitta svar. Hur såg Anahitas liv ut på Astbury Hall och vad var det som verkligen hände med hennes treårige son? Till sin hjälp har Ari Anahitas nedskrivna berättelse, som för mig som läsare fram och tillbaka mellan Indiens gamla palats och Englands aristokratiska herresäten.

Ari hamnar mitt i en filminspelning på Astbury Hall. Där träffar han den världsberömda skådespelerskan Rebecca Bradley. ”Hon har världen för sina fötter, men när hennes turbulenta förhållande med den lika välkände pojkvännen tar en oväntad vändning blir hon lättad när hon inser att hennes kommande filmroll där hon spelar debutant på 1920-talet för henne långt från offentlighetens ljus till ett avlägset hörn av den engelska landsbygden.”*

Mellan tagningarna är Ari och Rebecca bundsförvanter i sökandet efter Anahitas och Astbury Halls förflutna. Men skådespelerskan blir plötsligt sjuk. Kan insjuknandet ha något att göra med det gamla godsets historia?

Midnattrosen av Lucinda Riley… Var börjar jag? Med att säga att den episka, historiska och romantiska berättelsen, miljöerna samt nypan av gotik, spökhistoria och gåtfullhet är precis i min smak. Nu pågår ju en filminspelning i boken, men faktiskt hade Midnattsrosen gjort sig bra som film på riktigt. Den är sannerligen filmisk. Flera dagar efter att jag hade läst ut boken kunde jag inte släppa tankarna på den. Jag levde kvar i berättelsen. Det om något är väl ett mycket gott betyg?


Citatet är hämtat från förlagstexten om Midnattsrosen av Lucinda Riley.


Bild: © Kevin Eaves / Adobe Stock

böcker, boktips, Kazuo Ishiguro, nobelpriset i litteratur, butler

Boktips: Kazuo Ishiguros Återstoden av dagen växer, växer och växer

Vad var det som fick mig att fortsätta läsa nobelpristagaren Kazuo Ishiguros Återstoden av dagen?  

Kazuo IshiguroTitel: Återstoden av dagen
Originaltitel: The Remains of the Day
Författare: Kazuo Ishiguro
Översättare: Annika Preiss
Förlag: Wahlström & Widstrand
Årtal: 2017
Sidantal: 297

Händelsen i Återstoden av dagen av nobelpristagaren Kazuo Ishiguro är egentligen ganska alldaglig; mönsterbutlern Stevens åker på sitt livs första semester i sin husbondes bil. Som läsare får vi följa med honom på en roadtrip genom England. Är boken kanske för alldaglig för mig? tänkte jag mellan de första femtio hundra sidorna i boken. Jag övervägde att lägga ner den, att rikta blicken mot intressantare läsning. Men jag var inte redo att ge upp ännu. Jag hade nämligen hört att Återstoden av dagen växer, växer och växer, att man bara måste ge den ärlig chans. Så jag gjorde det. Blev jag besviken. Nej, tvärtom. Jag blev överväldigad av kraften i Ishiguros visserligen vardagliga men mäktiga roman.

Året är 1956 och Stevens befinner sig vid den historiska brytpunkten mellan den gamla och den nya tiden. De gamla värdena han håller så högt är på väg att ersättas av nya ideal, och få lever det liv han levt som butler i det aristokratiska hemmet Darlington Hall. Medan Stevens stannar i staden Salisbury, vid Mortimer’s Pond i Dorset, Taunton i Somerset och så vidare, tänker han tillbaka på det han varit med om i livet och begrundar vilka värden man fortfarande borde kämpa för. Frågan om vad som är en bra butler är ett återkommande tema i Stevens funderingar.

Stevens roadtrip är som en fantastisk madeleinekaka. Den öppnar dörrarna till en hel värld. Som Butler på Darlington Hall har Stevens varit med om ögonblick som har format världshistorien. Till synes oskyldiga salongsdiskussioner har lett till pogromer och andra världskriget. Det ”lilla” kan vara avgörande, vara stort. På grund av att Stevens värdesätter sina butlerideal högre än allt annat går han miste om saker, som djupa relationer. Relationen till pappan, som också var butler, är distanserat respektfull, nästan kylig. Han är så inne i sig själv och det han gör, att han inte inser att hushållerskan och vännen miss Kenton älskar honom hjärtskärande mycket. Det är sorgligt att läsa hur Stevens försakar relation efter relation, bara för att vara en så bra butler som möjligt på Darlington Hall.

Kazuo Ishiguros Återstoden av dagen som jag alltså först tyckte var alldaglig – kanske rentav liten – växer sida för sida till en skildring av de stora frågorna om livet, döden, kärleken samt människans roll i samhället och tiden. Vad händer när vi är så halsstarriga att vi inte tar de finaste ögonblicken tillvara?

Bild: © BillionPhotos.com / Adobe Stock