Kategoriarkiv: Min (o)hälsa

resa Skottland, resor Skottland, resa högländerna, resor högländerna, resa Isle of Skye, resor Isle of Skye, sevärdheter i Skottland, öar Skottland

Platser jag drömmer mig bort till: Isle of Skye i Skottland

Under mitt flera veckors värkskov har jag haft mycket tid att dagdrömma. Den här gången har jag låtit tankarna vandra till Isle of Skye i Skottland. Nu bara måste jag dit.

Jag har hälsomässigt lämnat några jobbiga veckor bakom mig. På grund av att jag har levt med kronisk smärta så länge blir de tuffa perioderna allt mer utdragna. Det är inget vidare roligt när värken håller i sig, men jag har min egen medicin för att hålla kämpaglöden och livsglädjen uppe trots svåra smärtor. Jag dagdrömmer. Mycket.

Många dagdrömmar förblir rena rama fantasier. Det tycker jag de kan få vara. Många andra dagdrömmar brukar jag dock förvandla till verklighet, så det är inte bara luftslott jag bygger när jag försvinner in i dagdrömmarna. Medan jag har varit mer eller mindre utslagen den här gången har Isle of Skye i Skottland varit föremål för mina drömmerier. Förra gången – i november-december någon gång – var det Kreta i Grekland, som jag även har bokat en sommarresa till. Nu ska jag alltså boka resa till den skotska huvudstaden Edinburgh och högländerna, så att jag kan rikta fokus bort från sjukdomen och mot äventyren.

Jag har varit i Skottland och högländerna förut. Men aldrig på ön Isle of Skye, som via en bro är förbunden med fastlandet. Det finns flera rundturer till de skotska högländerna och Isle of Skye, och man kan boka dem på Viator.com. De flesta av dem gör ett stopp vid sjön Loch Ness – kommer jag få en andra chans att skymta Loch Ness-odjuret?

Se hur vackert Isle of Skye i Skottland är

resa Skottland, resor Skottland, resa högländerna, resor högländerna, resa Isle of Skye, resor Isle of Skye, sevärdheter i Skottland, öar Skottland

Bild: © Nataliya Hora / Adobe Stock

Fotografiet föreställer Portree, huvudstaden på Isle of Skye. Den skotska staden må se gammal och pittoresk ut men den sägs rymma alla bekvämligheter man kan tänka sig. Jag längtar efter att få vila blicken på de underbart pastelliga husen.

resa Skottland, resor Skottland, resa högländerna, resor högländerna, resa Isle of Skye, resor Isle of Skye, sevärdheter i Skottland, öar Skottland
Bild: © alpegor / Adobe Stock

Jag är både en kultur- och naturromantiker. Därför uppskattar jag hur natur och kultur smälter samman i landskapet: Gamla broar och ruiner bland berg och dalar…

resa Skottland, resor Skottland, resa högländerna, resor högländerna, resa Isle of Skye, resor Isle of Skye, sevärdheter i Skottland, öar Skottland
Bild: © photoenthusiast / Adobe Stock

På tal om naturromantik är Old Man of Stoor, en av de populäraste sevärdheterna på Isle of Skye i Skottland, ett måste att vandra upp till.

resa Skottland, resor Skottland, resa högländerna, resor högländerna, resa Isle of Skye, resor Isle of Skye, sevärdheter i Skottland, öar Skottland
Bild: © Nataliya Hora / Adobe Stock

Jag tycker det är svårt att föreställa mig de skotska högländerna utan slott. Dunvegan Castle talar direkt till mitt romantiserande av Skottland.

resa Skottland, resor Skottland, resa högländerna, resor högländerna, resa Isle of Skye, resor Isle of Skye, sevärdheter i Skottland, öar Skottland
Bild: © e55evu / Adobe Stock

Mest av allt är jag spänd av förväntan på att få se Fairy Glen utanför staden Uig. I kombination med platsens namn – jag älskar älvor – gör dess märkliga utseende att det står skrivet ”Sandra Jönsson was here” överallt i Fairy Glen.

Bild: © mp1982_06 / Adobe Stock

Flera dagars cravings efter vegansk tunnbrödsrulle med pulvermos, vegokorv och annat mumsigt

Under flera dagar har jag inte kunnat tänka på annat än att få äta en vegansk tunnbrödsrulle…

Livet med kronisk smärta och sjukdomar suger när man hamnar i ett skov. För att kunna ta mig igenom dagarna har jag behövt proppa mig full med morfinpreparat och antiinflammatoriska värktabletter. Det är verkligen ingen bra kombination med mitt magsår och min IBS, som jag har fått på grund av att jag är kroniskt sjuk.

Men så kan jag få små, små glimtar av mindre magont och illamående. Då inser jag hur lite jag har ätit på sistone och jag får plötsliga cravings. Så var det för mig förrgår. Någon gång på kvällen började jag känna ett sug efter en vegansk tunnbrödsrulle med pulvermos, vegokorv och annat mumsigt, som massor av ketchup och senap.

Det var först idag jag kunde smaska i mig den efterlängtade veganska tunnbrödsrullen. Okej, så en tunnbrödsrulle med pulvermos och vegokorv är kanske inte höjden av en kulinarisk upplevelse, men jag fick chansen att prova en ny produkt (veganskt pulvermos) och att äta tunnbröd, som jag inte har ätit på flera år.

De här matprodukterna använde jag till min veganska tunnbrödsrulle

Så förutom massor av ketchup och senap – vilka matprodukter använde jag till min veganska tunnbrödsrulle?

Abisko tunnbröd från Polarbröd

Det går inte att göra en tunnbrödsrulle utan tunnbröd. En gång i tiden slutade jag äta Polarbrödet Sarek, då jag misstänkte att det inte ens var vegetariskt. Det var för länge sedan och numera finns det faktiskt en vegansk tunnbrödssort från Polarbröd. Tunnbrödet heter Abisko och är gjort på surdeg.

Potatismos från ICA Basic

Pulvermoset från ICA Basic är veganskt och innehåller 99 procent potatis. Jag blev nästan chockad över hur lite moset smakar. Det gick att boosta smaken med hjälp av en skvätt Carlshamns mjölkfria flytande margarin, nypa salt och vitpeppar. Jag hällde i ganska mycket vitpeppar, då jag gärna vill ha ett litet sting i min mat.

Vegokorv från Anamma

Jag tycker i ärlighetens namn att sojakorven från Hälsans kök är godare än Anammas vegokorv, men då jag har en vegansk kosthållning äter jag just vegokorven från Anamma. Den är okej – jag vet att många föredrar den framför många andra sojakorvar – och blev som pricken över i:et i min veganska tunnbrödsrulle.

svårt att orka när man är sjuk, kronisk smärta, kronisk sjukdom, livet med smärta, livet med värk, fibromyalgi

Övervann smärtan och tröttheten för besök hos frisören och optikern

Smärtan och tröttheten får mig att skjuta på viktiga saker…

Jag har laddat i en vecka inför idag. Eller egentligen ett halvår. Jag har både klippt håret och varit på synundersökning. Om man inte själv lever med kronisk smärta kan det vara svårt att förstå att man kan skjuta på så grundläggande saker.

Visst, en hårklippning kan man väl leva utan, men att gå på synundersökning är faktiskt viktigt. Jag tenderar att skjuta upp viktigare saker än så, som mina läkarbesök. Vilken är min ursäkt?

Det är jobbigt att vara sjuk och ha en vardag. Efter jobb, träning (som jag måste göra för att minska värken), hemmabestyr och umgänge är jag helt slutkörd. Jag orkar helt enkelt inte klämma in fler saker i mina veckoscheman. Jag slår alla måsten ifrån mig.

Men idag hände det. Jag var och klippte mig. Plockade ögonbrynen. Jag gillar när jag ser prydlig och vårdad ut. Håret har varit en trollman de senaste sex månaderna eller så. Jag känner mig som Sandra igen. Ack, mitt fina, lockiga hår och mina vackert välvda ögonbryn!

Sedan gick jag på synundersökning och beställde nya glasögon. Det var jävligt passande att mina gamla glasögon gick sönder. Jag var så illa tvungen att gå till optikern, om nu suddig syn inte var tillräckligt motiverande.

Jag känner mig alltid lika lättad när jag har övervunnit smärtan och tröttheten och gjort saker för mig själv, saker som kräver att jag lämnar hemmets trygga vrå. Jag vill inte vara på det här sättet. Jag vill orka. Vill vara handlingskraftig. Dessvärre kan man inte alltid välja.

Bild: © enrico113 / Adobe Stock

kronisk smärta, fibromyalgi, kronisk sjukdom, kroppstemperaturen, värk på vintern

Det har tagit över halva dagen att bli någorlunda varm igen

”Jag har invärtes gåshud och kylan drar i ryggraden, får kroppen att skaka.”

Idag har mormor varit död i ett år. Jag tänker på henne varje dag. På hur mycket jag alltid kommer älska henne. För mormor var det viktigt att gravarna sköts med mycken kärlek och omsorg, så givetvis gick jag och mamma upp i ottan för att åka och lägga en bukett blommor och tända ett ljus på mormors grav. Jag är säker på att hon blir glad, var hon än befinner sig.

Allt som allt tillbringade vi kanske en halvtimme utomhus, i den bistra vinterkylan på västkusten. Den korta tiden räckte för att få kroppens förmåga till temperaturreglering att haverera. När man har kronisk smärta och fibromyalgi, som jag har, kan kyla och värme ställa till det rejält. Detta för att ett vanligt – men ack så udda symptom – är att kroppen får svårt att reglera kroppstemperaturen när det är kallt och varmt ute.

Jag kraschade i sängen. Under täcket. Med både fulkoftan och en värmekudde, mikrad i fem minuter. Det har nu gått fyra-fem timmar sedan besöket på kyrkogården, och inte ens nu, efter en halv dag, har jag fått upp kroppstemperaturen till en hundra procent uthärdlig nivå. Jag har invärtes gåshud och kylan drar i ryggraden, får kroppen att skaka.

Att det ska behöva ta över halva dagen att bli varm igen efter en utomhusvistelse. Visst låter det otroligt?! I en artikel på min sajt Kronisksmarta.se ”10 oväntade fibromyalgisymptom som du kanske inte känner till” – skriver jag just om hur svårt det kan vara för fibromyalgikroppen att reglera temperaturen och förklarar varför det är så, om än i svepande drag. Läs gärna artikeln för att få bättre koll på fibromyalgi och några av dess många märkliga symptom.

10 oväntade fibromyalgisymptom som du kanske inte känner till

Från smärtor i bröstet till restless legs – den kroniska smärtsjukdomen fibromyalgi är en komplex diagnos som rymmer oändligt många fler symptom än muskelsmärtor. Här kommer tio oväntade fibromyalgisymptom som du kanske inte känner till! Många fibromyalgiker upplever kraftiga bröstsmärtor, ett fibromyalgisymptom som kan oroa eftersom det också kan ha att göra med annan ohälsa.

Bild: © Images by Jefunne / Adobe Stock

bli kreativ, vara kreativ, promenera, kreativitet, få många idéer när man går

Promenader gör dig mer kreativ – det säger i alla fall beteendeforskningen

Äntligen en legitim anledning att följa vandringslusten mitt under arbetsdagen!

För mig känns en dag inte komplett om jag inte får gå några vändor i skogen eller vid havet. Jag älskar att promenera. Promenader ger mig vila och smärtlindring. De stimulerar min kreativitet och bringar klarhet i mina idéer. De gör mig till en bättre kreatör och skribent, tycker jag. I en TED-talk med rubriken ”Want to be more creative? Go for a walk” presenterar beteendeforskaren Marily Oppezzo rön om relationen mellan att promenera och att vara kreativ.

Genom fyra experiment har Oppezzo och ett forskarteam kunnat visa att till och med en kort promenad kan få igång kreativiteten. Man har tidigare trott att den positiva effekten är omedelbar, men tack vare experimenten har man nu kunnat visa att effekten dessutom är långvarig. Så när man väl sätter sig ner vid skrivbordet igen är idémakeriet fortfarande välsmort och chanserna att man ska komma på en helt lysande idé är goda. Låt denna TED-talk inspirera dig till en ny väg mot en mer kreativ vardag:

Marily Oppezzo: Want to be more creative? Go for a walk

When trying to come up with a new idea, we all have times when we get stuck. But according to research by behavioral and learning scientist Marily Oppezzo, getting up and going for a walk might be all it takes to get your creative juices flowing.

Bild: © danmir12 / Adobe Stock

träna på att slappna av, stress, kreativ stress

Det svåra med att komma till ro och vila

Jag är inget vidare bra på att komma till ro och vila. Måste börja träna mer på det.

För fyra fem sex år sedan tyckte jag på riktigt att det var coolt att hålla igång hela tiden. Jag varvade studier, kursledande, utveckling av kurser, skrivande och jobb som lärarvikarie med en aktiv fritid. När folk frågade om jag någonsin vilar, skrattade jag lite generat och stolt: Nej. Kanske inte så mycket som jag borde. På många sätt tyckte jag att det var fint att ha många bollar i luften, att alltid vara involverad i nya projekt och att arbeta, arbeta, arbeta.

Jag varken tycker eller känner så idag, och det är jag glad för. Att vila är absolut nödvändigt för att jag ska kunna känna livsglädje trots svår kronisk smärta och för att jag ska orka engagera mig i mina nya idéer.

På grund av min sjukdomsbild har jag svårt att komma till ro. Så har det varit ända sedan jag var barn och blev sjuk. Det är liksom inte så lätt att slappna av när jag upplever att min nacke är avbruten och att jag har knivar rakt in skulderbladen – ska jag sitta, ligga eller stå? Smärtan stressar mig. Och sedan; du vet ju att man säger att man får sina bästa idéer när man vilar? Idéerna kommer ständigt till mig, vare sig jag vilar eller inte.

För varje ny idé jag får och skriver ner på mina listor över idéer att ta tag i, får jag tio nya idéer. När jag väl vilar förstärks tillströmningen ännu mera och till slut upptas mina tankar av till exempel alla artiklar eller blogginlägg jag borde skriva.

Till och med idag när att försöka komma till ro och vila är den viktigaste punkten på schemat – jag kan vila hur mycket jag vill – känner jag ett nästan desperat behov av att gå upp och sätta mig och skriva det där j*vla blogginlägget om hur svårt jag har för att just komma till ro och vila, bara för att jag inte kan släppa tankarna på att det är ett viktigt ämne att ta upp. Jag som verkligen har gjort ett tappert försök, laddat upp med bra böcker att läsa.

Denna rastlöshet kan jag känna månader i stöten. Jag måste verkligen börja träna på att komma till ro och vila, att stänga av tankeflödet. Jag är övertygad om att mitt välmående hänger på det och beundrar alla som har hittat sitt knep att varva ner.

Bild: © ijeab / Adobe Stock

boktips, böcker, boklistor, listor, böcker om sorg, böcker om avsked, litteratur, skönlitteratur

3 skönlitterära böcker om att ta farväl av någon man älskar

Jag läser böcker om sorg och avsked i ett biblioterapeutiskt syfte. Det är inget unikt. Tvärtom har man länge vetat att biblioterapi kan hjälpa människor att ta sig igenom svåra förluster och känslor och stärka välbefinnandet hos den som läser dem. I den här artikeln har jag samlat tre skönlitterära böcker som hjälper mig att sörja – här kommer mina bästa tips på böcker om att ta farväl av någon man älskar!

1. Farväl för nybörjare av Anne Tyler

Anne TylerMitt under ett av paret Woolcotts vanliga, meningslösa gräl faller ett träd ner på huset. Hustrun Dorothy skadas så allvarligt att hon senare avlider på sjukhuset. Maken Aaron lämnas i chock. Men hans sätt att hantera den svåra förlusten är att fortsätta leva som vanligt. Omgivningen har svårt att hantera det faktum att han inte pratar om sina känslor, gråter ut. Men vad ingen förstår är att Dorothy finns med Aaron, i hans vardag. Hon visar sig då och då, och på grund av detta får han en chans till försoning, att på riktigt ta farväl av henne och inse att det är okej att vara arg och sur på de man älskar. Man kan älska dem ändå. Jag blev riktigt berörd av Anne Tylers täta roman Farväl för nybörjare, som trots det korta formatet och den vardagliga handlingen lyfter viktiga frågor om sorg och sörjande. Läs min mer utförliga recension av Farväl för nybörjare av Anne Tyler här.

2. Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe

Will SchwalbeWills mamma tynar bort mitt framför ögonen på honom. Hon är obotligt sjuk i cancer. När det så börjar bli dags för Will och modern att ta farväl av varandra, startar de en bokklubb tillsammans. De läser bok efter bok och samtalar om böckerna, och detta medan tiden tickar iväg och döden knackar på dörren. Genom läsandet lyckas mor och son förhålla sig till döden på ett för dem stärkande sätt: de lever tack vare böckerna och boksamtalen. Tack vare böckerna är de inte heller bara ”den sjuka modern” och ”den friska sonen”, de är två nyfikna personer som upptäcker såväl nya världar som varandra på nytt. Will Schwalbes självbiografiska litterära verk Bokklubben vid livets slut är en kärleksförklaring till den nu döda mamman, litteraturen och till livet. Avsked kan vara vackra.

3. Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion

böcker om sorg, biblioterapi, skönlitteratur, litteratur, sorg, sörjande, sorgbearbetning, John Dunne, The Year of Magical ThinkingEtt år av magiskt tänkande av Joan Didion har blivit ett slags standardverk för sörjande. Essän och memoaren är både en allmänmänsklig och personlig skildring av hur man kan leva med sorg och hur plötsligt livet kan förändras. Didion erfar denna plötslighet när den sedan fyrtio år tillbaka maken och bästa vännen John Dunne dör i en hjärtattack. Medan hon sörjer honom börjar hon leta efter tecken på att han skulle dö – varför sa John si eller så före han dog (?) – och hon gör allt för att hålla honom kvar hos sig. Hon kan exempelvis inte slänga hans skor eftersom han inte skulle ha något att promenera i, det vill säga om han nu kommer tillbaka. Än värre vore att donera hans organ till forskning: Hur skulle han kunna komma tillbaka om han inte hade alla sina organ?” Både Didion och Dunne har levt som berömda författare under decennier, och för Didion var att fatta pennan och skriva om sin sorgeresa hennes sätt att sörja Dunne. Läs min mer utförliga recension av Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion här.

Fyll gärna på med dina bästa tips på böcker om avsked och sorg i kommentarsfältet här nedanför!

Bild: © Yvonne Weis / Adobe Stock

vara med om en bilolycka, råka ut för ett trauma, sjuk på grund av trauma, acceptera sjukdom

”Cykelolyckan & offerkoftan” i Verkligheten i P3 handlar om den långa vägen tillbaka efter ett trauma

Jag blir alltid lika berörd av andras trauman…

Det gråa januarivädret med fukt i luften och töande snö förstärker den tunga känslan. Snart brister det. Jag kommer börja fulgråta. Mitt på motionsspåret i Påskbergsskogen. Samma sak händer varje gång jag ser någon annan råka ut för ett eller hör någon berätta om sitt trauma. Jag får en flashback till mitt eget trauma. Ett trauma som har gjort mig kroniskt sjuk och lett till att jag varje dag måste leva med en fysisk smärta som överstiger mitt förstånd.

Jag lyssnar på radio- eller poddavsnittet ”Cykelolyckan & offerkoftan” i Sveriges Radio-programmet Verkligheten i P3. Om jag hade vetat att jag skulle slungas rakt in i den 30-åriga Malins trauma hade jag väntat att lyssna tills jag hade varit och handlat på Willys och kommit hem till min ensliga skrivlya, där tårarna kan flöda ostörda. Nu traskar jag fram och tillbaka medan ögonen bränner och svider.

skog i Varberg

Det här handlar ”Cykelolyckan & offerkoftan” i Verkligheten i P3 om

Cykelolyckan & offerkoftan – Verkligheten i P3

Malin cyklar rakt in i en 18 meter lång lastbil. Hon får men för livet. Men hon vägrar acceptera sitt tillstånd. Till slut får sambon nog.

Snart är husrenoveringen och examensarbetet klart och Malin kan äntligen andas ut. Det är då det händer. Hon och kompisen cyklar in i en 18 meter lång lastbil.

När Malin vaknar upp på sjukhuset får hon reda på att hennes ena ben kanske måste amputeras, då huden och köttet i och med olyckan har skalats bort från det. Eftersom benet är ett öppet sår har det börjat ruttna.

Tack och lov går det att rädda Malins ben. Först är hon euforisk. Därefter blir hon arg och ledsen. Hon lämnar inte sjukhuset i samma skick som hon var före olyckan. Dessutom har man behövt plastikoperera benet, som nertill ser ut som ett enda lapptäcke.

Samtidigt som Malins liv kretsar kring sjukhusbesök och sjukgymnastik blir hon bara argare och argare. Hon beskriver det själv som att hon tar på sig ”offerkoftan” och glömmer bort att hon inte är ensam om sitt mående. Föräldrarna och sambon är också drabbade.

En dag säger sambon att Nu räcker det. Han ber henne att samla sig. För Malin blir det en brytpunkt. Hon känner själv att det får räcka, att det är dags att försöka hitta tillbaka.

Hon vet att det är en lång process, både fysiskt, psykiskt och administrativt. Men hon bestämmer sig där och då att hon ska vända det, att hon ska ta tag i besök hos kuratorn och lära sig tycka om sjukgymnastiken.

Efter nästan ett års rehab börjar Malin märka en skillnad i kroppen. Sakta men säkert återfår hon lite av rörligheten i benet. Hon sätter hela tiden upp nya mål för att må bättre i det.

Till slut tröttnar hon också på att sitta hemma. Hon väljer att börja jobba 25 procent, och för henne blir det ett sätt att slippa tänka på hur dåligt hon mår. Hon blir gladare.

”När man väljer att prata om sitt trauma kan man bli hjälpt att komma vidare”

Jag tycker att Malin säger något väldigt viktigt i ”Cykelolyckan & offerkoftan”. Hon säger ungefär När man väljer att prata om sitt trauma kan man bli hjälpt att komma vidare. Även om man ibland inte kan sätta ord på smärtan och det man går igenom kan det vara så otroligt stärkande när man väl hittar orden. Att kunna och sedan få berätta om det (alltså att ha någon som lyssnar), är ett sätt att börja läka.

Det betyder inte att den fysiska och psykiska smärtan eller traumat kommer bli mindre. Snarare innebär det både att man själv tillåter sig att inte må bra och att andra tillåter en att vara sjuk, att ha en tung berättelse. Det innebär även att man tillåter sig att fortsätta sin berättelse, att bygga vidare på den. Och vem vet vad livet bär med sig? Känslan av att det finns en fortsättning kan i sig vara befriande. Så är det i alla fall för mig.

In och lyssna på ”Cykelolyckan & offerkoftan” i Verkligheten i P3!

Bild: © Paolese / Adobe Stock

livet som skribent, leva sitt skrivande, skrivkramp, skrivflow

Hur kommer det sig att det går så lätt med skrivandet nu?

Ibland måste jag krysta fram orden och ibland flödar de i strida strömmar – hur kommer det sig att det kan vara så svårt eller så lätt att skriva? Jag blir inte klok på det.

När man lever på sitt skrivande spelar det ingen roll om man känner sig inspirerad eller inte. Man måste skriva i alla fall. Så kommer det sig att jag ofta sitter och pressar framför datorn. Om det tröga flödet beror på min sjukdomsrelaterade hjärndimma och utmattning eller att jag hellre vill skriva på mina egna projekt och sajter och därmed känner mig oinspirerad, vet jag faktiskt inte. Kanske att det är en kombination av allt. Man kan ju inte kalla det för skrivkramp, då jag liksom sätter mig producerar texter på mellan 600 och 2 000 ord till kunderna varje dag under långa perioder.

Klockan är i skrivande stund 21:52. Det är tisdagskväll. Dagen har varit fullproppad av göromål och jag är galet trött i kroppen. Ändå sitter jag här och matar ord. Jag har flow. Har skrivit 800 ord på mindre än en timme, och ordströmmen verkar inte sina. Jag älskar att ha skrivflow! Jag försöker verkligen njuta av det fullt ut, men kan inte låta bli att förfäras av hur lätt det går nu. Att skriva en text eller artikel på 800 ord till en kund kan ta mig tre fyra timmar, det vill säga nästan en halv arbetsdag. Det är liksom inget jag gör så här smärtfritt, för nu dansar fingrarna över tangenterna och jag behöver knappt tänka efter.


Uppdatering på onsdagsnatten klockan 00:58. Det blev vindlande 2 700 ord på bara några timmar. (Eftersom jag skriver så sakta ibland är det många skrivna ord för mig. Nu går jag och lägger mig och känner mig tacksam för skrivflowet ikväll.

Bild: © Africa Studio / Adobe Stock

relationer, kommunikation, lyssna på varandra, vara en god lyssnare, bekräfta varandra

Ibland är det så enkelt att det viktigaste vi kan göra är att bara lyssna

Kan det vara så att goda lyssnare lyssnar…?

Om det är något vi kan öva oss på att är det att bekräfta varandras berättelser. Jag tror att många av oss någon gång har varit med om att vi öppnat oss och berättat hur vi verkligen mår och då har fått ett svar i stil med Ryck upp dig, Försök att vara mera positiv eller Se livet från den ljusa sidan. När man berättar om något svårt och tungt vänder man ut och in på sig själv. Man blottlägger sig, och det är då man är som mest sårbar. Uppmaningen att [sluta gnälla och] försöka vara mera positiv kan i detta läge vara direkt sårande, då den inte rymmer minsta tillstymmelse till bekräftelse eller sympati. Man hade lika gärna kunnat säga Det du säger spelar ingen roll för mig.

Men även i vår vilja att bekräfta och vara goda lyssnare kan vi förminska det någon annan känner och berättar. Jag ska ge ett exempel på en tendens jag märker hos mig själv, kanske att ni andra också känner igen er i detta. När någon inte mår bra eller är ledsen, och delar med sig av sina känslor till mig, kan jag känna ett starkt behov av att hitta en lösning på situationen. Snarare än att stanna upp och säga Jag tycker det är tråkigt att du mår som du gör – ett toppenbra sätt att bekräfta på – försöker jag 1) muntra upp personen och 2) brainstorma möjliga lösningar på situationen. Det har tagit mig ganska länge att förstå att man stundom vill tillåtas må dåligt en dag eller två, utan att få oombedda goda råd.

Ibland är det så enkelt att det viktigaste vi kan göra för en annan är att stanna upp och bara lyssna.

Bild: © freshidea / Adobe Stock