böcker, boktips, böcker om kärlek, Me Before You, Lou Clark, aktiv dödshjälp

Jag ville inte tycka om Livet efter dig av Jojo Moyes – men gjorde det ändå

När man som läsare blir fullständigt överraskad…

Jojo MoyesTitel: Livet efter dig
Originaltitel: Me Before You
Serie: Lou Clark
Författare: Jojo Moyes
Översättare: Emö Malmberg
Förlag: Printz Publishing
Årtal: 2013
Sidantal: 397

Jag måste vara ärlig. Min utgångspunkt när jag läste Livet efter dig av Jojo Moyes var att jag en gång för alla ville bevisa för mig själv att det här verkligen inte är min typ av litteratur. Att boken är alldeles, alldeles för mainstream för att jag ska tycka om den. Jag har demonstrativt undvikit att läsa Livet efter dig tills tidens gång har gjort att ropet kring den tystnat något.

Kanske är det just därför jag föll pladask för Moyes till skyarna höjda roman och kärleksberättelse. Jag var helt oförberedd på att jag skulle tycka om den. Faktum är att jag grät mig igenom bokens slut, vilket nästan aldrig händer mig. Jag till och med fulgrät. Brölade ut mina hjärtekval.

Livet efter dig är ingen vanlig kärleksbok. Den handlar om en romans som är dömd att dö redan från början. Man vill ju tro på det omöjliga, på att kärleken övervinner allt, men det gör den inte alltid. Framför allt inte när man helt och hållet förhindras leva det liv man vill leva.

Louisa – Lou – Clark är en 26-årig arbetarklasstjej i dagens England. När hon blir av med jobbet på det café hon älskat att arbeta på, måste hon ta anställning som personlig assistent. Det är då hon möter Will Traynor. Will är 35 år, framgångsrik, förmögen, intelligent och i synnerhet väldigt, väldigt arg. Arg på livet. Arg på att han efter en tragisk olycka måste sitta i rullstol och aldrig mer kommer kunna gå.

Före Lou träffar Will har hon inte levt på riktigt. Will har verkligen levt men känner att han inte längre gör det på grund av sin (o)hälsa. Den engelska titeln Me Before You belyser denna bokens kärnpunkt mycket bättre än vad den svenska gör och ringar perfekt in bokens handling.

När Lou och Will lär känna varandra, lär de också känna sig själva bättre. De stöttar varandra till att gå vidare i livet – och det är i detta möte som kärlekens gnista tänds. Men ett förhållande omöjliggörs av att Will har bestämt sig för att ända sitt liv med aktiv dödshjälp, så kallad eutanasi.

Om det inte hade varit för att Livet efter dig av Jojo Moyes hade belyst problematiken kring just eutanasi, hade den varit en ordinär kärlekssaga: rik man träffar fattig flicka och tar sig an henne, som i en klassisk Askungesaga. Med andra ord hade boken varit banal och inte varit särskilt minnesvärd. Eftersom Moyes inte väjer för svåra frågor får kärleksberättelsen ett nästan magiskt lyft, som om varje sida med Lou och Will är dyrbar tid. Denna komplicerade kärleksbok har helt klart skrivit in sig i mitt minne. För alltid.

Bild: © phpetrunina14 / Adobe Stock

världsbyggande, fantasy världar

Bygg din egen fantasyvärld: Hur blev världen till?

Jag och fantasyförfattaren Nathalie Sjögren fortsätter vår bloggserie Bygg din egen fantasyvärld. Steg 2 handlar om världens tillblivelse och leder fram till en kreativ övning där du kan göra din egen skapelseberättelse.

Bloggserien Bygg din egen fantasyvärld fortsätter…

Genom historien har människor haft idéer om världens tillblivelse. Idéerna kan ha tagit sig uttryck i mytologiska skapelseberättelser eller vetenskapliga teorier om alltings början – och ibland har de varit en blandning av bådadera. Om du följer min och fantasyförfattaren Nathalie Sjögrens nya bloggserie Bygg din egen fantasyvärld steg för steg, har du redan fått redskap till att försöka ringa in vilken typ av värld du vill bygga. I detta nästa och andra steg i världsbyggandet vill vi uppmuntra dig att börja fundera på hur din värld blev till. Se Steg 2: Hur blev världen till? som en kreativ övning, där du kan släppa skaparglädjen lös snarare än en uppgift som ställer krav på att du ska komma på en fix och färdig idé. Som vanligt står jag för den teoretiska biten medan Nathalie Sjögren skriver om världsbyggande utifrån egna erfarenheter på Nathaliesjogren.se.

Steg 2: Hur blev fantasyvärlden till?

Styrs världen av gudomliga krafter eller naturlagar?

Sett från antingen hela världens eller ett folkslags perspektiv – hur skapades världen i just din fantasyvärld? Beroende på om du har valt att världen ska styras av till exempel gudomliga krafter eller naturlagar varierar svaret. Om fantasyvärlden är högteknologisk finns det kanske inte utrymme för gudomligheter och om den har medeltida inslag är det kanske viktigt att du lämnar plats åt tro och religiositet…?

Researcha skapelseberättelser för att få inspiration

Jag tycker själv att man aldrig kan researcha och inspireras för mycket. Därför vill jag ge ett par lästips på Wikipedia-artiklar med och om skapelseberättelser från vår världs alla hörn – läs gärna skapelsemyterna från andra kulturer än välbekanta för att vidga vyerna ännu mer!

Researcha naturlagar för att få inspiration

”Naturlagar” är kanske ett för svepande ord, så låt oss göra det ännu mera specifikt. I vårt samhälle anser de flesta att Big Bang var startskottet på universums och senare jordens tillblivelse. Är din fantasyvärld en teknologisk samtids- eller framtidsvision av planeten jorden? Skriver du utifrån vetenskapsmäns och rymdresenärers perspektiv? På Illustrerad Vetenskaps sajt finns en artikelsamling om till exempel Big Bang du kan hämta idéer från:

världsbyggande, fantasy världar

Gudomliga krafter eller naturlagar – det behöver inte vara antingen eller

Ju mer du bygger på fantasyvärlden desto mer komplex blir den. Med tidens gång är det inte säkert att du kommer kunna placera den i en självklar fantasygenre eller typ av värld. Oroa dig inte! Det är som det ska vara. Världen är trots allt helt och hållet din och skapandet är i sig en upptäcktsresa. Vare sig du är inspirerad av världsreligioner eller naturvetenskapsteorier – eller båda och – har du fria händer att fantisera ihop vilken skapelseberättelse du vill.

Finns magi i fantasyvärlden?

Finns magiska krafter i din fantasyvärld? Om ja, vilka krafter styrs de i sin tur av? Gudomliga eller naturliga? Eller är magi en helt egen kraft?

Finns övernaturlighet?

Jag tänker att för att övernaturlighet överhuvudtaget ska kunna finnas måste det finnas en föreställning om bestämda naturlagar. Så kanske att det övernaturliga egentligen ska hänga samman med frågan om huruvida fantasyvärlden styrs av naturlagar eller inte…? Men i vilket fall – finns det övernaturliga inslag i din värld och i så fall hur?

Patricia C. Wredes numera klassiska världsbyggarfrågor är till stor hjälp

Patricia C. Wredes användbara världsbyggarfrågor har hängt med mig ända sedan tonåren. Jag använde mig av dem när jag skulle skapa  världar till både mitt skrivande och mitt rollspelande. Hon tillägnar ett helt avsnitt åt världens tillblivelse och grunder. Jag rekommenderar varmt att du slänger ett öga på frågorna för att få en ännu stabilare grund att bygga på:

Kreativ övning: Gör din egen skapelseberättelse

Oavsett om du vill göra en lista, mindmap, teckna, dagdrömma i tanken eller skriva en text, kan du utmana kreativiteten genom att göra en skapelseberättelse till din värld. Hämta inspiration från länkarna i artikeln och skriv skapelsemyten så att den passar in i den typ av värld du vill skapa. Ta hjälp av följande frågor och tänk på att du kan skriva utifrån ett folkslags perspektiv, om du nu vill göra det:

  • Vem, vilka eller vad skapade världen?
  • Hur skapades världen?
  • Varför skapades världen?
  • Har världen utvecklats sedan skapelsen eller blev den ”färdig” med en gång?
  • Vilka krafter styr världen efter dess tillblivelse?

Tips: Svara på var och en av frågorna här ovanför…

… för att lättare kunna göra din skapelseberättelse.

Hur gjorde fantasyförfattaren Nathalie Sjögren?

Nathalie SjögrenNathalie Sjögren har byggt två olika typer av fantastvärldar: den ena till portalfantasy- och spegelvärldsboken Undergång och den andra till dark fantasy-boken Dödsvinter. Eftersom böckerna är skrivna inom olika fantasysubgenrer har hon behövt bygga världarna på olika sätt.

Nyfiken på hur Nathalie Sjögren gjorde när hon byggde sina omtyckta fantasyvärldar? Läs vad hon har skrivit om steg 2 i bloggen på Nathaliesjogren.se.

Få ytterligare inspiration till ditt världsbyggande i Jeff VanderMeers Wonderbook: The Illustrated Guide to Creating Imaginative Worlds

Jeff VandermeerPrecis som i det förra inlägget i bloggserien Bygg din egen fantasyvärld vill jag tipsa om Jeff VanderMeers bok Wonderbook: The Illustrated Guide to Creating Imaginative Worlds, som handlar om just världsbyggande och som  har vunnit priser.

VanderMeer är själv en intressant fantasyförfattare. Han rör sig i ett gränsland mellan olika subgenrer och sägs vara den kreatör som har fört den klassiska genren weird fiction in i 2000-talet. Just nu är han – och i och med den nya Netflix-produktionen – mest känd för att skrivit Annihilation. Den första boken jag läste av honom var dock The Steampunk Bible: An Illustrated Guide to the World of Imaginary Airships, Corsets and Goggles, Mad Scientists, and Strange Literature. 

Det som gör Wonderbok så lysande för sammanhanget är att den riktar sig till fantasyförfattare, som håller på att skapa sin egen värld och skriva sin fantasybok. Boken passar dessutom både unga och gamla författare och innehåller massor av vackra illustrationer.

Bilder: © Sergey Nivens / Adobe Stock

Flera dagars cravings efter vegansk tunnbrödsrulle med pulvermos, vegokorv och annat mumsigt

Under flera dagar har jag inte kunnat tänka på annat än att få äta en vegansk tunnbrödsrulle…

Livet med kronisk smärta och sjukdomar suger när man hamnar i ett skov. För att kunna ta mig igenom dagarna har jag behövt proppa mig full med morfinpreparat och antiinflammatoriska värktabletter. Det är verkligen ingen bra kombination med mitt magsår och min IBS, som jag har fått på grund av att jag är kroniskt sjuk.

Men så kan jag få små, små glimtar av mindre magont och illamående. Då inser jag hur lite jag har ätit på sistone och jag får plötsliga cravings. Så var det för mig förrgår. Någon gång på kvällen började jag känna ett sug efter en vegansk tunnbrödsrulle med pulvermos, vegokorv och annat mumsigt, som massor av ketchup och senap.

Det var först idag jag kunde smaska i mig den efterlängtade veganska tunnbrödsrullen. Okej, så en tunnbrödsrulle med pulvermos och vegokorv är kanske inte höjden av en kulinarisk upplevelse, men jag fick chansen att prova en ny produkt (veganskt pulvermos) och att äta tunnbröd, som jag inte har ätit på flera år.

De här matprodukterna använde jag till min veganska tunnbrödsrulle

Så förutom massor av ketchup och senap – vilka matprodukter använde jag till min veganska tunnbrödsrulle?

Abisko tunnbröd från Polarbröd

Det går inte att göra en tunnbrödsrulle utan tunnbröd. En gång i tiden slutade jag äta Polarbrödet Sarek, då jag misstänkte att det inte ens var vegetariskt. Det var för länge sedan och numera finns det faktiskt en vegansk tunnbrödssort från Polarbröd. Tunnbrödet heter Abisko och är gjort på surdeg.

Potatismos från ICA Basic

Pulvermoset från ICA Basic är veganskt och innehåller 99 procent potatis. Jag blev nästan chockad över hur lite moset smakar. Det gick att boosta smaken med hjälp av en skvätt Carlshamns mjölkfria flytande margarin, nypa salt och vitpeppar. Jag hällde i ganska mycket vitpeppar, då jag gärna vill ha ett litet sting i min mat.

Vegokorv från Anamma

Jag tycker i ärlighetens namn att sojakorven från Hälsans kök är godare än Anammas vegokorv, men då jag har en vegansk kosthållning äter jag just vegokorven från Anamma. Den är okej – jag vet att många föredrar den framför många andra sojakorvar – och blev som pricken över i:et i min veganska tunnbrödsrulle.

serier på Netflix, Netflix originalinnehåll, skräckserier, komediserier

Netflix-serien Santa Clarita Diet – helt oaptitlig men kul

Det är den 23 mars 2018 idag och Netflix börjar streama Santa Clarita Diet säsong 2. Jag har laddat genom att äntligen uthärda blodsplattret i den första säsongen från förra året.

Jag vet inte hur många gånger jag har börjat titta på säsong 1 av Netflix originalserie Santa Clarita Diet – och stängt av. Det första avsnittet innehåller några av de äckligaste scener jag sett. Någonsin. Jag är väl vad man skulle kalla äckelmagad. Till slut fick jag göra ett försök med den oaptitliga serien när jag inte åt min lunch. Det gick bättre. Nu har jag sett hela säsongen. Det är jag glad för. Santa Clarita Diet med Drew Barrymore (!), Timothy Olyphant och Liv Hewson i huvudrollerna är nämligen en kreativ och kul tolkning av zombier.

En dag vaknar Sheila Hammond (Drew Barrymore) med illamående, magont och en överlag märklig känsla i kroppen. Hon känner sig annorlunda men skakar av sig förnimmelsen och beger sig till dagens husvisning. Hon och maken Joel (Timothy Olyphant) är mäklare i kaliforniska Santa Clarita, där de säljer amerikanska förortshus. Husvisningen går inte riktigt som de tänkt sig den här gången. Sheila får ett kraftigt kräksanfall och spyr ner rum efter rum. Det är som om hela kroppsinnehållet töms. Vilket det också gör.

Sheila var människa igår och är en zombie idag. Med det nya tillståndet följer också en förnyad energi och självförtroendeboost. Inte bara det att hon plötsligt har blivit en döing, hon har fått samma mentalitet som en överdrivet positiv inspiratör och föreläsare inom personlig utveckling. Hon är mer YOLO än den tonåriga dottern Abby (Liv Hewson).

serier på Netflix, Netflix originalinnehåll, skräckserier, komediserier serier på Netflix, Netflix originalinnehåll, skräckserier, komediserier serier på Netflix, Netflix originalinnehåll, skräckserier, komediserier

Hela familjen Hammond måste anpassa sig efter Sheilas zombietillvaro. Anpassningen innebär allt från gömda lik i frysboxen till en ruttnande zombiekropp. Både Joel och Abby är förvånansvärt stöttande genom det hela. Men hur ska de i längden kunna dölja att Sheila, som blir alltmer hungrig på människokött, inte är som alla andra?

Jag vet inte hur och var jag ska placera Netflix Santa Clarita Diet. Genremässigt skulle den kunna bestämmas som en skräckkomediserie och förortsområdet där familjen Hammond bor har helt klart Desperate Housewives-vibbar. Det överkokta skådespeleriet är till en början förvirrande – ska det verkligen vara så här överdramatiserat? Jag kan inte påminna mig om att ha sett ett liknande grepp i modern komedi.

Under den första säsongens gång har jag knipit med ögonen, vänt bort blicken och gömt huvudet i kudden många gånger. Jag har jättesvårt att titta på blodsplatter. Santa Clarita Diet är blodig. Som tittare får vi följa Sheila i hennes jakt efter mat. Serieskaparen Victor Fresco väjer inte för detaljerna: Sheila som smaskar på fingrar, gör en smoothie av inälvor och som sätter tänderna i fullvuxna karlar…

se norrsken, norrsken i Sverige

Norrsken utanför Varberg – hur kunde jag missa det?

Jag missade norrskenet utanför Varberg. Så jävla typiskt!

Igår, den 19 mars 2018, rapporterade Sveriges nyhetssajter om något storartat. Hobbyfotografen Henrik Drake fångade ett norrsken utanför staden Varberg, som råkar vara min hemstad. Då jag länge har fantiserat om att få se norrsken kan jag inte riktigt förstå att det hände här av alla ställen. Jag känner också ett sting av besvikelse för att jag missade naturfenomenet, som heller inte ska vara så lätt att upptäcka och skåda, om jag nu har förstått saken rätt.

Jag har många gånger tänkt, drömt – eller vad det nu är jag har gjort – att jag inte kan dö utan att ha upplevt ett norrsken på nära håll. Det är som med min längtan efter att få paddla på Amazonfloden eller resa Kina runt. Jag har sagt till mig själv att jag måste resa till norra Sverige, Lofoten i Norge eller till Alaskas vildmark bara för att få häpna över skönheten i ett norrsken. För att få känna wow. Att Varberg skulle rymma en sådan skatt utan min vetskap…

Lästips

”Han fångade norrsken utanför Varberg” på SVT Nyheter
”Henrik fångade norrsken på bild” på Expressen GT
”Se norrskenet över Varberg” på HN


Observera att bilden inte föreställer norrskenet över Varberg, att den är ett redaktionellt innehåll för att illustrera blogginläggets tema. Om du vill se bilder från det faktiska norrskenet kan du göra det genom att klicka på någon av nyhetslänkarna under rubriken ”Lästips” här ovanför.


Bild: © Cale / Adobe Stock

6 coola saker med Netflix-filmen Annihilation

Nytt originalinnehåll på Netflix. Den här gången den omtalade science fiction- och skräckfilmen Annihilation. Jag har såklart sett Netflix-filmen och sammanfattar min upplevelse av den i en liten lista – här kommer sex coola saker med Annihilation!

#1 Dramat

Vad är det med skräck och science fiction som gör att många regissörer skyndar förbi karaktärsskildringarna? Jag vill veta – eller få en känsla för – hur de tumultartade händelserna påverkar karaktärerna i det innersta. Regissören bakom Annihilation, Alex Garland, räds inte att rikta kameran mot karaktärernas inre. Huvudkaraktären Lena, som spelas av en formidabel Natalie Portman, drivs av hennes och maken Kanes kraschade äktenskap. Kane gav sig iväg på en hemlig militärexpedition, försvann under mystiska omständigheter och lämnade Lena att sörja honom i ett år – utan att veta om han var vid liv eller död. Så dyker han upp på tröskeln en dag, men hamnar lika mystiskt som han försvann på sjukhus, då han har inre blödningar.

#2 Kvinnoteamet

Lena är både biologiforskare och militär, och hon måste få svar. Vad var det som hände med Kane när han var ”försvunnen”? Hon får reda på att han har gått genom ett slags portal eller kraftfält och hamnat i en annan, utomjordisk värld – vid USA:s kust. Hon kräver att få följa med på nästa expedition dit. Vilket gott sällskap hon hamnar i! Expeditionsteamet utgörs av en grupp smarta och starka kvinnor, iklädda en Ghostbusters-liknande utstyrsel. Så cool, om du frågar mig! Annihilation innehåller massor av dialoger teammedlemmarna emellan, men inget överdrivet snack om killar. Filmen klarar bechdeltestet med råge.

#3 Portalvärlden

Jag använder sällan uttrycket OMG! då jag tycker det passar millenierna bättre (och det kan vara en av mina förutfattade meningar). För Annihilation gör jag dock ett undantag: OMG! Har du sett portalvärlden? Världen i Annihilation kan vara en av de snyggast gjorda fantastikvärldar jag någonsin sett. På riktigt. Expeditionen leder rakt genom ett regnbågsskimrande kraftfält och in i en lika färgtindrande värld. Denna värld är inte så olik vår men ändå helt annorlunda. Gamla lundar, blomsterfält och bostadsområden följer andra biologiska och evolutionära principer än resten av planeten jorden. Växterna är de vackraste paradisblommor som kan tänkas, hjortarnas horn är blommor och grenar, människokroppar är förvandlade till grönskande kreationer och skräckbjörnar kan härma människoröster *ryser*.

#4 Namnet Annihilation

Som jag har förstått det hela betyder ”annihilation” total förstörelse eller utplåning, om man nu väljer att krusidullöst översätta ordet. Men faktiskt har det en annan betydelse. Man skulle kunna hävda en motsatt sådan. Inom fysiken avser begreppet ”annihilation” att beskriva hur materia omvandlas till energi. När saker förstörs försvinner de inte bara. De får en ny skepnad, som i Netflix-filmen Annihilation. Jag tänker att titeln flörtar med detta begrepp för att illustrera evolutionens gång i filmens fantastikvärld.

#5 Äventyret

Science fiction och skräck ska också vara ett äventyr. Det räcker inte med drama när okända världar ska utforskas. Och nog bjuder Annihilation på ett äventyr, alltid. Äventyret är outsägligt vackert, viktigt samt skrämmande och för tankarna till litterära expeditioner i stil med Jules Vernes En resa till jordens medelpunkt – men givetvis i en mycket fasligare anda. Lena och de övriga expeditionsmedlemmarna ska egentligen inte bege sig så långt bort, men i portalvärlden verkar tid och avstånd smälta samman till en helt ny form av tid och avstånd. Medan de traskar genom det regnbågsskimrande landskapet möter de bokstavligen djur som inte är av denna värld – farliga djur. Snart jagas de som lovliga byten och allteftersom dagarna går blir var och en av dem mer och mer frustrerad på de andra i teamet. Slitningar uppstår – återigen drama, drama – och de blir plötsligt lika farliga för varandra som världen är för dem.

#6 Genren new weird

Netflix-filmen Annihilation bygger på fantasyförfattaren Jeff VanderMeers prisbelönta bok med samma namn. VanderMeer sägs vara den författare som har fört den klassiska genren weird fiction in i 2000-talet, och i hans moderna tolkning kallas den ”The New Weird”. Precis som genrens anfäder – till exempel Edgar Allan Poe och H. P. Lovecraft – väver VanderMeer fantasy, science fiction och skräck samman till jävligt udda berättelser. Vill du vara med om ett konstigt, utomjordiskt och skräckfyllt filmäventyr ska du definitivt se Annihilation av regissören Alex Garland och med Natalie Portman i huvudrollen.

Bygg din egen fantasyvärld: Vilka världar finns?

Lär dig känna igen fantasygenrer och världar för att få verktyg till att bygga din egen fantasyvärld!

Nytt bloggsamarbete med författaren Nathalie Sjögren

Idag inleder jag ett bloggsamarbete med min vän och författaren Nathalie Sjögren. Vi gör tillsammans bloggserien Bygg din egen fantasyvärld, där var och en i sex delar ger sina perspektiv på världsbyggande. Jag kommer skriva om världsbyggandet utifrån litterära och teoretiska perspektiv, medan Nathalie kommer vara mera handfast och dela med sig av hur hon gick tillväga när hon skapade sina fantasyvärldar, som hon också använder i sina böcker Undergång och Dödsvinter. Vi hoppas att vi med gemensamma krafter ska introducera världsbyggandet som ett roligt fält inom kreativt skrivande och att du efter att ha tagit del av bloggserien själv ska sätta igång och skapa fantastiska världar.

Vanliga fantasygenrer och världar

När du ska bygga din egen fantasyvärld kan det vara bra att veta vilken typ av värld du ska skapa – ska det vara en high fantasy-värld i stil med J.R.R. Tolkiens Midgård i Ringarnas herre eller en dystopisk värld som Gilead i Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse? Här nedanför listar jag NÅGRA fantasyvärldar och subgenrer inom fantastiken, som du kan inspireras av när du ska bestämma vilken värld du ska bygga och sedan kanske låta dina berättelser ta plats i.

High fantasy

High fantasy kallas även epic fantasy och är kanske den subgenre man förknippar allra mest med fantasy och fantastik. Världen befolkas vanligen av människor, alver och dvärgar, det pågår en kamp mellan det goda och det onda samt förekommer drakar, orker (orcher) och magiker. J.R.R. Tolkiens böcker i Ringarnas herre-trilogin och Hobbiten är klassiska exempel på high fantasy, och inte bara för att Tolkiens Midgård är ett typexempel på en high fantasy-värld. Hans berättelser är uppbyggda kring långa, episka resor, där hjältar ställs inför övermänskliga uppgifter. Ska det goda till slut segra över det onda?

Low fantasy

Namnet till trots betyder low fantasy inte att böckerna och världarna inom denna fantastiska subgenre är en sämre form av fantasy. ”Low” är med andra ord inte synonymt med ”dåligt”. En low fantasy-värld har oftast koppling till vår egen värld och vardag – den består inte bara av hittepå – samtidigt som den har mjuka inslag av magi och övernaturliga fenomen. Precis som i J.K. Rowlings Harry Potter-böcker eller i en roman av Neil Gaiman upptäcker karaktärerna inte så sällan att ”den verkliga” världen de bor i är full av förunderliga krafter och varelser.

Portalfantasy

I en portalfantasy-inspirerad berättelse leder till exempel en portal eller ett magiskt föremål till en annan fantastisk värld. Världen berättelsen tar avstamp i är en helt vanlig värld, men när karaktärerna går genom en garderob, flyger förbi en stjärna eller trillar ner i ett kaninhål hamnar de i en förtrollad värld. Portalvärlden kan vara byggd på många olika sätt. Den kan vara uppochnedvänd, som i Alice i Underlandet av Lewis Carroll, tangera episk high fantasy, som i C.S. Lewis Narnia-serie, eller vara ett fantasifullt piratäventyr, som i Peter Pan och Wendy av J.M. Barrie.

fantastik, kreativt skrivande, fantasy, världsbyggande, bygga världar, fantasivärldar, fantasygenrer

Urban fantasy

Det kan vara svårt att särskilja urban fantasy från andra subgenrer. Detta för att urban fantasy oftast mixas med just andra fantastiska genrer såsom low fantasy och paranormal romance. Som en low fantasy-värld bygger en urban fantasy-värld inte så sällan på ”den verkliga” världen. Men fokus ligger på stadsmiljöer, gärna moderna eller framtida sådana. Charlaine Harris böcker om Sookie Stackhouse är ett exempel på en blandning mellan urban fantasy och paranormal romance. Cassandra Claires serie The Mortal Instruments, som också har övernaturliga inslag, utspelar sig i såväl en low fantasy- som en urban fantasy-värld.

Paranormal romance

Kärlek, sexuella spänningar och triangeldramer mellan människa och övernaturliga varelser är hett. Så hett OCH fascinerande att det har skrivits en hel del paranormal romance-böcker. Om du tänker dig Stephanie Meyers Twilight-serie eller Charlaine Harris Sookie Stackhouse-serie får du en ganska bra bild av hur både berättelserna och världarna är uppbyggda. Paranormal romance-världen är på många sätt som den håla eller stad vi är uppvuxna i, men med en väsentlig skillnad. Världen befolkas inte bara av människor, utan även av vampyrer, varulvar, spöken, änglar, demoner, älvor och så vidare.

Historical fantasy

De författare som skriver historical fantasy-böcker gör ett pedantiskt jobb med att bygga upp korrekta historiska världar och miljöer. Den noggranna historiska researchen är nödvändig för att man sedan ska kunna skapa sin alternativhistoriska värld, som är så vanligt inom historical fantasy-subgenren. Just nu är troligen Outlander-serien av Diana Gabaldon våra populäraste böcker inom fältet. Det finns många andra fina exempel på lysande böcker; Avalons dimmor av Marion Zimmer Bradley, Jonathan Strange and Mr. Norrell av Susanna Clarke samt The Golem and the Djinni av Helene Wecker, för att nämna några av dem.

Science fantasy

Jag tycker själv att skiljelinjerna mellan fantasy och science fiction inte är så självklara som man kanske förutsätter, och med subgenrer som till exempel steampunk tycker jag att gränserna är ännu luddigare. Det är väl därför som samlingsbegreppet ”fantastik” kommer så väl till pass. I en science fantasy-värld sammanvävs science fiction och fantasy till en snygg helhet med magi, avancerad teknik, övernaturliga väsen och fantastiska vidunder. Shelley Adinas underhållande bokserie Magnificent Devices är min nya favoritsteampunkserie. Jag tycker den är till och med bättre än Gail Carrigers serie The Parasol Protectorate. Oavsett vilka böcker som är bäst illustrerar båda serierna hur man kan bygga en science fantasy-värld.

fantastik, kreativt skrivande, fantasy, världsbyggande, bygga världar, fantasivärldar, fantasygenrer, steampunk

Dark fantasy

Dark fantasy är en subgenre med stor spännvidd. Från världar med amoraliska karaktärer – läs Game of Thrones/Sagan om is och eld av George R.R. Martin – till gotiska skräckmiljöer. På ett eller annat sätt syftar dark fantasy-världen, och berättelserna som utspelar sig däri, att vara kuslig och skrämma slag på läsaren. Kyrkogårdar, spöken, zombier, smutsiga städer, tortyr, brott samt korrupta kungar och drottningar är bara några exempel på vilka elementa en dark fantasy-berättelse och -värld kan bestå av.

Dystopier

Man brukar förknippa dystopier med science fiction. Varför då? Jo, för att dystopiska verk oftast skildrar framtida samhällen som har kraschat på grund av att teknologin och människans hybris har gått för långt. En dystopisk värld är en mardrömsvärld. Vilken är den VÄRSTA framtiden du kan föreställa dig? Får du upp en bild? Där har du din dystopi. I George Orwells 1984 lever människor i ett ahistoriskt storebrorssamhälle. I Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse tvingas de få kvinnor som fortfarande är fertila att leva som fångar i rikas hem och där genomgå ritualiserade våldtäkter varje månad. I Susan Collins Hungerspelen slaktas barn och tonåringar i brutala tävlingar – allt för att hålla pöbeln i schack med bröd och skådespel. Det finns många dystopiska världar att inspireras av. Däribland postapokalyptiska världar med zombier, såsom Justin Cronins Passagetrilogin, eller med androider, såsom Philip K. Dicks Blade runner.

Sagovärldar

Sagovärldar ska icke förglömmas. Vad är väl mer fantastiskt än just en värld som bygger på H.C. Andersens eller Bröderna Grimms sagor? Eller på gamla grekiska eller keltiska sagor, för den delen! Så kallade ”fairytale retellings” tycks alltid vara i ropet. Varför inte hylla älskade sagor genom att till exempel spinna vidare på Törnrosas, Skönhetens eller Askungens värld?

Steg 1: Bygg din egen fantasyvärld – vilken typ av värld vill du skapa?

Börja världsbyggandet genom att fundera och skissa (använd följande punkter som stöd snarare än som måsten):

  • Inspireras av böcker du tidigare läst – vilken fantasyvärld är den bästa du har upplevt och vad kan du lära dig av den världen?
  • Läs igenom exemplen på vanliga fantasygenrer och världar här ovanför – vilken eller vilka av världarna fastnar du för?
  • Researcha världstypen och subgenren för att få ytterligare inspiration. Google är fantastiskt.
  • Lista minst fem elementa du vill ha med i din fantasyvärld.
  • Försök att definiera din fantasyvärld utifrån din lista (om det gör det enklare för dig i skapelseprocessen).
  • Fortsätt lista viktiga elementa i världen (om du nu känner dig osäker på åt vilket håll den ska växa).
  • Glöm inte att fantasyvärlden kommer ta form allteftersom och att du därför inte behöver ha byggt upp hela världen i ditt huvud. Du kommer upptäcka nya saker i den hela tiden.

Hur gjorde fantasyförfattaren Nathalie Sjögren?

Nathalie SjögrenMin vän och fantasyförfattaren Nathalie Sjögren är aktuell med flera fantasyböcker, som utspelar sig i två olika fantasyvärldar. Boken Undergång är ett portalfantasyverk och är influerat av nordisk folktro.

När Nathalie byggde världen hämtade hon inspiration från närmiljön, närmare bestämt från naturreservatet Näsbokrok i Kungsbacka. Hon var ute på vandringar i naturreservatet och skrev ner det som kom till henne under dessa. På så sätt blev en ”verklig” grodliknande stenbumling själva portalen som för huvudkaraktärerna i boken till underjorden.

Boken Dödsvinter kommer snart ut i en ny reviderad utgåva. Nathalie tänkte helt annorlunda när hon lade grunden till den mörka världen i denna bok. Här skalade hon bort så mycket av världen hon bara kunde för att skapa en fantasyvärld som bara utgörs av en liten, liten håla, styrd av mörka krafter. Visst är det häftigt och sjukt klaustrofobiskt!?

Nyfiken på hur Nathalie Sjögren gjorde när hon byggde sina omtyckta fantasyvärldar? Läs vad hon har skrivit om steg 1 i bloggen på Nathaliesjogren.se.

Få ytterligare inspiration till ditt världsbyggande i Jeff VanderMeers Wonderbook: The Illustrated Guide to Creating Imaginative Worlds

Jeff VandermeerI och med den nya Netflix-produktionen Annihiilation är Jeff VanderMeer på tapeten och han har dessutom nått ut till en svensk läsarskara och tv-publik. I USA har VanderMeer länge varit känd för sin kärlek till science fantasy och steampunk.

Wonderbook: The Illustrated Guide to Creating Imaginative Worlds är en prisbelönt bok inom kreativt skrivande och världsbyggande. Handfasta skrivtips och världsbyggarguider varvas med vackra illustrationer.

Boken riktar sig till fantasyförfattare som håller på att skapa sin egen värld och skriva sin fantasybok och passar både unga och gamla författare.

Bilder: © liuzishan / Adobe Stock; Vitaly Krivosheev / Adobe Stock; Atelier Sommerland / Adobe Stock

veganska ostar, vegansk, ost, mjölkfri ost, mjölkfria ostar,

Tummen upp för veganosten Violife original

Kan det här vara den första osten jag tycker om någonsin?

veganost

Inte ens när jag var vegetarian åt jag ost ofta. Jag är inget fan av ost. Men nu när jag återigen har min veganperiod har jag börjat smaka mig fram bland produkterna och har provat en och annan veganost.

Varken Astrid och Apornas Jeezly original eller de mjölkfria ostarna från Sheese har gjort bra intryck på mig. Jeezly vet jag inte vad den smakar och veganostarna från Sheese påminner om lera i både smaken och konsistensen.

Alla pratar så himla väl om de veganska ostarna från Violife. Så nu var det dags. Jag måste själv smaka. När jag var på Willys köpte jag både Violife original och smörgåskex. Jag älskar smörgåskex!

Väl hemma unnade jag mig en smakstund framför spök-tv och till min stora förvåning tyckte jag mycket upp Violife-osten, som är mycket mjukare och krämigare än andra köpeveganostar.

Smaken på ost är viktig för mig. Jag gillar inte alltför fyllig ostsmak. Det är möjligt att Violife original påminner om vanlig ost i smaken – vad vet jag som inte har ätit mjölkost på väldigt länge (?) – men smaken var len och inte alls särskilt påträngande.

Jag trodde aldrig jag skulle säga detta om en ost:  Violife original får tummen upp av mig.

svårt att orka när man är sjuk, kronisk smärta, kronisk sjukdom, livet med smärta, livet med värk, fibromyalgi

Övervann smärtan och tröttheten för besök hos frisören och optikern

Smärtan och tröttheten får mig att skjuta på viktiga saker…

Jag har laddat i en vecka inför idag. Eller egentligen ett halvår. Jag har både klippt håret och varit på synundersökning. Om man inte själv lever med kronisk smärta kan det vara svårt att förstå att man kan skjuta på så grundläggande saker.

Visst, en hårklippning kan man väl leva utan, men att gå på synundersökning är faktiskt viktigt. Jag tenderar att skjuta upp viktigare saker än så, som mina läkarbesök. Vilken är min ursäkt?

Det är jobbigt att vara sjuk och ha en vardag. Efter jobb, träning (som jag måste göra för att minska värken), hemmabestyr och umgänge är jag helt slutkörd. Jag orkar helt enkelt inte klämma in fler saker i mina veckoscheman. Jag slår alla måsten ifrån mig.

Men idag hände det. Jag var och klippte mig. Plockade ögonbrynen. Jag gillar när jag ser prydlig och vårdad ut. Håret har varit en trollman de senaste sex månaderna eller så. Jag känner mig som Sandra igen. Ack, mitt fina, lockiga hår och mina vackert välvda ögonbryn!

Sedan gick jag på synundersökning och beställde nya glasögon. Det var jävligt passande att mina gamla glasögon gick sönder. Jag var så illa tvungen att gå till optikern, om nu suddig syn inte var tillräckligt motiverande.

Jag känner mig alltid lika lättad när jag har övervunnit smärtan och tröttheten och gjort saker för mig själv, saker som kräver att jag lämnar hemmets trygga vrå. Jag vill inte vara på det här sättet. Jag vill orka. Vill vara handlingskraftig. Dessvärre kan man inte alltid välja.

Bild: © enrico113 / Adobe Stock

filmtips, filmer på Netflix, rysare

Voice from the Stone – en mysrysare utan nerv

Nja… Men kanske när man behöver eskapism en söndagseftermiddag…?

Emilia ClarkeRegissör: Eric D. Howell
Manusförfattare: Andrew Shaw; Silvio Raffio
Skådespelare: Emilia Clarke; Marton Csokas; Edward Dring
Längd: 94 minuter
Årtal: 2017

Jag kämpar febrilt med att smyga in pauser i vardagen. För mig är paus lika med eskapism. Det ständigt växande filmutbudet på Netflix skulle kunna bjuda på hur mycket verklighetsflykt som helst, men det är först ganska nyligen som jag har tvingat – ja, tvingat – mig själv att sätta mig tillrätta och streama film.

Så länge det inte är nattetid brukar filmer och tv-serier med övernaturliga inslag ha en avslappnande inverkan på mig. Då jag redan har sett flera av de nya skräckfilmerna på Netflix fick jag i helgen tänka utanför boxen. Valet föll på mysrysaren Voice from the Stone av Eric D. Howell och med Emilia Clarke i huvudrollen. Jag har en tendens att låta mediokra IMDb-betyg avkskräcka mig – jag som annars brukar gå min egen väg – men för den här filmen valde jag att göra ett undantag.

Jag älskar mysrysare. De ska helst ha gotiska inslag. Jag har nästan förläst mig på den typen av litteratur. Min första tanke var att Voice from the Stone egentligen har alla förutsättningar att lyckas. En story som påminner om succéfilmen The Others och litteraturklassikern När skruven dras åt, eller The Turning of the Screw, som Henry James-boken heter på engelska, en stark kvinnlig huvudkaraktär, spirande romans och vackra italienska landsbygdsvyer. Vad mer kan man liksom önska av en film?

filmtips, filmer på Netflix, rysare

Efter det andra världskrigets slut söker sig sköterskan Verena till ett ödsligt gods i italienska Toscana. Där ska hon hjälpa barnet Jakob att återfå sin röst. Han har inte talat sedan modern dog och han lovade att inte prata igen förrän hon kom tillbaka till honom och fadern. Tillbaka från de döda, alltså. Men lyssna kan han. Han lyssnar till stenväggar och gravstenar, ty modern viskar från dem. Kärleksfulla och uppmuntrande ord. Verena tror först att Jakob är galen. Snart hör även hon Jakobs döda mor tala genom stenarna. Vad vill hon? Snarare än att låta sig skrämmas iväg, övertygas Verena om att hon måste finnas till för Jakob. När hon förälskar sig i den sörjande och grubblande fadern får hon ytterligare ett skäl att stanna.

filmtips, filmer på Netflix, rysare

Om du vill få sköna rysningar längs ryggraden och svepas bort av ett episkt filmmanus, bör du vända blicken mot andra filmer. Voice from the Stone är liksom inte den typen av film. Den saknar både nerv och konstfärdighet. Men anta att du vill ha en mysig söndagseftermiddag och halvsova framför smått rysliga mysterier, då skulle Voice from the Stone faktiskt kunna fungera.

Bilder: © IMDb